Det är lätt att drabbas av stigande panikkänslor inför nyheterna om attackerna mot oberoende medier i Polen.
Själva sakförhållandet är illa nog. Den svenska regeringens tystnad och EU-kommissionens mummel i går om att de nu minsann ska skriva brev till Polen dämpar inte direkt oron för de fria mediernas framtid i grannlandet.

I vad som kan beskrivas som en midnattsraid i julhelgen drev det nationalistiska konservativa regeringspartiet Lag och Rättvisa fram en ny medielag som gör regeringen direkt styrande över Polens offentliga tv- och radiobolag.

Alla journalister, redaktörer och nyhetsproducenter kan komma att avskedas, meddelade kulturministern Piotr Glinski i en intervju med Dagens Nyheter.
Regeringen kan sedan handplocka och tillsätta nya chefer på Polens statliga tv-bolag TVP, den polska radion, den offentliga nyhetsbyrån PAP och ytterligare 17 lokala kanaler.

Det är knappt någon skillnad i ord mellan den officiella polska förklaringen och valet av rubrik till nyheten i den svenska extremistpublikationen Nordfront:

”Ny lag i Polen ska rensa upp bland kulturmarxister i statlig media”.

”Den kultur som bekostas med offentliga medel ska vara patriotisk och berätta för världen om polska hjältar”.

Det andra citatet är inte taget ur något hatforum på nätet. Det är hämtat ur den polska premiärministern Beata Szydlos installationstal. Hennes ombud i mediefrågor, Krysztof Czabanaski har förtydligat att det handlar om att ”förändra allmänna medier till nationella medier.”

Således kan kulturministern Piotr Glinski motivera den nya medielagen, som ger honom direkt politisk styrning över mediebolagen, med ett välbekant argument: ”det vimlar av liberaler och vänsterfolk i de polska mediebolagen”.
Inte ett ord om journalistik såklart. Och självklart inte ett ord om vikten av medier som står fria från politisk styrning.

Lag och Rättvisas parlamentsledamot Krystyna Pawlowicz säger istället rakt ut till tidskriften The Economist vad det handlar om:
”Opartisk media är en idealiserad myt som gör det svårare att styra det här landet.”

Det är en syn på medier och demokrati som är så katastrofal att den som kommenterar riskerar att göra sig skyldig till lyteskomik.

Men för Lag och Rättvisa stannar denna syn inte vid medier. Den skär rakt igenom det som brukar kallas demokratins brandvägg – författningsdomstolen. Under julhelgen stöptes också den om i en hastighet som fick vanligtvis sansade bedömare att tala om en statskupp.
En författningsdomstols viktigaste uppgift är att garantera medborgarnas fri- och rättigheter gentemot den lagstiftande och exekutiva makten. Mer handgripligt sker det genom att de prövar alla nya lagar gentemot landets konstitution.

Trams! anser Lag och Rättvisa. Partiet har starka ideologiska band till katolska kyrkan och vill nu snabbt genomföra en politik som befriar nationen från degenererande liberala påfund som abort, homosexuella partnerskap och självständiga journalister.

I en intervju med tyska tidningen Bild försvarade utrikesminister Witold Waszczykowski desavoueringen av författningsdomstolen:

”Den förra mitten-höger regeringen i Polen drev en vänstervriden politisk agenda. Som om världen enligt marxistisk teori var ödesbestämd att utvecklas bara åt ett håll – mot en ny mix av kulturer och raser, en värld av cyklister och vegetarianer.”

Igen – självklart inte ett ord om författningsdomstolens juridiska kompetenser.
Folkgrupper som cyklar och äter grönsaker kan förvisso ha sina sidor. Men en författningsdomstols inflytande över detta bör i en demokrati rimligen vara noll.

I Ungern är det Polen försöker åstadkomma redan verklighet. Sedan 2010 är ett nytt regeringsorgan instiftat – Medierådet. Där sitter enbart delegater från regeringspartiet Fidesz, också det ett nationalkonservativt parti. Alla medier, inklusive enskilda bloggar måste registreras där.
Medier kan bötfällas för ”politiskt obalanserad” eller bara ”allmänt obalanserad” rapportering. Vad som är balanserat och inte avgör regeringen. Medierådet kan också avkräva att journalister avslöjar sina källor.

Vi måste kunna se det nu. Hur det ständiga hackandet på medier är en del av en politik. Hur det systematiska misstänkliggörandet av journalister är en ideologi.
Och detta samtidigt som publicisters självförtroende faller i takt med affärsmodellerna.

Om vi inte kan se det här hemma kan vi i Polen se hur snabbt det kan bli lag.
I Ungern kan vi se hur snabbt detta kan bli handfast politisk praktik.

EU-kommissionens vice ordförande Frans Timmermans sade i går att EU nu skriver ett brev med kritiska frågor till regeringen i Warszawa. Om de inte får ett svar kommer kommissionen att utfärda en rekommendation till Polen. Han var noga med att understryka att EU absolut inte söker någon polemik med Polen, utan dialog.

Känner ni hur panikkänslorna lägger sig?

Om inte står kanske vårt hopp nu till EBU, den europeiska radio- och tv-unionen. Dess president Jean-Paul Philippot meddelade i går Financial Times att ett land som tillåter en regering att tillsätta och sparka chefer inom public service bryter mot EBU-stadgarna.

Och då är det god natt. Då kan Polen komma att drabbas av en uteslutning från Eurovision Song Contest. Inget mer Doin´ the omoralisk schlagerfestival för Polen. Ett öde som inte ens drabbat Vitryssland och Azerbajdzjan trots en del brevväxling med allvarliga synpunkter på deras demokrati.