SÖNDAG 14 september 2014.

Kära förstagångsväljare,

Jag inbillar mig att jag minns hur det var. Livet var evigt, kärleken störst och politik handlade om ideologi. Mitt minne kan svika mig på någon punkt, det spelar mindre roll.
Jag vill egentligen bara skriva det här för att säga att jag är orolig och tycker att ni är så fantastiska som står ut.
Jag är orolig över hur psykisk ohälsa bland er ökar och imponerad av hur ni orkar i ett skolsystem som är besatt av att sortera er istället för att vara besatt av att lära er allt spännande som finns att lära.

Jag är rädd för att ohälsan och sorteringen hänger ihop och att det enda tydliga svar ni hör i kaoset är ett besked från vuxenvärlden om betyg i ordning och uppförande. Jag kan naturligtvis inte vara säker, men oron gnager att det är så här det hänger ihop.

Statistik från socialstyrelsen visar i vart fall att antalet inlagda unga för psykiska diagnoser ökat i 20 års tid, medan de minskat i alla andra åldersgrupper. Antalet inlagda 15 – 24-åringar har ökat med 30 procent, flera tusen individer, mellan åren 2006 och 2011.

Tonåren är en utsatt period i en människas liv. För de flesta en tröttande pendling mellan eufori och en intensiv upplevelse av livets meningslöshet och ångest inför valsituationer.
Det är en mycket lång resa till insikter av typen att lyckan bor i mellanmänskliga relationer och små ting i livet. Vissa av oss kommer aldrig riktigt fram dit. Tonåringen har slagit rot inombords och fortsätter att jaga en del av oss långt upp i åren, om än i mer kontrollerbar form och vi blir duktiga på att käckt kalla det drivkraft.

För många år sedan nu belade vetenskapen tonåringars vredesutbrott, smällande i dörrar och plötsliga gråtattacker som biologi. Ett forskarteam vid State University of New York publicerade 2007 en vetenskaplig studie som bekräftade det många empiriskt förstått. Tonårsångest är effekten av ett hormon, en stereoid, som fått det människofientliga namnet tetrahydropregnanalone, populärt förkortat THP.

Hormonet verkar i en vuxen människas kropp som lugnande medel, i en tonåring exakt tvärtom. Hjärnans receptorer reagerar i en ung människa som en felmonterad switch som kickar upp ångesten till nivåer som gör att den måste komma ut som gråt eller vredesutbrott.
Aha, tänkte vi i vuxenvärlden, som naturligtvis rationellt styr samhället utifrån vetenskap.

Aha, tänkte vi, i exakt den åldern måste det ju vara perfekt att skapa en skola som är byggd som en sorteringsmaskin och bygga in en oändlig mängd val.

Därtill en riktigt komplex sorteringsmaskin med sexgradig betygsskala där varje steg mäts i tre dimensioner och budskapet är att missar du en gång kan du aldrig reparera, komma igen och få högsta betyg. Du måste vara 100 procent rakt igenom hela gymnasiet, mätt i tre dimensioner för att klara sorteringen.
Skolan kommer att fokusera på din sämsta prestation i sorteringen av dig. Din sämsta prestation får mycket större konsekvenser för ditt betyg än en rad fina prestationer.
För att sköta detta extremt komplexa system har vi sett till att göra läraryrket riktigt oattraktivt. Låga löner, låg status. Om du lyckas mindre bra i skolan kan du alltid komma in på – hepp! – lärarhögskolan.
Lite THP på det där så blir det nog bra…

Allvarligt talat. Var är vuxenvärldens fokus? Var är visionen av en skola anpassad till den krångliga tid i livet som är tonåren?
Vi vet så mycket mer om det i dag, vi gör så lite åt det vad gäller att utveckla skolan.

Istället liknar diskussionen om skolan ett lågintensivt nationellt trauma. Å ena sidan pratas om den forna svenska skolan som en förlorad värld. En skola som en gång var avsedd att bygga landet genom att öka folkets bildning och ge alla samma chans.
Å andra sidan talas det om att vi måste komma ikapp Kina om vi ska ha en chans. De är ohotad etta i matte, naturvetenskap och läsförståelse i PISA-undersökningen som sorterar alla skolor internationellt. Jag kan inte det kinesiska skolsystemet tillräckligt bra. Men jag vet att ohälsotalen bland unga i Kina är minst lika alarmerande som här. Och jag påstår att Kina hittills inte har producerat någon samhällsmodell som ger oss anledning att tappa självförtroendet vad avser vår skandinaviska modell.

Skolan har förvisso debatterats och granskats omfattande i denna valrörelse. Men tämligen tekniskt.
Istället för ideologi och vision om skolan fick vi frågan om sortering i 4:e klass eller 6:e klass, betyg på ordning och uppförande, eller inte samt tekniska diskussioner om bolagsformer.

Kära förstagångsväljare, det är lätt att bli uppgiven eller rosenrasande.
Trösta dig med att båda tillstånden är övergående och gå och rösta i dag. Gör det utifrån din egna övertygelse om vårt gemensamma bästa.