Vi har fortsatt extremt hög trafik på aftonbladet.se. Förra veckan hade vi 4 884 268 miljoner unika webbläsare. Det är den näst högsta noteringen någonsin. Rekordet tog vi veckan före under helikoptetrrånet.

Vi är på väg att etablera aftonbladet.se på en ny nivå trafikmässigt. Målet nu är att ha en vecka med över 5 miljoner unika besökare. Det kändes helt orelistiskt för bara ett halvår sedan. Men strukturomvandlingen i medianbranschen från papper till nät går snabbare än vi kunnat förutspå. Aftonbladet är inte ensamma om att öka. Tvärtom ökar alla mediesajter just nu. Det finns en obeveklig, underliggande kraft i trafikökningarna på nätet just nu. Det sätter bara framtidens utmaning i ännu starkare blixtbelysning: hur ser framtidens affärsmodell ut för journalistik på digitala plattformar.

Mot bakgrund av det är det ännu roligare att se att papperstidningen ännu har en fantastisk kraft vid stora nyhetshändelser. De senaste två veckorna har Aftonbladet sålt mellan 5 000 och 35 000 fler tidningar varje dag jämfört med förra året. Vi har ännu inga reviderade upplagesiffror för september så anginvingen bör tas med en nypa salt. Men det ser riktigt bra ut även för tidningen i september.

För er som har ett djupare intresse av trafikutvecklingen på nätet följer här en fördjupning av aftonbladet.se:s trafik under vecka 40 (förra veckan):

• Vi hade i snitt 1,69 miljoner unika webbläsare per dag under veckan, Det är i nivå med föregående rekordvecka och en ökning med hela 20 procent mot vecka 40 under 2008.

• Tisdagen med nyheten om Ulf Larssons död var veckans trafikmässigt starkaste dag med över 1,9 miljoner unika webbläsare under bara den dagen.

• Nöjesbladet och webb-tv och våra bloggar noterade i veckan rekordnivåer. Även Sportbladets undersajt för Hockey nådde rekordnivå i samband med Mats Sundins avsked till hockeyn.

• Annat som stuckit ut trafikmässigt är Karin Ahlborgs matkolumn om fetter, Svenska Hjältar och Robert Lauls nypremiär av Laul Calling. Laul hade ensamt 118 000 unika webbläsare.

• Vårt nya programformat 200 sekunder med Robert Aschberg fortsätter att växa. Veckans avsnitt nådde 154 000 unika webbläsare.

• Mest kommenterat i veckan blev Anna Anka.

Några enskilda trafikrekord förra veckan:

•  Bästa veckan genom tiderna på aftonbladet.se/blogg: 517 141 unika webbläsare.

• Bästa dygnet genom tiderna på aftonbladet.se/blogg 151 536 unika webbläsare måndag 28 september.

• Bästa dygnet genom tiderna på aftonbladet.se/mittklipp  67 464 unika webbläsare lördag 3 oktober.

Vi är stolta och glada för att vår journalistik väcker sådant engagemang och drar sådan trafik. Vi tänker tacka våra läsare för förtroendet genom att forsätta att lyssna på och förstå läsarna mer än på gurus och utvecklas och leda marknaden för kvällstidning i alla kanaler.

Redan i denna vecka har vi en spännande lansering som involverar läsarna i vår journalistik på ett nytt sätt. Håll utkik!

Det var röda mattan, limousine, champagne och inbjudet till femrättersmiddag i går kväll. Den nya branschorganisationen Svenska Rese och Eventgruppen, SREG, hade bjudit riksdagsledamöter till fest för att lansera sig. Möjlighet att vinna lyxresa till Maldiverna, Mauritius och Aruba fanns. Ett tiotal riksdagsledamöter dök glatt upp för festen och fyllde i blankett i hopp om att vinna resa. 

Man kan ju undra vad svenska riksdagsledamöter har för intresse av av en ny branschorganisation och lyxresor för sitt arbete i Sveriges högsta beslutande församling.

