Visst är det underhållande att engelsmännen plötsligt är det nya kockfolket.

I alla tider har de hånats för sina sönderkokta grönsaker och fantasilösa mat i fyra nyanser av brunt. Jag minns en bilresa vi gjorde 1979 genom England och Skottland. Allt var friterat. Inpackat i panering och stekt bortom alla smakers gräns i olja. Friterad korv. Friterade hamburgare. Allt med en subtil smak av fisk eftersom allt friterades i samma olja. Några pliktskyldiga gröna ärter.

Men nu är engelsmännen våra mest älskade tv-kockar. BBC har en hel kanal där de lär ut avancerad matlagning och tävlar i avancerad matlagning. Jamie Oliver, Gordon Ramsay och Nigella Lawson är bara några av profilerna som tipsar oss om nya rätter och nya sätt att laga gamla rätter.

England har plötsligt blivit det ledande matlandet. De visar svenskar hur vi ska laga italiensk och asiatisk mat.

Den engelska husmanskosten har också fått en ny renässans. Och när den är rätt lagad är den inte alls tråkig och färglös. En god fisn n chips kan vara underbar.

Som när man sitter hos vänner i Brighton och äter en söndagsmiddag. Där steken har rostats i ugnen ovanpå ett lass potatis. Serverade med en mustig brunsås gjord från de rätta råvarorna. Med Yorkshirepudding, de där små engelska ugnspannkakorna som liknar muffins och som suger upp de andra smakerna så fint. Och kokt fänkål och kanske ett gott rödvin.

En äppelpaj med vaniljsås.

Brasan sprakar.

England. Hemtrevligt.