Om man snart ska fylla två och ett halvt år är det väldigt märkligt med folk som bara ligger på gräsmattor.

Liksom utslängda, som om de har somnat in.

Med ganska lite kläder på sig.

Nathalie inspekterar fundersamt alla. De bara ligger där, med slutna ögon. Förhållandevis avklädda.

Hon går fram väldigt nära och tittar med bekymrad min ned på människorna som vilar på rygg i gräset.

– Dom solar, säger jag. Dom tycker det är skönt i solen. Dom tycker det är varmt att ligga där.

Nathalie tittar skeptiskt på mig.

Hon vandrar bort genom sommargrönskan. Jag hör en liten röst som triumferande ropar ut över världen: Det är så härligt att gå i solen, solen, solen.

Gå ja.

Men att bara ligga där.

Nä… det tror hon inte på.