Greta Garbo och Melvyn Douglas i Ninotchka.

I Svenska Dagbladet i dag står om en ny bok som jag vill läsa. ”Nu har det banne mig gått för långt! Arga brev till radionämnden” är skriven av Mattias Boström, Martin Kristenson och Fredrik af Trampe. Det är en genomgång av svenska folkstormar mot program i radio och tv. I Svenskan står några exempel på klagande kända personer. Carl Bildt var 1971, när han var ordförande i Fria Moderata studentförbundet, upprörd över en konsert med Gunder Hägg. Han klagade på att sångerna var politiska agitationsvisor och inte underhållning, samt att mellansnacket innehöll samma politiska åsikter.

Från vänsterhållet kom också anmälningar. Den senare kända filmregissören Suzanne Osten anmälde 1972 Sveriges Radio för att de visat filmen ”Hjärntvättad” med Frank Sinatra. Hon tyckte det var hets mot statsmakt och hets mot bestämt politiskt system, nämligen kommunismen.

Skådespelaren Jörgen Lantz var bekymrad å socialismens vägnar. Han anmälde komedin Ninotchka, som ju mycket riktigt driver med Sovjet och politiska renläriga därifrån.

De här anmälarna har uppenbarligen förstått budskapet från de olika konserterna och filmerna. Men det är väl skönt att vi haft en public service som inte styrts av den sortens politiska förbud.