Vi tycker det är en viktig undran.

Därför hade vi hittat på alltihop. Ja, du läste rätt. Aftonbladet och Strix hade hittat på Svenska Rese och Eventgruppen. Den organisationen finns inte i verkligheten. Hela tillställningen var en fälla för att testa riksdagsledamöternas moral. Det är en del av vår granskning av hur riksdagsledamöterna låter sig bjudas på olika resor och tillställningar som vi gör tillsammans med Strix.

När riksdagsledamöterna står med sina champagneglas, just har fyllt i sina önskemål om resa och har det trevligt dyker vår partypajare Robert Aschberg upp utrustad med en megafon:

– Nu har jag en överraskning till er: Det blir ingen middag. Vi ville bara testa er moral!

Den glada stämningen övergår i… nervositet. 

Se hela vårt upptåg i vårt web-TV program 200 Sekunder i dag klockan 12.00 och läs vår granskning i tidningen! 

Får man luras så här? Ja, om syftet är seriöst menar jag att vårt spektakulära tilltag är motiverat. Och bakgrunden till vår fejkade fest är allvarlig. Det handlar om hur beslutsfattarna i Sveriges högsta beslutande församling låter sig påverkas.

En granskning som våra reportrar Richard Aschberg och Elisbaeth Marmorstein gjort avslöjar att svenska riksdagsmän åkt på bjudresor till en racingbana i södra Frankrike. Allt betalat av oljebolaget Shell för att visa sin nya miljövänliga profil.

En annan bjudresa gick till Tyskland och femstjärnigt hotell i Berlin med middag. Långsiktig tillväxt och välfärd skulle diskuteras. Viktiga frågor, tycker nog alla. Också de stora energijättarnas lobbyorganisation Tillväxtforum som stod för riksdagsledamöternas resa och nota i Berlin.

Hur allvarligt är detta?

Det finns olika sätt att se på den frågan. Riksdagsledamöterna bryter inte mot några regler. Det finns inga särskilda regler för bjudresor till riksdagsledamöter.

Det finns en lag som förbjuder mutor och bestickning, den är ofta mycket svår att tillämpa i de här fallen. Det är svårt att bevisa exakt vad oljebolag och enbergibolag får tillbaka från riksdagen genom att bjuda ledamöterna på allehanda trevligheter.

Detta är mer en moralfråga. I vems intresse bjuds riksdagsledamoten till Frankrike av ett oljebolag?

Ditt eller mitt eller någon annans?

Hur trovärdig blir en motion från en riksdagsman i en miljöfråga om fossila bränslen efter några härliga dagar i södra Frankrike när ett oljebolag står för fiolerna? Finansdepartementet har tagit fram en handbok med riktlinjer för statligt anställda och förtroendevalda som heter ”Om mutor och jäv”. Riktlinjen i den är tydlig:

”En anställd eller förtroendevald ska inte ens kunna misstänkas för att låta sig påverkas av ovidkommande önskemål eller hänsyn i sitt arbete.”

Aftonbladet och Strix upptåg i går kväll var en väckarklocka för svenska riksdagen som låter:

There is no such thing as a free lunch…

Du känner en hjälte. Tänk efter: Känner du någon vanlig människa som gjort något ovanligt gott? Känner du någon som startat med tuffa förutsättningar, men lyckats övervinna dem? Kanske någon som vunnit över sin egna rädsla och hittat sitt mod.  Någon som inser att det goda inte bara kan sägas, det måste göras.

Då känner du en hjälte. Hör av dig till oss och berätta! Vi behöver din hjälte till en motståndsrörelse vi kallar Svenska Hjältar. Jo, Svenska Hjältar kan på många sätt beskrivas så:

• Vi röstar inte ut någon. Svenska Hjältar är en motkraft mot tv-format som skapar förlorare för att underhålla.

• Vi berättar bara positiva nyheter och historier. Det är en motkraft mot vår egna fixering vid negativa nyheter.

