Om det här var ett Sommar-program skulle jag kunna säga något klokt i gratulationskortsgenren om att det är först när man kryper i gräset och ser världen ur ett barns vinkel som man upptäcker de finaste smultronen. De där som växt sig stora i skydd av bladen. De som bara syns när man lägger örat mot marken.

Man kan också konstatera att en del saker tar långt tid att hitta men 0,7 sekunder att äta upp.

Högtalarsystemet i t-banan jag åker har fått solsting. När vi ruller in på St Eriksplan ropar rösten ut Tallkrogen. Och så fortsätter den hela resan. Tåget far i verkligheten söderut mot Farsta, men högtalarna (och texterna som rullar i vagnarna) är på väg åt andra hållet..

Turister tittar oroligt på stationsskyltar för att se var de är, medan högtalaren envisas med att räkna upp de södra förorterna.

Tåg söderut, högtalarna på egen resa.

Till sist möts de.

På Medborgarplatsen blir det faktiskt rätt. Slumpen gör att högtalarsystemet för en gångs skull säger rätt just där.

Vi rullar vidare och högtalaren är fel igen. En äldre dam som just stigit på tittar sig nervöst omkring när högtalaren påstår att hon är vid Slussen. Ska man tror sina ögon eller öron?

Sommar sommar sommar.