Räckviddsmätningarna för februari i år är rolig läsning för oss på Aftonbladet. Vi slår flera historiska rekord.

Varje dag nådde Aftonbladet totalt 2 646 000 läsare under februari månad. Det är Aftonbladets totalräckvidd i web och print och innebär en ökning med 256 00 läsare jämfört med februari i fjol.

Papperstidningen hade en daglig räckvidd på 1 160 809 läsare varje dag i februari. aftonbladet.se nådde 1 838 286 dagliga läsare under samma månad. Att mäta vår pappersutgåva och digitala utgåva med samma mått blir allt viktigare i takt med att läsarnas vanor ändras.

Rekordsiffrorna visar att Aftonbladet ligger längst fram i den strukturomvandling som pågår i mediebranschen. I dag har Aftonbladet som enda rikstidning i Sverige fler läsare i våra digitala utgåvor än i papperstidningen.

Ett vässat nyhetsarbete och en rad lanseringar av nyheter har lett till att vi ökad i såväl print som på web. Våra tre konkurrernade tidningar Expressen, GT och Kvällsposten ökar också på webben. Ännu mer än Aftonbladet faktiskt, men från helt andra nivåer. Aftonbladet har över en miljon läsare än de tre tidningarna tillsammans per dag.

Samtidigt har 120 000 läsare också valt att bli digitala prenumeranter på Aftonbladet via Plus. En unik tjänst bland Sveriges tidningar. Det är viktigt för oss att vara lönsamma på nätet. Den är en dum myt att det inte skulle gå att ta betalt på nätet. Men vi i tidningsbranshcen är inte tillräckligt bra på det ännu. Men vi lär oss. I förra veckan sålde vi 4 443 visningar av två matcher i vår betalkanal S24 på sportbladet.se. Ett intressant exempel.

Vi vill varje dag vara Sveriges mest engagerande nyhetskälla och mötesplats för alla som gillar att vara uppdaterade. Kvällstidningens temperament i nyhetsjakten och känsla i berättandet är både klassisk och modern kvällstidning. Men medievärlden ser inte längre ut som den en gång gjorde. En marknadsledare måste ibland rita om kartan för att inte branschen ska fastna i en gammal historia om sig själv. Därför fokuserar Aftonbladet i dag på att mäta antalet läsare på samma sätt i våra olika kanaler. Det är en naturlig utveckling i takt med att läsarna ändrar beteende.

Självklart kommer vi att fortsätta möta upplaga. Men de gamla mätmetoderna för upplaga är röriga och från en annan tid. De blandar ihop friexemplar, rabatterade tidningar, pdf-tidningar och titlar som delar innehåll. Vi jobbar nu med att ta fram en ny affärsmässig mätning av upplagan som tydligt skiljer på såld upplaga, digital upplaga och kampanjexemplar. Det är vår förhoppning att vi kan hitta en samsyn med Bonniers kvällstidningar så att vi har samma mätetal också på den punkten.

Konkurrensen mellan Sveriges fyra kvällstidningar är i grunden bra. Den utvecklar oss som kategori och genre. Det är ingen slump att kvällstidningarna är de som är mest innovativa på den svenska tidningsmarknaden. Det är resultatet av en livgivande konkurrens och hårt arbete.

Kicke och Uffe är två legendarer på Aftonbladet. De rekryterades av Amelia Adamo på 1980-talet och lyckades kombinera matjournalistik med hemma hos reportage som blev banbrytande för sin tid.

Artister, konstnärer, skådespelare, författare, musiker – alla gavs en unik scen av Kicke och Uffe i Aftonbladets Söndagsbilaga. Begreppet kändis var möjligen uppfunnet, men hade en annan innebörd då än idag. Enbart hård exponering i media räckte inte för att Kicke och Uffe skulle intressera sig.

Av reportagen de gjorde i Aftonbladet under mer än 12 års tid blev det böcker. De samlades under namnet ”Förgyll din dag.” Böckerna blev framgångsrika. Överskottet använde Kicke och Uffe till att instifta ett stipendium för att stödja sin andra passion i livet – teatern.
Varje år sedan 1994 delas ett stipendie ut till två skådespelare på Dramaten. Kicke och Uffe gör ett noggrant förarbete. Teaterchefen för Dramaten och Aftonbladets chefredaktör tar utifrån det beslut om vilka pristagarna blir.

I år föll valet på två underbara skådespelare.
Julia Dufvenius och Ingvar Kjelsson. För den breda publiken är Julia Dufvenius mest känd genom sina filmroller i ARN Tempelriddaren, Häxjakten och Göta Kanal 2. För den publik som hyllade henne igår har hennes fantastiska tolkning av klassikern Jane Eyre på Dramaten möjligen satt djupare spår. Den går fortfarande att se på Dramaten och rekommenderas varmt.

