SÖNDAG 5 oktober 2014.

Det finns många sätt att göra eftervalsanalys på.
Efter en vecka där Sverige nu fått en ny regering är det tid att journalistiskt granska den tydligaste frågan efter detta val:

Hur kom det sig att Sverigedemokraterna mer än fördubblade sitt valresultat?
Vad var det egentligen som drev 13 procent av väljarna att rösta på partiet?

I eftervalsdebatten hördes en tydlig oro, på gränsen till vädjan, att nu inte förenkla svaret och påstå att 13 procent av väljarna är rasister.
Aftonbladet kommer i nästa vecka att försöka ta sig an frågan på ett annorlunda och nytt sätt. Vi börjar med att vända en vanlig bild av oss journalister bak och fram. Inte sällan sägs att journalister lever i en skyddad verkstad där alla tänker likadant och har samma erfarenheter. Riksmedierna styrs och görs av en urban medelklass. Stadsdelen Södermalm brukar få utgöra sinnebilden. Det finns bärande delar av sanning i det. Men också det är en förenklad bild.
Mer sällan konstateras att de allra flesta journalister ursprungligen kommer från helt andra miljöer, oftast från samma typ av mindre städer där Sverigedemokraterna har starkare fästen än i storstad.

De stora medierna befolkas i mycket stor utsträckning av människor drivna av att få vara där det händer och leva ut en dröm om att få uttrycka sig i text, bild och ljud och komma ifrån den lilla hemstaden till storstaden. Mitt egna, helt ovetenskapliga intryck efter ett halvt yrkesliv i media, är att många journalister förenas av en kosmopolitisk ådra. Men det är bara ett intryck.
Vi började hur som helst med att skicka sex av våra mest profilerade skribenter tillbaka till sina hemorter.

Peter Kadhammar åkte tillbaka hem till Säffle, Natalia Kazmierska åkte hem till Kumla, Patrik Lundberg återvände till Sölvesborg, Hanna Olsson tillbaka till Rönningsberg, Ronnie Sandahl hem till Falköping och Kerstin Weigl återvände till sin barndoms förort Torslanda.
Tillsammans med fotografen Anna Tärnhuvud har de gjort reportageserien På min hemmaplan. Du kan smygtitta på en trailer för reportaget här. På onsdag börjar vi publicera.

Fanns det något på hemmaplan som varken politiker eller media såg? Något som mer nyanserat än rasism förklarar Sverigedemokraternas framgångar?

Kring det kommer reportagen att kretsa. Ni kommer att kunna läsa och ta del av reportagen i en ny form som vi lanserade i förra veckan med anledning av 20-årsdagen av Estonia. Formen blev mycket uppskattad av er läsare där vi kombinerade text, ljud, bildspel, rörlig bild och grafik.

Som avslutning på serien har vi också använt vår unika undersökningsmetod vi kallar för Sverige Tycker. Det är en opinionspanel ägd av Schibsted i samarbete med undersökningsföretaget Inizio som speglar det svenska folket i åldrarna 18 år och äldre. Mellan den 23 och 28 september har vi genomfört 2 767 intervjuer som grund för ett reportage som handlar om vilka Sverigedemokraternas väljare är och varför de röstade som de gjorde.
Så följ reportageserien På min hemmaplan nästa vecka.

Min egna hemmaplan är Nynäshamn. En småstad präglad av sjöfart, industrierna Televerket, senare Telia och Nynäs Petroleum när jag växte upp. Här fick Sverigedemokraterna 15 procent i årets val.
Den kosmopolitiska journalisten i mig må vara en främling i Sverigedemokraternas land, men detta land är ingen främling i mig.