Sist jag träffade Johnny Depp pratade han om hur han prövade nya röster. Han passade på när han ändå lekte med Barbie.

– För det är vad vi alla gör, eller hur? sa Depp. Leker med Barbie.

Jag vet vad han menar.

Nathalie, 2 år, gillar att leka med gubbar. Gubbar är den allmänna beteckningen för alla sorters dockor och lekfigurer. Lego-gubbar, även om plastbitarna föreställer hundar eller små flickor. Det finns gott om leksaker kvar som Nathalies pappa och farbror lekte med när de var mindre.

Därför får herrarna i Ghostbusters finns sig i att hänga med Legogubbar. Och med Nathalies favoriter, Buzz och Woody från Toy Story. Hon uttalar Buzz med bra amerikansk dialekt och ungefär 18 z. Buzzzzzzzzzzzzzzzzz…. Hon har sett trailern för Toy Story 3 på datorn.

Min insats består mest i att hålla några gubbar medan Nathalie stoppar in de andra i Ghostbusters-bilen. Och tar ut dem igen. Och lägger in dem igen. Och tar ut dem igen.

Eller bäddar ner folk i det lilla Lego-husets sängar. Och väcker upp. Och bäddar ner. Och väcker upp.

Upprepning. Det är så man lär sig saker här i livet.

Nathalie tycker det är OK om man gör milda dramatiseringar och leker med gubbarna. Men helst ska hon styra det själv.

Johnny Depp berättade att hans dotter ogillade när han experimenterade med röster. Han skulle använda sin egen när de lekte med Barbie, tyckte hon. Enda rösten hon gillat var den som han sedan använde som Willy Wonka i ”Kalle och chokladfabriken”.

Nathalie har inte börjat med Barbie än. Den vägen till njutning får vänta lite till. Men jag är förberedd. Som alla andra seriösa nöjesjournalister har jag naturligtvis en Frank Sinatra-Barbie.

Nathalie brukar kasta intresserade ögonkast och säga ”ha den!”, men Sinatra får vänta i lådan ett tag till.

Först måste jag öva upp rösten. Det där är en docka som kräver sina stämband.
Och så måste jag lära mig texten till ”My way”.