• Kändisarna är publik på Svenska Hjältar, de vanliga människorna står på scenen. Det är en manifestation som sätter vår tids kändiskultur i blixtbelysning.

Svenska Hjältar stöds av alla som tror att det goda måste göras, inte bara sägas. Varför håller Aftonbladet på med sådant? Vi är väl en kvällstidning vars jobb är att larma, avslöja, underhålla och göra oss till. Förvisso, det är den nyfikna delen av Aftonbladet. Och så har vi ett hjärta. Där inuti finns Svenska Hjältar hos oss. Svenska Hjältar är vårt sätt att visa att det goda inte är självklart. Det måste göras.

Ett exempel. Minns Therese Eriksson förra året som berättade om sin uppväxt med en missbrukande mamma. Rädsla för att mamma skulle ta sitt liv och ilska över hennes sjukdom präglade Therese uppväxt tills hon en dag bestämde sig för att berätta. Hon vann sitt liv tillbaka och startade som 17-åring Maskrosbarn, en ideell förening för barn som henne själv. Genom Svenska Hjältar talade hon i Sveriges Riksdag för de cirka 500 000 barn i Sverige som växer upp med missbrukande föräldrar. När hon tog emot priset i sin fina klänning på Cirkus i vintras var det en alldeles märkvärdigt varm känsla. Att få förenas i beundran över hur stora vi små människor kan bli – om vi törs.

Också i år ska vi ha en gala i december på Cirkus i Stockholm. I år har vi två nya samarbetspartners för att bygga den gnistrande finalen. Vi jobbar tillsammans med TV 4 som kommer att direktsända galan och producera tv-inslag om kandidaterna i morgon-tv under hösten. Vi har också fått fint sällskap av Rädda barnen som arbetar i juryn och delar ut ett pris.

Varmt välkomna att nominera din svenska hjälte!

Om en stund kommer första delen av fem i följetongen:

Skitintervju i P1 Medierna. Av och med Jan Helin.

Följetongen är skriven på ett krängande, trasigt SJ-tåg på väg till bokmässan i Göteborg. Mitt tilltag är säkert inspirerat av den litterära stämning som råder på tåg på väg till bokmässan, men ska också ses som ett svar till de kritiker som menar att mina bloggtexter är för långa. Jag delar nu upp den i fem delar så ni kan läsa och fundera innan ni tar del av nästa avsnitt. Såsom de flesta av oss säkert läser bloggar… För er som pallar att läsa längre texter är det bara att läsa allt rakt igenom. 

Följetongens bakgrund:

Ett 20-tal brandattentat och upplopp med stenkastning mot poliser och brandmän har ägt rum i förorter till Malmö. Göteborg och Uppsala. Aftonbladet har skrivit ett antal artiklar om detta där vi pratat med såväl unga i förorterna som poliser och brandmän.

Sveriges Radio har pratat med två av de många ungdomar vi pratat med. Med dessa två har de kommit fram till att brandattentaten och upploppen alls inte handlar om någon ”krigsförklaring mot samhället”. De har kommit fram till att Aftonbladet av oklar anledning frammanar en falsk bild. I och för sig har de bara hittat en ostridigt felaktig sakuppgift:

En bil brann inte några timmar efter ett intervjutillfälle, den brann istället dagen efter intervjun.

I radioinslaget får man ett intryck av att det knappast förekommer några brandattentat eller stenkastning. Hela situationen förefaller vara en kvällstidningsanka. I den mån det är lite oroligt i de här förorterna handlar det snarare om att de unga killarna här är särskilt hormonstinna, angelägna om att imponera på tjejer och därtill inte har tillräckligt med fritidsgårdar med utrymme för kampsport. Det tror fan att det blir upplopp…

Att ungdomarna också i Aftonbladet pratade om svikna löften, oprovocerat polisvåld och nedlagda fritidsgårdar, problemet med att oskyldiga drabbas av bråken nämns inte med ett ord i radioprogrammet. Det är i stora stycken ett patetiskt radioinslag som avser att beskriva Aftonbladets rapportering som patetisk. Ordet patetisk betyder överdrivet känslosam.

