Aftonbladet har valt att inte publicera namn- och bild på den 19-åring som nu står åtalad för mordet på Ida Johansson i Upplands Väsby.
Brottet är grövsta och allvarligast tänkbara. Mordet har varit mycket uppmärksammat och väckt starka känslor i samhället. Det har skett på allmän plats utan relation mellan förövare och offer. 19-åringen har erkänt mordet och bevisläget förefaller starkt.
Allt detta talar för en namn- och bildpublicering med hänvisning till allmänintresset.

I detta fall och i detta läge har jag ändå valt att avstå. Orsaken är publicitetsskadan gentemot 19-åringens familj. Han har framförallt ett syskon i mycket känslig ålder.

Ida Johanssons namn och bild är kända sedan tidigare då polisen efter samråd med hennes föräldrar gick ut med hennes identitet för att få in tips som kunde leda till mördaren.

En annan observation ur pressetisk synvinkel är de mycket närgångna detaljer om mordet som nu publiceras i flera medier. Aftonbladet har varit mer restriktiva än många medier på denna punkt. Orsaken handlar inte om att allmänheten inte har rätt att få veta sådant, utan återigen om hänsyn till tredje part, alltså Ida Johanssons familj.
De är kränkta bortom fattbarhet av själva händelsen. Ansvariga utgivare menar jag därför har skäl att i nyhetsläget vara restriktiva med alltför detaljerade uppgifter om mördarens skändningar av Ida Johansson. Det riskerar att ytterligare öka lidandet för familjen.
Det är tänkbart att familjens inställning är annorlunda, att de vill att det blir känt i detalj vad som hänt. Det är inte ovanligt. I detta fall känner jag som utgivare dock inte till familjens inställning.

Enligt publicistisk teori finns invändningar mot ett sådant här resonemang – att det inte är konsekvensneutralt. Alltså att jag låter antaganden om konsekvenser styra vad jag publicerar, i detta fall lidandet hos en familj.
Konsekvensneutralitet är oerhört viktigt att iaktta när det gäller granskning av makt och makthavare. Att rapportera om ett bottenlöst tragiskt mord är något annat. I sådan rapportering blir konsekvensneutralitet bara hjärtlös. En uppfattning som stärkts med stigande erfarenhet av utgivarfrågor.