Thrillern Alfahannen som jag sågar här nedanför handlar om en ny film. En modern version av Shakespeares pjäs ”Så tuktas en argbigga”.

Katarina Wennstams bok undviker dock att nämna att det redan finns en sådan film. ”10 orsaker att hata dig” är en lyckad tonårskomedi med Heath Ledger och Julia Stiles.

Samma historia bygger också musikalen ”Kiss me Kate”.

Men istället för att låta den kvinnliga huvudpersonen titta på ”10 orsaker att hata dig” låter Katarina Wennstam henne närstudera en gammal film med Elizabeth Taylor och Richard Burton. Synd. Lite filmkunskap hade hjälpt Alfahannen.

Det har gjorts många sådana här lyckade moderniseringar av Shakespeares pjäser.

”Romeo & Juliet” med Leonardo DiCaprio och Claire Danes är den mest kända. Men även ”O”, en Othello bland basketspelare, är mycket sevärd. ”Hamlet” med Ethan Hawke utspelas i dagens New York.

”She´s the man” är en variant av ”Trettondagsafton”, där fotbollspelande Amanda Byrnes låtsas vara pojke. Hon blir kär i medspelande Channing Tatum.

Ian McKellen skrev en imponerande ”Richard III” som utspelas i ett fascistiskt England på 1930-talet, och Julie Taymor gjorde en visuellt provocerande ”Titus Andronicus”.

Jag är inte lika förtjust i Kenneth Branaghs ”Loves labour lost” som 1930-talsmusikal.

Men den är bättre än Alfahannen.

Shakespeare tål mycket. Även dåliga svenska deckare.