Inte ens en bloggs obegränsade utrymme räcker för att ge Ingvar Kjelssons livsgärning tillräcklig plats. Han har tillhört Dramatens ensemble sedan 1949 och medverkat i otaliga klassiska uppsättningar. Filmer som Zorn, Den ofrivillige golfaren, Raskenstam och Hedebyborna, Bombi Bitt och jag, Gösta Berlings saga är några av de breda filmproduktioner Ingvar Kjelsson medverkat i. 

Det är något genuint aktningsvärt med en verksamhet som utan åthävor förstår att kombinera och förvalta den unga energi och forsande talang som finns i Julia Dufvenius med den livslånga erfarenheten och monumentala kompetensen hos Ingvar Kjelsson.

Dramaten är en fantastisk verklighet som bör försvaras i tider när allt annat är så smart marknadsanpassat. Marie-Louise Ekman är på god väg att göra Dramaten till den samtida mötesplats med nya spännande uppsättningar och förvaltande av tradition som det anstår en nationalscen.

Här är motiveringarna till årets pristagare:

Julia Dufvenius

När du gör entré i ”Jane Eyre” är vi i publiken omedelbart med dig på resan – hur ska det gå på denna farofyllda väg av lidanden och lidelser? Vi känner bävan och oro för din unga guvernant – det är tur för oss att vi samtidigt kan känna oss så lugna och trygga i ditt skådespeleri! Du har en sällsam förmåga att låta den starka känslan följas åt av en stilla blick från sidan. Det är som om du viskar till oss: se på min roll hur livet på en och samma gång kan vara så hemskt och så komiskt, så obetvingligt svårt och så underbart fyllt av möjligheter! Integriteten, vreden och oböjligheten i din tolkning av Jane Eyre samsas med lätthet och humor i varje sceniskt ögonblick. Så kan det vara på teatern när Julia Dufvenius står på scenen.

Ingvar Kjellson

Nog borde han väl tyngas av de bortåt hundrafemtio rollerna som han axlat sedan han steg in på Dramatens elevskola 1946? Det är över sex decennier sedan han knöts till Dramatens fasta ensemble 1949, och nog borde väl den fantastiskt långa erfarenheten ha gjutit fast honom i majestätisk upphöjdhet och långsamhet? Nej, tvärtom – för Ingvar Kjellson är lättast och kvickast av alla. Lysten på nya roller och uttryckssätt ger han sig helst ut på otrampade marker. Rutin är för honom en metod för nyfiken utforskning. Han påminner oss om teaterns och människolivets rikedom när han rör sig som en upptäcktsresande mellan Tjechov och Beckett, Brecht och Norén, Shakespeare och Ibsen, Gombrowicz och Feydeau. Man hittar honom inte där man ställer honom – men man vet att han säkert är i en repetitionssal eller på scenen. Han är kort sagt – en verklig skådespelare.

Mitt i morgonrusningen detonerade två bomber inne i två tunnelbanevagnar i Moskva. Chefsåklagaren misstänker två kvinnliga självmordsbombare. Minst 35 personer dödades i den mardrömslika attacken.

Aftonbladet rapporterar direkt från Moskva på sajten. Vår reporter Johanna Melén är på plats. Normalt diskuterar vi hur digitaliseringen av media har gjort att papperstidning inte längre handlar om senaste nytt. Terrorattacker i tunnelbanesystem är inte normalt. Just nu arbetar vi med en extraupplaga av papperstidningen som kommer att vara ute till lunch.

Vissa etiska publicistiska problem är mer angenäma och lättare att hantera än andra. Men de måste ändå hanteras. Så här är det:

Aftonbladets medarbetare Sofi Fahrman är vän med prinsessan Madeleine. Det har inte alltid varit så, men deras vänskap har den senaste tiden utvecklats till den grad att de numer firar semestrar ihop och umgås flitigt då prinsessan vistas i New York där Sofi Fahrman numera bor.

I övrigt vet vi inte så mycket om de bådas vänskap. Och kommer inte heller att få veta. Sofi väljer väninnans förtroende före sitt journalistiska uppdrag. Det är både mänskligt och begripligt och jag har som Sofi Fahrmans chef accepterat det eftersom hennes uppdrag för Aftonbladet varken innebär nyhetsjakt eller bevakning av kungahuset. Det betyder tre saker:

• Vi kommer inte att ställa frågor om prinsessan Madeleine till Sofi Fahrman. Det skulle skapa en ohållbar arbetssituation.

