Jag tycker om Los Angeles.

Det är populärt att prata nedlåtande om Hollywoods hemstad. För att den är så stor och svår att överblicka. För att man måste ha bil för att ta sig omkring och för att Los Angeles är ansikte åt några branscher som representerar olika sorters ytligheter.

Men det är inte stadens fel. Här finns mycket av allting.

Även trevliga och vettiga människor. 

Redan på flygplatsen doftar det USA. Något sötaktigt och något åt pizzahållet och de där starkt doftande rengöringsmedlen som alltid säger till sinnena vilket land man är ir.

Jag älskar att man vaknar upp tidigt de första morgnarna i Kalifornien när kroppsklockan går nio timmar fel. Man går ut i gryningen och det är alltid varmt som en svensk högsommardag. Det är alltid grönt.

Första gången man är i Los Angeles kör man och kör och väntar på att staden ska börja och sedan kör man och kör och väntar på att staden ska sluta. Den bara ligger där, en massa centrum hopsnörade av väldigt väldigt långa gator.

Man kan gå också. Det gäller bara att veta var man ska gå. Jag har kommit hit sedan 1979 och tycker bara bättre om stan.

Och de har många fantastiskt fina biografer. Helgedomar för filmdyrkan.