SÖNDAG 29 mars 2015

Det är något visst att vara med i organisationer som känner tro.
Ett av de mest rörande ögonblicken under min tid på Aftonbladet var när Sture Olsson begravdes. Han jobbade på mitt första kvällsskift som reporter och hade varit på Aftonbladet sedan 1971. Sture gick bort för tidigt för fyra år sedan, vid 63-års ålder av cancer. Jag kommer aldrig att glömma den långa raden av medarbetare vid kistan i Matteuskyrkan. Det var Aftonbladare ur alla generationer, många som lämnat för decennier sedan men som nu kommit för att ta farväl.

Jag vet inte hur vanligt det är att gå på begravning för någon man jobbat med för 10 eller 20 år sedan i andra branscher, eller som vi säger ibland ”ute i den vanliga världen”. Men det var en stark upplevelse av den märkvärdiga arbetsplats som är Aftonbladet.
Det kan vara så enkelt att det skapas band mellan människor som sliter mot deadline, eller som i dag med att ständigt vara snabbast ut med samtidens händelser.

Men jag börjar misstänka att det handlar om något mer svårfångat också. Den speciella upplevelse det innebär att få vara med om att förenas kring en idé och tro på en framtid för denna gemensamma idé.

Jag kom att tänka på det i veckan när två mycket olika träffar av nostalgi ägde rum, men som båda handlar om delar av Aftonbladets historia.
Först fick vi besök av Halvmiljonklubben. Ett gäng Aftonbladet veteraner som har det gemensamt att de jobbade på Aftonbladet när pappersupplagan gick över 500 000. Centralfigur i sällskapet är Sigurd Glans som ledde Aftonbladet som andreredaktör genom 1960- och 1970-talet. En del av den perioden var en tid av extrem tillväxt för Aftonbladet. Pappersupplagan dubblerades på några år på grund av en rad grepp och idéer som det här gänget drev. Det var en mycket annorlunda tid. Båda kvällstidningarna, Aftonbladet och Expressen, hade vid denna tid 15 – 20 redaktioner runtom i landet och tillväxten låg i att växa upplagan utanför Stockholm med hjälp av snabb flyg- och bildistribution och journalistik som låg mycket nära läsarna.

Jag berättar för Halvmiljonklubben om utvecklingen av Aftonbladet i dag. Om geostyrda annonser i mobilen, dataanalys av läsarbeteenden, Aftonbladet TV och hur tuff konkurrensen på annonsmarknaden är från amerikanska internetjättar.
Det måste låta konstigt i dessa veteraners öron, tänker jag. De lyssnar artigt och ställer nyfikna frågor.
Men var inte grejen egentligen att träffas för att gemensamt minnas och kanske kunna känna den där tron och kraften från då? Jag vet inte, men tänker så.

Två dagar senare träffas ett annat, betydligt yngre gäng, av samma skäl. För att minnas och återuppleva kraften i tron från en annan Aftonbladet epok. Det är de som var med och startade Aftonbladet Nya Medier vid millennieskiftet då Aftonbladet bröt loss den digitala verksamheten. Då förenade kring idén och tron att framtidens Aftonbladet inte kommer att handla om pappersupplagor utan om digitala utgåvor.

Det viktigaste som skapades under de åren var inte pengar. Det var just en tro på och en lust till digital journalistik och att Aftonbladet ska vara en ledande kraft också i den värld som kommer.

Sådant är oerhört kraftfullt och har varit avgörande för Aftonbladet. Andra tidningsföretag har saknat den där tron och förenandet kring idé om digital journalistik alltför länge. Mediebranschen har snarare förenats kring problematiserande och skepsis till nya affärsmodeller.
Tron har flyttat över till fenomen som Spotify, YouTube och Tesla. Jag tog dem som exempel för att energin i dem så tydligt utgörs av framtidstro. Ingen av de tre är lönsamma ekonomiskt, men de vet att de kommer att få rätt.

Som av en händelse intervjuas Gunnar Strömblad på radion också denna vecka, i P1 Medierna. Han var som vd med och drev en avgörande utveckling på 1990-talet när Aftonbladet gick om Expressen, senare hade han en rad ledande uppdrag för Aftonbladets ägare Schibsted.
Nu tror han på en tämligen massiv tidningsdöd i Sverige de kommande 10 – 15 åren. Aftonbladet, kanske Expressen och någon till tror han överlever och klarar omställningen till digitalt, inte så mycket mer.
Han tror hemligheten i Aftonbladet och Schibsteds framgångar ligger i att man inte varit nostalgisk, utan tämligen osentimental i omställningen till digitala medier.
Jag skulle tillägga att man också tidigt trodde på en framtid digitalt och byggde en kultur kring det. Jag lyssnar samtidigt som jag går igenom färska siffror över Aftonbladets räckvidd i februari från Sifo.

Totalräckvidden har stabiliserat sig på över 3,4 miljoner dagliga läsare. Aftonbladet har aldrig i sin långa historia haft så många läsare.

Den fördelar sig på 1,9 miljoner dagliga läsare i mobilen, 1,7 miljoner dagliga läsare på desktop dator och 662 000 dagliga papperstidningsläsare. Aftonbladet har fortsatt tillväxt i antalet läsare.

På kvällen äter jag middag med tre av mina närmsta medarbetare. De har samtliga just fyllt 40 under samma vecka. Vi pratar om Aftonbladet, vänskapen, framtiden och den historiska tid vi just nu går igenom med vår tidning. Vi får feeling och enas om att denna middag bör bli återkommande vart femte år tills vi lämnar jordelivet. 40-åringar är känsliga på den punkten eftersom de just insett att någon gång ska vi alla vandra Stures väg.
Kanske var det starten till en framtida 3,4 miljoners klubb.