En helg i Halland med många återseenden.

Vänskaper som föddes på 1970-talet, kamrater man arbetade med eller mötte när vi alla hade småbarn på samma dagis. Nu har de barnen fått barn och 60-årskalasen slår ut i blom vart man än vänder sig.

Det är roligt att mötas och minnas.

Ibland minns man olika saker och olika människor.

Det som är viktigt för en är bortglömt för en annan. Jag tycker jag har bra minne, men vissa namn har min hjärna tydligen sorterat in i ett  oanvänt dammigt skåp längst bort.

Ibland vet man inte om man minns händelserna eller det är fotografier man kommer ihåg. Det som fångats av kameran verkar göra större intryck.

Gårdagens kalas hade mycket bra levande festmusik, både irländska sånger att skråla med i och tidlös rock att dansa sig pinsam till. Och en oförglömlig tolkning av Mikael Wiehes ”Den jag kunde va” till födelsedagsmannen.

Trisha Yearwood har sjungit in en fin sång om hur vi glömmer bort en del händelser och människor. Men en låt på radio kan väcka alla känslorna till igen.

Hon har glömt. Men sången minns.

Här kan du lyssna på den: