Jag ser mycket film nu så jag hinner inte med så mycket annat.

 I går var det galapremiär på Josef Fares nya, ”Farsan”. Svenska galapremiärer är oftast på Rigoletto på Kungsgatan. Den röda mattan ringar en bit upp i riktning mot Regeringsgatan och sedan fortsätter kön några hundra meter till. Det finns inga insläpp i världen som tar så lång tid som svenska filmpremiärer.

En trevlig sak var att Josef Fares stod vid entrén och hälsade alla välkomna.

Det ser man inte ofta.

Än mer imponerande eftersom det var minusgrader och han hade endast kostym och skjorta. Men skakade vänligt hand och hejade på de som kom.

Rigoletto rymme över 700 personer.

Här kan du läsa Karolina Fjellborgs recension av filmen.

Channing Tatum och Amanda Seyfried i ”Dear John”.

Lasse Hallströms senaste film Dear John hade amerikansk biopremiär i fredags.

Den har setts av väldigt många i helgen. Spelat in 32,4 miljoner dollar.

Dear John ser ut att bli Lasse Hallströms största publikframgång någonsin i USA. Det känns lite tokigt. Jag har sett Dear John och det är inte Lasse Hallströms bästa film någonsin.

Men den har sin charm. Och det är roligt och rättvist att Lasse Hallströms får medvind. Filmbolagen har slarvat bort hans senaste filmer, i synnerhet i USA.

Heja Lasse.

I dag lyssnar vi på Fallin & Flyin från filmen Crayz Heart. Finns på soundtracket i en version med Jeff Bridges och en där han har sällskap av Colin Farrell. 

Båda är bra.

Helgens bästa biopremiär är An education. Se den.

Jag träffade författaren Nick Hornby som skrivit manus och han berättade om skillanderna mellan böcker och film, och hur det är att bearbeta någon annans historia.

Finns i Aftonbladet i dag.

Vilken otur den där sångaren i Pain of Salvation hade.

Stort hål på byxorna.

Måste ha hänt strax innan han gick in på scen, annars hade han väl bytt? Jag har bläddrat igenom alla tidningar i dag för att läsa om detta, men ingen har uppmärksammat de trasiga jeansen.

Kanske av respekt för hans stackars nakna knä.

Till nattens Superbowl, final i amerikansk fotboll, hör en massa nya reklamfilmer. Och trailrar för kommande filmer.

Som Robin Hood med Russell Crowe.

Ser mycket lovande ut.

Max von Sydow, som också har en viktig roll i Shutter island, syns som vis man som berättar för Crowes rollfigur om hans far. Max von Sydow gör en tung comeback i år.

14 maj är det premiär på Robin Hood.

Man kan se den hos Empire. 

Nathalie och jag har varit på vår andra teaterpremiär.

Återigen på den fina Dockteatern Tittut på Söder i Stockholm.

I dag var det premiär på Den vilda bebin och mamman. En föreställning för barn mellan 2 och 6 år. Nathalie är 2, och var mogen uppgiften. Hon hade en kort stunds oro när ljusen släcktes och hon ville gå. Men sedan började föreställningen och då fångades hon av den.

Den charmiga teatern har ett mycket fint väntrum. Där bjöds det frukt och hallonsaft före premiären.

Här är min recension:

   Den vilda bebin och mamman

+++

Teater Tittut. Dockspelare Johnny Söderberg & Ingalill Ellung

DRAMA Den vilda bebin och mamman bygger på boken av Barbro Lindgren och Eva Eriksson. Öppningen är den rimmade versen och sedan möter vi den busiga pojken som bygger ett farligt högt torn av klossar. Barnpubliken skriker av skratt.

Efter en stund blir det farligare bus. Bebin gömmer sig och mamman letar.

Men snart är bebin väldigt borta och mamman gråter av oro. Är han rentav död?

– Ja, han har drunknat svarar en av ungarna i publiken.

Men det har han inte. En stunds fasa blir det dock. Och sedan kommer en varg.

Många känslor blir det.

Fina dockor, lyhört spel som suger upp reaktioner från publiken och bra stämningsskapande musik av Leif Hultquist.

Omtumlande 35 minuter för en 2-åring.

Jens Peterson

Clabbe. Domare i danstävling i Grease.

Ja, jag vet att grisigt är en dålig ordvits. Men Anders Lundin, som gjort nya svenska texten till Grease, tjatar själv på rätt mycket om gris och Grease.

Jag var på premiären i går och blev överraskad av hur dåligt det var. Recensionen finns här.

Grubblar fortfarande på hur Anders Lundin och regissören Hans Marklund tänkte.

Men det finns alltid olika uppfattningar om allting. Jag har respekt för min kollega Anders Björkman i Expressen. I dag skriver han att den här Grease har ”trevligt skriven dialog, smårolig hela tiden.”

Det har den absolut inte, tycker jag.

Men Anders är alltid en väldigt snäll och positiv kille.

Grease is the word.

I dag är det en intensiv premiärdag i Stockholm.

Grease går upp på Göta lejon i en ny version. Succén Singin in the rain är tillbaka på Oscars och har glittrande nypremiär. På Scala-teatern har Ronny Eriksson premiär för sin Rum för rasande.

Röda mattor rullas ut. Vimmelfotografer laddar sina kameror. Frisyrer fixas. Festkläder ska ta sig genom snömodden. Singin  in the snow snarare.

Så mycket att se. Så lite tid.

I går tog jag på finskorna och kostymen och halkade ner till Nalen där det var gala. Utdelning av Stora bloggpriset. Mycket fint.

Jag är van att tycka till om allt möjligt här i världen.

Så här tycker jag om galan.

Henrik Schyffert var mycket rolig, och klok, som inledare.

TV 4-esset Jenny Östergren var en väldigt bra programledare och prisutdelare som lyfte fram vinnarna.

Vinnarna var en intressant blandning. Från Farmor Gun till modebloggaren Kenza och Gunnar Skarland med bloggen Heja Abbe.

Nästan lika rörande som Svenska hjältar-galan. Det finns mycket i den stora stora bloggvärlden.