• Sofi Fahrman kommer inte att bevaka kungahuset. Det har hon inte gjort hittills heller. Möjligen kommer Sofi att delta i eventuella web-tv sändningar och kommentera kungliga gästers klänningar. Det har vi inte tagit ställning till ännu.

• Vi kommer från och med nu att bevaka vår egen medarbetare om hon syns ihop med prinsessan Madeleine på olika tillställningar. Det är en ovanlig situation, men så måste livet få vara också för en journalist.

Upphetsad nyhetsjakt, hovsamheter och högstämdheter och yra i all ära… Det behövs en komisk ventil i bevakningen av prinsessbröllopet om vi inte ska storkna, tänkte vi.

När vi just hunnit tänka det kom gänget på produktionsbolaget Tre Vänner över med en idé på en tecknad serie om kungafamiljen. Tre Vänner ligger bland annat bakom de geniala ICA-reklamfilmerna, TV-serier som Cleo och långfilmer som Det okända.

Nu hade de en idé om att göra tecknad web-tv om kungafamiljen – Superprinsen! I fyraminutersavsnitt kommer ni att få följa kungafamiljen bakom kulisserna i en rad oväntade och kniviga situationer. Superprinsen skickas i varje avsnitt ut på ett spännande uppdrag… 

Jag har inte läst alla manus ännu, men av utkasten att döma blir det riktigt kul. Framförallt blir det något helt annat än den satir över kungahuset vi sett tidigare där familjen framställs som korkade och halvt debila, som i tv-programmet Hey Baberiba. I Superprinsen råder en varm galenskap och en grundstory om vanlig kille som hamnat i en absurd tillvaro.

Torsdag 25 mars är det premiär. Därefter kommer ett nytt avsnitt varje torsdag i tio veckor. Från och med nu kommer du att se en del annonser för Superprinsen och en trailer.

Det ska bli spännande att följa era reaktioner. Humor och kvällstidning gifter sig inte självklart på ett bra sätt. Oavsiktlig komik har vi som genre en ganska bra känsla för. Det kan ta sig uttryck i löpsedlar av typen ”HOSTA KAN VARA ONT I TÅN” och för några år sedan var moralpanik över olika satiriska uttryck en annan specialgren. Det kunde räcka med att Jonas Gardell drog ett skämt som innehöll ordet ribba på idrottsgalan för att vi skulle betrakta tilltaget som en sexattack mot Stefan Holm. De där trenderna har på gott och ont försvunnit från löpsedlarna och ersatts av ett större nyhetsfokus. Superprinsen är dock varken oavsiktlig komik, moralpanik eller nyhetsfokus. Det är en glimt i ögat och ett annorlunda sätt att hylla den fantastiska kärlekshistoria som manifesteras den 19 juni.

Shit! Jag tror vi kan säga det nu utan att rodna: Vi har skrivit webbhistoria ikväll! För att citera vår webbtänkare, tf sajtchefen Andreas Aspegren: Fokus på live och massiv läsarmedverkan!

Upplevelsen att se finalen på ång-tv med datorn i soffan gjorde verkligen melodifestivalen roligare. Kanonrapportering från Globen! Grym live-tv med Josefine Sundström, Bert Karlsson och alla andra! Supersnabba bilder! Och så alla ni läsare som på ett helt nytt sätt var med i rapporteringen!

Dessutom fungerade det vi haft lite magknip för – det tekniska – hur bra som helst! Ja det blir en massa utrop med utropstecken, men vi är faktiskt lite stolta över vår första test med Superlive i natt.

Supertack till alla som jobbat hårt för att Superlive kunde bli verklighet ikväll. Ni är ett grymt team!

Om ni inte tror på oss – här är ett axplock över vad våra läsare och twittrare säger om Aftonbladet Superlive i natt: 

”Aftonbladet skriver webbhistoria ikväll!”

Det finns en särskild känsla på fredagar. Vi vill att den ska prägla Aftonbladet dagar som i dag.

Därför har vi gjort om Nöjesbladet som inte bara ger dig de fräckaste Nöjesnyheterna, bästa Nöjesskribenterna och bästa servicen om ny musik, film, tv, spel, pocket. Utan också den där… känslan.

Av samma skäl ger vi också ut Sveriges skönaste och mest avspända kändistidning Klick! just på fredagar. (Det finns tidningar som försöker få helgen att starta på torsdagen. Det gör den inte. Fredagar är fredagar.)

Och därför har vi gjort det roligaste talkshow programmet om nöjen med  Alex Schulman som alltid läggs ut med ett nytt avsnitt på fredageftermiddagar.

