Den norska tidningen Dagens Naeringsliv har en källa som säger att Bonnier sitter och räknar på att lägga ett bud från Aftonbladet. Den uppgiften är obekräftad.
Bekräftat är däremot att Schibsted genom Aftonbladets styrelseordförande Raoul Grünthal meddelat att Aftonbladet inte är till salu. Han meddelade till och med att tanken föreföll honom så absurd att det vore mer sannolikt att Grönköpings veckoblad skulle lägga ett bud på Expressen.

Dagens Industri i Sverige gör en så kallad rewrite på Dagens Naeringsliv. Det betyder att de rapporterar samma sak men inte har någon egen källa. I den artikeln sker en tendentiös omdisponering av uppgifterna så att första meningen i artikeln plötsligt lyder:

”Den norska mediekoncernen Schibsted överväger att sälja Aftonbladet.”

Det vore något helt annat, men är alltså inte sant. Det är intressant hur en ny bild sätts så slarvigt av Dagens Industri. Den ospännande förklaringen är dåligt journalistiskt hantverk, den mer spännande analysen förstås att ivern att putsa till storyn skulle ha att göra med att Dagens Industri ägs av Bonnier.
Vad det faktiskt var som orsakade denna omskrivning vet jag inte. Bara att den skedde och att engagemanget i Aftonbladet från kommentatorer och medieanalytiker är glädjande stort.

Engagemanget präglas kanske mer av iver än eftertanke. Till exempel har ingen i affärspressen funderat över varför en sådan här uppgift kommer till dem. Att inte försöka sätta uppgifter i ett sammanhang är en särskild journalistisk genre som brukar kallas att agera nyttig idiot. Man riskerar att gå någons ärenden, men väljer att bortse från det för att inte krångla till nyheten.
Inte heller här kan jag veta vad som förevarit. Men man behöver inte vara mycket till konspiratoriker för att göra följande observationer:

Bonnier är en stor och professionell mediekoncern. Om de på allvar förberedde ett bud på Aftonbladet skulle det rimligen börja med ett diskret samtal från Bonniers styrelseordförande Carl-Johan Bonnier eller koncernchefen Thomas Franzén till exempelvis Schibsteds koncernchef Rolv Erik Ryssdal eller Aftonbladets styrelseordförande Raoul Grünthal.

En sådan kontakt hålls naturligtvis i en mycket liten krets och läcker inte i professionella sammanhang. Om något ändå skulle nå dagens ljus efter en sådan kontakt, eller bara en fri spekulation förekomma så är standardsvaret alltid varianter på:
”Den typen av uppgifter kommenterar vi aldrig.”
Men här har vi alltså en uppgift som säger att ”Bonnier sitter och räknar på Aftonbladet”.

Den kompletteras ett dygn senare med en ny källa, eller i vart fall egen uppgift möjligen från samma källa, denna gång till Bonniers morgontidning Dagens Nyheter, som säger samma sak, men nu med tillägget att en bank är inkopplad för att räkna.
Så vad ser det ut som?
Igen, med ett minimum av konspiratorisk talang, kan vi konstatera att det ser ut som någon avsiktligt läcker den i sammanhanget lite konstiga uppgiften att ”Bonnier räknar” för att testa vad Schibsteds reaktion blir.

Att Bonnier vill köpa Aftonbladet behöver vi nog inte tvivla på. Vem skulle inte vilja det i dagens medielandskap?
Aftonbladet är Skandinaviens största nyhetskälla online med en lika hög daglig digital räckvidd som Facebook i Sverige. Därtill Sveriges största betalda dagstidning. En totalräckvidd på 3,6 miljoner dagliga läsare.

Det är inte svårt att förstå om Bonnier, en hårt belånad analog mediekoncern, vill köpa Aftonbladet. Men att vilja köpa är en sak, att kunna göra det är en annan.

Ett avgörande hinder får sägas vara att Schibsted meddelat att tidningen inte är till salu.
Orsaken till det är dessutom inte bara att Aftonbladet är den dagstidning som i många år levererat överlägset högst vinst och varit mest framgångsrik i omställningen till digitala medier. Det är dessutom så att Aftonbladet är en strategiskt vital del i Schibsteds strategi som kan beskrivas som ett digitalt ekosystem.

