Före varje presskonferens på alla filmfestivaler sker vad som kallas photo call.

Ungefär 100 fotografer står i en halvcirkel. Framför dem står skådespelare och regissörer. Bakom motiven är en vägg som berättar vilken festival de är på just nu.

Varje fotograf tar ungefär exakt samma bild.

En inte särskilt spännande eller exklusiv bild.

Det kan man inte tro när man hör dem. För en photo call är framför allt en upplevelse för öronen. Det går till så att från den sekund filmstjärnorna kommer in i rummet så skriker alla fotograferna samtidigt. De skriker som sälar som väntar på strömming eller mycket små barn som väntar på glass.

De ropar förnamnen på de de ska fotografera. Om och om igen. Varje fotograf vrålar så högt han kan så att filmstjärnan ska titta åt hans eller hennes håll. Detta vansinnesvrålande pågår i tio minuter.

Sedan har alla ändå fått exakt likadana bilder.

Tyska fotografer skriker väldigt högt, men jag tror ändå att fotografernas i Venedig vinner just den tävlingen.