Nöjesbladet, Schulman Show och Klick! Fredagar vore inte detsamma utan någon av dem.

Trevlig helg!

Sju personer är gripna misstänkta för att ha planerat att göra verklighet av mordhoten mot den svenska konstnären Lars Vilks. Skyldig till mordhotet är Abu Omar al-Baghdadi i Irak, ledare för terrornätverket al-Qaida. Han har utfärdat en belöning på 100 000 dollar för den som mördar Lars Vilks och en belöning på 50 000 för den som mördar Nerikes Allehandas chefredaktör Ulf Johansson.

Hoten är avskyvärda och kan inte nog tydligt fördömas. Det är uttryck för en syn på yttrandefrihet som aldrig kan accepteras. Så långt är det lätt.

Bör vi försöka förstå vad som driver hoten? Ja, definitivt. Jag tror det är mycket viktigare än att försöka förstå vad som drev Lars Vilks att kombinera ett svenskt folkligt uttryck som rondellhundar med ett porträtt av profeten Muhammed. Det senare leder in i virriga diskussioner som handlar om ifall själva konsten egentligen är den debatt som pågår nu. Inte eventuella kvalitéer, eller brist på sådana, i själva teckningen. Det kan säkert vara ett underhållande tidsfördriv för de som går i gång på sådant som postmodernism.

Men klangbotten av främlingsfientlighet är för allvarlig för att unna sig ett sådant fokus i Vilks-frågan. En viktigare uppgift nu är att förstå vilka krafter som använder en teckning som motiv till mord. Jag tror det börjar i en enkel insikt:

Al-qaida förhåller sig till islam på samma sätt som Ku Klux Klan förhåller sig till kristendom.

Det är en människofientlig religiös extremism som driver mordhoten. Det är inte Islam i sig eller muslimer i största allmänhet. Att ansvariga utgivare i Sverige säger sådant har nog en poäng. Men det är också tämligen självklart.

Viktigare här hemma nu är svenska muslimska röster som försvarar yttrandefrihet och fördömer mordhot i islams namn. Det betyder naturligtvis inte att man behöver gilla Vilks rondellhund. Bara försvara rätten att göra den och publicera den.

Mot bakgrund av den dramatiska nyheten om gripandena i går ställde sig säkert alla svenska ansvariga utgivare frågan om Lars Vilks bild borde publiceras. Svaren varierar möjligen. Jag har kommit fram till att inte publicera den nu. Bilden har i sig inget nyhetsvärde i dag. Den hade det 2007. Då publicerade Aftonbladet bilden på kultursidorna i samband med en kritisk artikel om ”Vilks fälla” av Jan Guillou.

Att publicera samma bild nu skulle istället bli en manifestation. Jag bedömer inte att en sådan manifestation skulle bidra med något konstruktivt nu. Det skulle bara öka graden av konflikt och provokation i en situation som behöver upplysning, diskussion och eventuellt ett åtal för förberedelse till mord.

Denna vecka är det 100 dagar kvar till bröllopet. Man behöver bara skriva så för att förstå vad som avses. Denna vecka lanserar vi Royal – ett magasin för de som vill ha fina minnestidningar att spara. Totalt är sex nummer planerade av Royal. I fin magasinsform kommer vi att berätta den fantastiska kärlekshistorien om killen från Ockelbo som vann prinsessan. Självklart kommer det avslutande numret att vara en stor specialutgåva efter bröllopet med superbildextra.

En rad andra nyheter kring vår bevakning av bröllopet planeras också. För de som känner – och det är många – att här behövs lite distans och humor – kommer vi inom kort lansera ett… vi kan kalla det ett rörligt format… Jag är lite kryptisk här för att inte sabba överraskningen.

Vårt tema för att hålla ihop våra satsningar kring bröllopet sammanfattas med en uppmaning i två ord: Säg ja!

Inte för att vi kanske är oroliga för att någon av dem ska ångra sig… Men man blir glad av orden. Det är det viktigaste. Det är en fantastisk kärlekshistoria som ska firas i juni. Och även den mest övertygade republikanen kommer att ha svårt att värja sig mot ögonblicket när Victoria säger sitt ja. Det är ett ja som manifesterar en kärleks seger över den märkliga blodsmystiken i Sveriges statsskick. Och ett ja från Daniel som innebär starten på en tillvaro mycket långt från Ockelbo. Ett liv mitt i skärningspunkten mellan ett uråldrigt personfixerat statsskick och en modern personfixerad medievärld. Monarki och medier har en komplicerad relation. Också det ska vi naturligtvis skildra.