Om ni undrar vad fri och oberoende journalistik är för något så låt mig exemplifiera med två ord:
Richard Aschberg.
Om ni undrar vad det är bra för – studera hans granskning av fackförbundet Kommunal. Hela Richards arbete med granskningen är en uppvisning i granskande journalistik när den är som bäst.
Resultatet betraktat som story är häpnadsväckande. Det är som om hela det gamla 1900-talet bara brakade rakt igenom Richard Aschbergs artiklar. Ledningen för ett av Sveriges tyngsta fackförbund med över 500 000 medlemmar var fullständigt ur takt med tiden.

Fackpampar, lyxkrogar, mångmiljonförluster, lite naket, vänskapskorruption, ministernivå och hela härligheten marinerat i alkohol.

Om det varit ett manus till en fiktiv tv-serie hade någon säkert invänt om episoden med porrstjärnan eller namnet Grosshandlargården på fackets egna vin. Stryk – det blir bara för mycket.
Men nu var det ingen fiktion. Det var journalistik.

I går fick historien sitt oundvikliga avslut när Kommunals ordförande Annelie Nordström meddelade sin avgång efter att Kommunals kassör Anders Bergström tidigare gjort detsamma.
Ett sådant ansvarsutkrävande kan bli en följd av en fri och oberoende granskning, men kan inte vara dess självändamål. Syftet med granskande journalistik är att ta fram och publicera det som inte är känt. Eller för att låna en stenhård definition av journalistik av den amerikanske tv-legendaren Dan Rather:

”Journalister ska ta fram och publicera information som någon med någon form av makt av någon anledning vill ska förbli okänd. Annan typ av information kan hanteras av andra.”

Det är en kärnfull beskrivning av journalistikens innersta väsen och skälet till demokratins beroende av ohängda journalister. Som fullständig definition är den för snäv för att omfatta allt ett mediehus av i dag gör. Men all annan rapportering och reportageverksamhet som görs av en redaktion syftar till att möjliggöra just detta – fri, oberoende och kritiskt granskande journalistik.

Få reportrar lever upp till Dan Rathers hårda definition av journalistik såsom Richard Aschberg. Jag har varit kollega med honom sedan jag började på Aftonbladet 1993.
Som berättare är han den hårdslående sluggern, som undersökande journalist är han envisheten själv som vet vad som krävs före en granskning är färdig för publicering. Ett långt, tålmodigt arbete med att verifiera information, gå vidare till fler källor, ny information, söka ny bekräftelse och hela tiden nogsamt dokumentera allt. Vad går att få på bild? Det mesta om fotografen Jerker Ivarsson är med, vilket var fallet här. Först därefter publicera.

Det behöver sägas i tider som dessa då starka politiska krafter oavbrutet försöker misstänkliggöra den oberoende journalistiken som något suspekt som utförs av en elit med en dold agenda.

Journalister hotas och hatas ständigt i olika forum i dagens medielandskap. Antingen bör de våldtas för att de avslöjat sextrakasserier, eller så är de såklart kulturmarxister och bör därför utsättas för något våldsamt.
Dessa gaphalsar driver vår tids mest bekymmersamma konspirationsteori. De påstår sig försvara det fria ordet men vill politisera journalistiken för att passa en politisk agenda. Ibland blir jag rädd för att de inte ens begriper det själva.

I Polen och Ungern har sådana krafter lyckats. Båda länder styrs i dag av nationalkonservativa partier som i regeringsställning mycket handfast och konkret tagit makten över medierna för att kontrollera och politisera dem. I Ungern avgör ministrar i ett särskilt medieråd vad som är ”rättvis och balanserad” rapportering. I Polen tillsätter och avsätter nu regeringen mediechefer och säger rakt ut att allmänhetens medier ska omvandlas till nationella medier eftersom oberoende medier är en myt som förhindrar rätt styrning av landet.

I Polen skulle en reporter som Richard Aschberg riskera att få sparken – av regeringen.

Richard Aschberg går inte att styra och ska inte styras av annat än sin instinkt att ständigt söka nyheter, ständigt fokusera på pusselbiten som inte stämmer. Ständigt kritiskt ställa sig frågan – i vems intresse?

Aftonbladet ägs till 9 procent av LO och dess medlemsförbund – däribland Kommunal. Övriga 91 procent ägs av norska mediekoncernen Schibsted. Kommunals kassör Anders Bergström satt i tidningens styrelse.
Richard Aschberg och jag diskuterade granskningen första gången i slutet av oktober i fjol efter att Richard kommit över komprometterande uppgifter om Kommunal.

I november hade Richards efterforskningar kommit så långt att snacket börjat gå inom Kommunal om att Aftonbladet hade något på gång. Den 25 november blir jag i egenskap av chefredaktör uppringd av Anders Bergström som vill veta vad vi granskar.
Han säger att han förstår om vi granskar verksamheten, men uttrycker oro för att vi sökt uppgifter kring enskilda personer. Han vill också fråga om råd ifall han ska kontakta tidningens ordförande Raoul Grünthal.
Jag säger att min uppfattning är att det inte är en bra idé och säger att jag i övrigt inte känner närmre till exakt vad det är som vår reporter kollar, vilket i allt väsentligt är sant vid den tidpunkten.
Jag meddelar Richard Aschberg att jag fått ett samtal från Bergström och vad vi sagt. Richard döljer sin irritation över att jag inte spelat in samtalet väl, men visar mig nogsamt hur enkelt man kan göra det. Vad han tänker innerst inne vet jag inte, men ”jävla amatör” skulle kunna ligga nära till hands…

Samtalet från Bergström må vara begripligt ur ett mänskligt perspektiv, men mycket olämpligt av principiella skäl eftersom han ingår i den styrelse som tillsätter och avsätter Aftonbladets chefredaktör. Samtalet skulle kunna uppfattas som ett försök till påverkan av Aftonbladets granskning.

Det kommer inget mer samtal från Anders Bergström. Den 13 januari publicerar Aftonbladet Richard Aschbergs första del av Kommunalgranskningen.
Den 14 januari avgår Anders Bergström som förbundskassör.
På förmiddagen den 15 januari kommer ett mail till Aftonbladets styrelseordförande där Anders Bergström begär att få bli entledigad från sitt uppdrag i Aftonbladets styrelse.
Så kan oberoende journalistik se ut bortom fraser och teorier.