Dessvärre spär jag på allt genom att klanta mig i radiointervjun. Om detta handlar den följetång som följer nedan.

Den Aftonbladets artikel som diskuteras hittar du här. Radioinslaget hittar du här. En bra blogg som diskuterar Aftonbladets rapportering och länkar vidare hittar du här.

På Aftonbladet Debatt i nästa vecka kommer vi att publicera en av ungdomarnas kritik och reporterns svar.

Skitintervju i P1 Medierna, del 1.

Ibland blir det fel. Jag har en ambition att vara så öppen och tillgänglig som möjligt. Jag anser att det ligger i mitt uppdrag som ansvarig utgivare att diskutera och debattera artiklar vi publicerat. I kombination med hård arbetsbelastning i övrigt är det inte alltid en helt lätt ambition att leva upp till.

I torsdags till exempel. Jag lovade programmet Medierna i P1 att svara på några frågor om vår rapportering av upploppen i förorterna. Den var kontroversiell eftersom vi låtit upploppsmakarna komma till tals.

Jag hade 15 minuter på mig till jag måste sitta i en taxi på väg till ett tåg. Det tog tio minuter innan radion kopplat upp för en telefonintervju. Således 5 minuter kvar. Taxi väntar, måste hinna med ett tåg. Stress. Ingen bra förutsättning för att diskutera allvarliga frågor.

Cliffhanger del 2: Jag får smaka på egen medicin…

Skitintervju i P1 Medierna, del 2.

I huvudsak handlar intervjun om att P1-reporterna pratat med två av de ungdomar vi pratat med. Nu påstod ungdomarna att vi gett en felaktig bild. Ett 20-tal brandattentat mot bilar, upplopp och stenkastning mot polis och brandkår ska alls inte ses som någon krigsförklaring mot samhället.

I radioinslaget nämns brandattentaten knappt alls. Man får en känsla av att de knappt finns. En elak kvällstidning är vad som finns. En kvällstidning som inte alls haft ambitionen att låta de unga komma till tals, utan en kvällstidning som vill ljuga fram en bild av ett problem som knappt finns bortsett från några hormonstinna tonårsgrabbar utan fritidsgård.

I sak anges följande: Ungdomarna var felciterade. Detta hävdas trots att de fått läsa sina citat i förväg. När de i efterhand klagat utan att kunna precisera sig har vi erbjudit dem en debattartikel. Den kom sent omsider in till oss och var dubbelt så lång som normalt går att hantera på en debattsida. Artikeln är fortfarande aktuell för publicering, men de måste anpassa den till formatet på debattsidan. Det är ingen ovanlig diskussion för debattredaktionen.

Inget av detta kände jag dock till då intervjun gjordes. Jag hade naturligtvis lätt kunnat ta reda på de uppgifterna om jag vetat om Mediernas frågor. Men det anses inte fint att be om frågorna i förväg så att man kan förbereda sig. Som makthavare ska man tåla granskning utan förberedelse. Jag har inget att säga om det, vi tillämpar själv metoden i stort sett dagligen. Mitt nuvarande uppdrag ger mig bara en intressant möjlighet att befinna mig på andra sidan då och då. Och nu känner jag tydligt smaken i munnen av min egna medicin. 

Istället svarar jag nu att vi visst kan tänka oss en debattartikel, men jag har inte sett att någon kommit in. Det var ett sant svar då. Man kan tycka att det är dåligt av mig. Men det är faktiskt helt omöjligt för mig att hålla koll på opublicerade artiklar. Det räcker gott att vara ansvarig utgivare för det vi faktiskt publicerat.

När radioinslaget sänds är detta bortklippt. Varken påståendena om felcitering eller den ”stoppade” debattartikeln är med.

