SÖNDAG 7 december 2014.

Så det var den mest dramatiska nyhetsveckan i modern svensk politisk historia.
Låt mig börja med att reflektera över tre detaljer i rapporteringen:

• Dagens Nyheter gör ett undermåligt publicistisk arbete på sin anrika avdelning DN Debatt.
De sätter rubriken ”Så kan vi göra upp med SD om migrationspolitiken” på en text av fyra före detta politiker inom KD och Centern. Bortsett från frågan om relevansen av att publicera före detta politiker finns det två problem med publiceringen. Det ena gäller rubriken, det andra innehållet. Rubriken är satt inom citationstecken. Kravet för ord som återges mellan citationstecken är att det är just ett citat eller, som annat användningsområde, för att markera ironi. DN:s rubrik uppfyller inget av kraven. Det är inget citat ur texten och det är rimligen inte heller avsett att markera ironi.
Det är istället DN:s tolkning av texten som maskeras som citat. Tilltaget får hård kritik. Det andra problemet med artikeln är att den innehåller faktafel som DN inte kontrollerat. Också detta kritiseras på flera sätt.
DN menar sig således veta bättre än de före detta politikerna själva vad de försöker säga och släpper dessutom igenom faktafel.

Frågan:
Var allt ett misstag?

• Expressen gjorde i torsdags en förstasida som fick kritik för att vara en gravt politiserad nyhetsvärdering. ”Skärp dig, Löfven” var de stora orden, dragna ur kolumnisten K-G Bergströms analys. Bergströms perspektiv var i sig en analys så god som någon kommentators, en röst bland flera i kören. Bottnade K-G Bergströms analys i hans historiska engagemang som moderat kommunpolitiker, eller i hans erfarenhet av att i många år agerat opartisk politisk kommentator för Public service?
Svaret är öppet för var och en att ha en egen uppfattning om. Det är inte ovanligt att svaret på den typen av frågor präglas av egna politiska sympatier. Går analysen i riktning med egna värderingar tenderar vi att kalla den opartisk och korrekt, går den emot tycker vi att den är partisk och osaklig. Den objektiva sanningen i en sådan fråga är ytterst komplex och lämpar sig snarare för vetenskapliga metoder än för journalistik.
Men det var inte K-G Bergströms analys i sig som kritiserades. Det var valet att värdera och lyfta just de tre orden på en nyhetsetta som var själva politiseringen av Expressen, menade kritikerna.

Frågan:
Var det avsiktligt?

• Aftonbladet TV bryter direktsändningen från Sverigedemokraternas presskonferens med motiveringen att den aldrig kommer till sak. Vi går tillbaka till studion där Lena Mellin med sin karaktäristiskt skarpa formuleringskonst ampert konstaterar:
”Normalt tar vi betalt för att sända reklam.”
Orsaken var att Sverigedemokraterna valde att börja med en lång förklaring av sin invandringspolitik innan de svarade på frågan som presskonferensen var utsatt att handla om:
Skulle de fälla regeringens budget, eller inte?
Beslutet togs av vår sändningsproducent Jakob Andersson och han motiverade det rakt med att det var en fråga om nyhetsvärdering. Sverigedemokraternas hållning i invandrarfrågan är känd. Vi var där för att rapportera nyheten, alltså beslutet om budgeten.
Jag står naturligtvis helt bakom Jakobs beslut som ansvarig utgivare. Icke desto mindre kan vi självklart diskutera.

Frågan:
Var det rätt?

Jag tror att dessa frågor skulle kunna vara en intressant startpunkt för frågan hur medierna klarade rapporteringen av en historisk nyhetsvecka.
Frågorna må sammantaget vara lite spretiga, men det finns en gemensam nämnare i dem. Ett positivt sätt att beskriva den nämnaren är att det är journalistikens strävan att tydliggöra frågor som här slår igenom på lite olika sätt.
Ett negativt sätt att uttrycka samma sak är att säga att detta är olika exempel på mediernas strävan att förenkla sådant som inte bör förenklas.
Ditt svar kommer sannolikt att bero på din sympati för journalistik.

Den politiska dimensionen av denna regeringskris står, dessa funderingar kring rapporteringen till trots, mycket klar efter denna vecka.

Frågan:
Tänker alliansen nu vika från Fredrik Reinfeldts linje om ”öppna hjärtan” och söka stöd hos Sverigedemokraterna?

Sverigedemokraterna har en värdegrund som skiljer dem från övriga sju riksdagspartier. Om den ska kallas nyfascistisk, rasistisk, främlingsfientlig eller något annat är möjligen en politiskt taktisk fråga. Taktiken är mindre intressant så länge partiets politik ställer olika folkgrupper mot varandra och vilar på en syn som ifrågasätter alla människors lika värde.
Den som inte delar de värderingarna bör inte ändra sig beroende på hur många som röstar på Sverigedemokraterna.

Sverigedemokraternas värderingar måste skiljas ut från den politiska frågan om migration och invandring i den politiska debatten i Sverige.

Efter denna vecka har därför Alliansen nu ett tydligt val:
Ska värderingar som ”öppna hjärtan” säljas ut i utbyte mot makt i samförstånd – eller rentav samarbete – med Sverigedemokraterna?
Eller ska samförstånd – eller rentav samarbete – sökas över blockgränsen?
Krav på ursäkter för förorätter som ingen begriper kommer inte att ta bort de frågorna. Till och med beskrivningar av om Stefan Löfven för sin högra arm i form av en utsträckt hand eller i form av en armbåge kommer att blekna inför dessa frågor. Sådant gör bara oss rubrikmakare glada för en dag.

Över tid kommer ingen sådan rubrik i världen att kunna överskugga vad som nu sker i den svenska verkligheten och hur illa det just nu avspeglas i det svenska politiska landskapet.