Aftonbladets nöjesredaktion hade karaoke-afton i går.

Vad som sker på karaoken stannar på karaoken.

Men jag kan åtminstone recensera min egen insats.

Gick ut överdrivet optimistiskt och lockade med en arbetsledare i Queens ”We will rock you”. Taktiskt misstag. Jag kom mest ihåg den lättskrålade refrängen och någon sorts klappa takten-rytm, men sången visade sig ha extremt jobbiga verser också. Mitt misstag.

Senare slickade jag såren med Almost on my mind. Ett pålitligt nummer, som jag själv gillar i Willie Nelsons version. Saknade min normale duettpartner Virtanen i den låten, men en anständig insats.

Försökte några pints senare med Reason to believe, som Rod Stewart gjorde populär när farmor var ung. Den kan jag sjunga, men framförandet stöp på att karaoke-stället hade fel text. Den verkade utskriven av ett barn som inte kunde engelska och bland annat inte kan skilja på ”lied” som i ljuga och ”like” som i tycka om.

Mycket förvirrande att korrekturläsa mitt i sjungandet.

Svag tvåplus får jag.