Meryl Streep fyllde 60 i år.

Det gjorde även Bruce Springsteen, Ulf Lundell, Sigourney Weaver, Richard Gere  och Jessica Lange.

Gamle boxaren George Foreman, Åse Kleveland Nick Lowe, Billy Joel, Mark Knopfler och Pedro Almodovar tillhör också denna vitala årskull.

Och på fredag kan vi skicka en mental tårtbit till Sissy Spacek som blir 60 på juldagen.

Har suttit på bio hela eftermiddagen och sett filmer. Om starka kvinnor. Först Hilary Swank som flygpionjären Amelia Earhart och hennes liv under 1920- och 1930-talen. Och sedan ”It´s complicated”, romantisk komedi med Meryl Streep. Hon uppvaktas av bdåe ex-maken Alec Baldwin och försynte arkitekten Steve Martin. Men det är Meryl Streep som är filmens huvudperson och centrum, och den som ska locka publik till biograferna.

I senaste Vanity fair finns en intervju och intressant artikel om Streep. Efter ”Mamma mia!” och ”Julie & Julia” är det tydligt att hon lockar många att se filmer.

Med all rätt. Meryl Streep är suverän.

På Icethesite finns en väldigt fin julsång med Björn och Benny.

Det är rart med alla traditioner och ceremonier som återkommer så här års. En charmig sedvänja är när Mats spelar julskivor på restaurang PA & Co i Stockholm strax före jul. I går trängdes goda vänner och anhöriga på den lilla krogen och hade sprituella samtal medan julsångerna flödade. Bob Dylans färska jullbum blir bara bättre och bättre ju närmare 24 december vi kommer, och i synnerhet Must be Santa gör allting mer fröjdefullt.

Fredrik Lindström har skrivit en intressant krönika på kultursidan i Aftonbladet i dag.

Jag tror inte att jag håller med honom helt, men det är en bra text.

Lindström presenterar tanken att ett skäl att folk går mer sällan på bio är för att de inte vill att upplevelsen ska ta slut. Det är ett skäl att biopubliken gillar upprepningar, fortsättningar, uppföljare. Han ser en trend att många väljer tv-serier just för de inte har definitiva slut, att det finns hopp om fortsättning.

Han förklarar inte varför det skulle ha skett en förändring i folks beteenden de senaste åren. Att biofilmer, och böcker, har definitiva slut är inget nytt. Så var det även på den tiden det gjordes massvis med biobesök.

Men ett tänkvärt fenomen, som inte Lindström nämner, är att flera av de stora biosuccéerna på 2000-talet är just seriefilmer. I år har vi de tre Millennium-filmerna som gör att den svenska andelen biobesökare slår rekord.

Och när vi senast hade rekordår på bio var det tre år med Sagan om ringen. Inför den första filmen ansågs det som en risk och ett vågspel att visa en biofilm utan avslut, som stannade mitt i handlingen. Och sedan fick man vänta ett år på fortsättningen.

Men om man litar på Fredrik Lindströms teori är det snarare en fördel att det inte sätter punkt. Att folk vill veta att det kommer mera.

Tänkvärt.

Mötet mellan Elvis Costello och James Taylor i tv i går var fantastiskt bra. Inte bara för de starka musikaliska stunderna, och de var många, utan också för samtalet. Elvis Costello är en bra intervjuare, den sorten som lyssnar och ställer följdfrågor. 

Borde vara självklart men överraskande många tv-intervjuare är dåliga på det.

Finns på SVT Play under rubriken Elvis Costello med gäster.

Jag såg sex filmer på bio förra veckan och mycket var bra.

Vi väntar med recensionerna till filmernas premiärer, men här är några snabba intryck:

THE GREEN ZONE

Om James Cameron tycker Paul Greengrass haft alltfär skakig kamera i Bourne-filmerna ska han undvika den här krigsfilmen från Irak. Men jag gillar den höga intensiteten när kameran dansar efter Matt Damon som försöker få fram sanningen om massförstörelsevapen.

AVATAR 2D

Inte lika magisk djungelvärld som i 3D-versionen, men ett sevärt äventyr även utan speciella glasögon.

GÖTA KANAL 3

Alla pengar till båtar som hoppar. Inga pengar till manus.

A SERIOUS MAN

Jefferson Airplanes ”Somebody to love” ramar in bröderna Coen tragikomiska historia om en lärare på 1960-talet som drabbas av en massa elände. Ju värre det blir, desto roligare.

SHERLOCK HOLMES

Av trailern att döma såg det ut som om Guy Ritchie hittat på en helt ny deckarhjälte. Men den lyckas både kännas modernt lekfull och trogen mot andan i den gamle problemlösaren. Fast här drar Sherlock snabba analyserande slutsatser mitt under våldsamma slagsmål. Robert Downey jr och Jude Law är ett bra radarpar. Kan mycket väl få uppföljare.

PRINSESSAN OCH GRODAN

Pixar-bossen John Lasseter har tagit över även Disneys animerade avdelning och satsade på den här sjungande sagan i traditionell 2D. Fungerar utmärkt, med läckra New Orleans-bilder och bra musik. Svensk premiär i februari, men jag misstänker att det blir en reklamsnutt hos Kalle Anka på julafton.

Gårdagens meny fick ett varmt mottagande.

Inte minst desserten som passar den här typen av gäster väldigt väl. I de här kretsarna är drinken Frozen Margaraita känd som en frusen rackare, och det har blivit flera sådana under olika New York-resor.

Det geniala med gårdagens dessert är att det är en paj som bygger på samma ingredienser.

Receptet var publicerat i Allt om mat för tio år sedan.

Först gör man en pajbotten. Kör 200 gram digestivekex i en mixer och blandar det med 100 gram smält smör.

Gör som en botten i en pajform och grädda i 200 grader i 10 minuter. Låt svalna.

Sedan gör man fyllningen:

3 lime

1/2 dl Tequila

1/2 dl Cointreau

1 burk söt kondenserad mjölk, ca 397 gram brukar de vara på.

3 dl vispgrädde.

Riv skalet på 1 lime och pressa alla tre så att det blir 1 dl limejuice. Blanda med Tequila. Cointreau och kondenserad mjölk.

Víspa grädden och blanda ner den också.

Ställ in i frysen. Klar efter några timmar, men ställ den i kylskåp en halvtimme före serveringen.

Nej , jag hittade ingen tiger i badrummet. Bara två tröjor på olika håll.

Men i filmen ”Baksmällan” som just släppts på dvd händer sådana där saker med tigrar i badrum.

En komedi om en svensexa i Las Vegas som går väldigt, väldigt fel. Det är en underhållande dumskallekomedi.

För den som känner för att koppla av med sådant.

Det blev en fin och hyfsat värdig tillställning när innebandygänget dinerade. Samma skämt som varje år.

Har nu städat mig igenom det mesta och funnit några rester.

En varm och rejäl vintertröja, blå av märket Holebrook. Hoppas inte ägaren frös på vägen hem i vinternatten.

En bok, Bästa lokala reportage 2009. Hoppas ägaren hade något annat att läsa vid insomnandet.

Dessutom, något mer oroväckande, en tiger i badrummet.