Nu på ett SAS-plan nära dig. Det regnar köttbullar. Och hamburgare.

Tiderna förändras.
På 1970-talet var det stort att man kunde se film på flygplan. Då fanns det tv. Och bio. Och… ja, det var de enda sätten att se en långfilm.
Och så långa flygresor. Fantastiskt. Man kunde se en hel långfilm. Ibland till och med två. Det var resans höjdpunkt.
Drinkar, matservering, försäljning, toalettbesök… allt var uppbyggt så att man skulle se filmen på flyget. Ljusen släcktes. Koncentrationen var total.
Trots att det bara var en hackig video som visades i en liten skruttig tv som hängde i taket längst fram i kabinen. Ibland fick man luta sig i gången för att se och då riskerade man att få en drinkvagn i huvudet.
Det där högtidliga har försvunnit när man ser film på flyg nu. Om man ens bryr sig om att titta.
Nu har alla sin egen lilla skärm som är ungefär lika stor som en mobiltelefon, men bildkvaliten är mycket sämre. Då och då avbryts visningen av högtalarmeddelanden. Man får själv hålla reda på när filmerna börjar, och ingen bryr sig om att se till att det är störningsfritt.
Förr var flygets filmvisningar en gemensam högtid.
Nu är det lika alldagligt och försumbart som att äta en sådan där liten påse med konstiga kartongbitar som de ersatt jordnötterna med.