Det är givetvis det senare som gör det troligt att Bonnier verkligen vill köpa Aftonbladet. Inte de mindre genomtänkta spekulationerna i norsk affärspress om synergier på papperstidningsmarknaden. Där är de flesta synergier redan tagna i kategorisamarbeten mellan Aftonbladet och Expressen såsom samdistribution, gemensamt annonspaket och gemensam kundtjänst.

Det är istället den kraft i form av trafik och data i egenskap av Sveriges primära nyhetskälla online som Aftonbladet genererar varje dag som får Bonnier att drömma om en affär och möjligen be någon räkna.

Den digitala kraften i Aftonbladet är brutal jämfört med konkurrenterna.

Det räcker med en snabb titt i mobilen, den viktigaste plattformen för alla nyhetskällor i dag, för att illustrera den.
Aftonbladet hade förra veckan närmre 34 miljoner besök till mobilsajten. Om vi nu tänker oss att vi lägger ihop trafiken från i tur och ordning Expressen, Dagens Nyheter, Dagens Industri, Svenska Dagbladet, Helsingborgs Dagblad, Nyheter24, Metro och Göteborgs Posten så får de sammanlagt 9,9 miljoner besök färre än Aftonbladet ensamt.

Det är svindlande. Om vi dessutom tittar på antalet sidvisningar, ett extremt viktigt mått eftersom det mäter annonslagret, så genererade Aftonbladet förra veckan över 141 miljoner sidvisningar. Om vi åter lägger ihop sidvisningarna för alla de andra tidningarna jag räknade upp så åstadkommer de tillsammans 72 miljoner färre sidvisningar.
Detta är förklaringen till att Aftonbladet har fyra gånger så höga annonsintäkter digitalt som i print och i år kommer att landa på mellan 700 och 800 miljoner kronor i digitala intäkter. De andra är ingenstans i närheten.

Men det strategiskt mest intressanta med denna brutala digitala kraft är hur trafiken från Aftonbladet går att bygga ihop i ett ekosystem av tillväxtbolag som erbjuder tjänster såsom exempelvis Compricer, Prisjakt, Lendo och stora digitala marknadsplatser som Blocket.

Det är högkvalitativa digitala tjänster där användarna dock inte lika regelbundet återvänder som till en nyhetssajt. Frekvensen i användandet av en kraftfull nyhetssajt är intressant i kombinationen med digitala tjänster.
Schibsted investerar just nu stora summor i att bygga mediaplattformar för att skapa de bästa förutsättningarna för digital journalistik och användarupplevelse av nyheter, men också en teknikstack som bygger ihop ekosystemet till nya affärsmöjligheter och bättre nytta för användaren.

Jag är naturligtvis partisk. Men jag utmanar vem som helst att komma upp med en mer spännande historia om hur framtidens mediehus ska se ut och hur den oberoende journalistiken kan finansieras.

Till dess någon presterar det tänker jag påstå att det är den mest spännande utvecklingen av kommersiell media i världen just nu.

Bonnier har ingen motsvarighet till detta. De har papperstidningar, böcker och tv-kanaler som inte går att koppla ihop. Deras enda digitala grepp är Expressen som är starkt beroende av att fiska trafik från sociala kanaler såsom Facebook.

De är fast där många mediebolag från 1800- och 1900-talet fastnat:
”Vi måste vara där läsarna är. Och de är på Facebook, alltså måste vi vara där.”

Verkligen? Det är inte publishing. Det är marketing. Dessutom en strategi som gör att du ger ifrån dig kontakten med dina läsare till en algoritm som du dels inte förstår och ännu mindre kontrollerar. Det är att ge sin strategi till Facebook.
Publishing handlar om att vara intressant nog, eller oemotståndlig nog för att publiken ska söka upp dig. Aftonbladet har över 80 procent av sin massiva trafik direkt in på våra digitala utgåvor.
Klart att Bonnier drömmer om Aftonbladet. Och kanske räknar.