Cliffhanger, del 3: Tåget går och jag trampar riktigt snett i intervjun…

Skitintervju i Medierna i P1, del 3.

Reportern hävdar nu att det förekom två sakfel i artiklarna. Grunden för P1-reporterns frågor om sakfel är upploppsmakarnas egna uppgifter.

Sakfel 1: En av ungdomarna utnämner sig i artikeln till talesman för stenkastarna. Det säger han nu är fel. Det var ett skämt. Detta trots att de i förväg fått läsa sina citat. Men det visste jag inte nu under intervjun.

Istället svarar jag att det är en sällsynt dålig idé att ljuga vid intervjutillfällen för att efteråt påstå att det var ett skämt och vara upprörd över att lögnen återgivits.

Sakfel 2: I texten står att en bil brinner några timmar efter intervjun. Här trampar jag riktigt snett i intervjun. Istället för att svara ställer jag i stressen en motfråga:

Vad spelar det för roll?

Det är väl viktigt att fakta är rätt, kontrar reportern. Jo, men vad spelar det för roll, upprepar jag. Det var klantigt av mig. Fakta ska vara rätt. Punkt.

Jag har heller ingen aning om sakläget. Jag bara utgår ifrån att det är rätt eftersom inget klagomål kommit till oss. Brann bilen några timmar efter intervjun eller inte? I och för sig har inte Sveriges Radios reporter heller koll på sakläget, men det spelar  mindre roll. Frågor kan man ju som bekant ställa.

Vad jag tror att jag försökte få klarhet i med min förvirrade motfråga var varför denna faktauppgift har betydelse. Det framgick inte. Och nu fanns ingen pardon längre.

JAG MÅSTE TILL TÅGHELVETET!

Jag avslutar intervjun i kaos och ringer upp reportern efteråt i taxin på väg mot tåget. Det blir en om möjligt ännu mer förvirrad konversation. Jag undrar om vi kan göra om intervjun. Han svarar att det inte är riktigt så han jobbar. Det är mer Pravda-radio som gör om intervjuer tills de blir rätt. Poäng tagen och går till Sveriges Radio…

Cliffhanger del 4: När bilen faktiskt brann…

Skitintervju med P1 i Medierna, del 4.

På tåget kollar jag upp sakläget med reportern. Han går tillbaka och checkar när intervjun gjordes och när bilen brann. I texten står några timmar senare. Faktakollen ger vid handen att intervjun gjordes på fredagen och bilen brann på lördagen. Således snarare dagen efter intervjun, än några timmar efter intervjun.

Vi beslutar att införa en rättelse när Sveriges Radio nu gjort oss uppmärksamma på felet. Spelar det någon roll om bilen brann några timmer efter intervjun, eller dagen efter? Ja av ett enda skäl: Fakta ska vara rätt.

I det stora hela är naturligtvis detaljen ovidkommande. Vi har ett sakläge här med ett 20-tal ostridiga brandattentat. Situationen är allvarlig, det råder ingen tvekan om det. Den som väljer att fästa stort avseende vid en sådan här detalj i sin granskning avslöjar möjligen mest om sin egna inställning till det han granskar. Om det kan man ha sina funderingar. Men i sak är det bara en sak som gäller: Fakta ska vara rätt.

Cliffhanger till femte och sista delen: En lärdom, en ursäkt och ett löfte.

Skitintervju i Medierna i P1, del 5.

Min lärdom, en ursäkt och ett löfte. 

Tillgänglighet och öppenhet är bra. Men det kräver tid. Ingen tjänar på den dåliga kvalitet som intervjun med mig faktiskt är, allra minst radiolyssnarna. Det är min lärdom.

Till lyssnarna av Sveriges Radios P1 Medierna vill jag därför be om ursäkt för en undermålig insats i diskussionen.

Mitt löfte blir att i fortsättningen prioritera hårdare var och när jag ger intervjuer, men vara fortsatt mycket tillgänglig.