Du kanske inte känner igen John Barrys namn.

Men du har hört hans musik.

Han är en av skaparna bakom James Bond-signaturen, möjligtvis den mest effektiva filmmusiken någonsin. Temat skrevs, enligt domstol, av Monty Norman, men John Barry arrangerade det till en klassiker. Han ansvarade för musiken på många Bond-filmer.

John Barry vann fem Oscar, och bidrog till effekten i filmer som ”Mitt Afrika”, ”Midnight cowboy”, Dansar med vargar” och ”Född fri” om lejonet Elsa.

Han skrev för tv också. Temat till ”Snobbar som jobbar” är typisk cool John Barry-musik.

Hans jazziga band hade en del läckra hits också, som ”Walk don´t run”.

På lördagen var jag i Sundsvall på premiären av Helen Sjöholms nya turné.

Den bygger mest på hennes senaste album där hon sjunger svenska versioner av Billy Joel-låtar. Bra skiva. Bra konsert.

Hon har inte valt Joels mest kända låt, ”Just the way you are”, utan plockat en del mer udda sånger.

Inget från en av hans bästa plattor, ”An innocent man”. Där gjorde Billy Joel något originellt och smart.

Det är hans hyllning till den musik han växte upp med, som doo wop och tidig 60-talspop. Många har gjort sådana skivor där de tolkat sin ungdoms favoriter, som Bowies ”Pin ups” och John Lennons ”Rock and roll”.

Billy Joel skrev istället helt nya sånger. I samma anda som de gamla bitarna.

Som den underbara doo wop-hyllingen ”The longest time”.

På samma skiva finns ess som ”Uptown girl”, ”Tell her about it” och ”Leave a tender moment alone”.

Det finns mycket att välja på om Helen Sjöholm vill göra en Billy Joel-platta till. Då kan hon gärna ta med hans hyllning till sin flygel, ”Baby grand”,. som han spelade in som duett med Ray Charles. Evigt grön melankolisk blues.

Jag skrev om Ljust och fräsch med Fredrik Lindström och Henrik Schyffert att man skrattade så att det gjorde ont.

Den sortens smärta återkommer i flera reaktioner på showen.

Det kan mycket väl bli vinterns hälsofara. Istället för oro för influensa och kräksjukor kommer vårdcentralerna at slå larm om risken med komik.

Symptom som kramp i magmusklerna och andnöd.

Kanske dags för Berns att inför varningstexter ungefär som de som står på cigarettpaketen?

I dag är det den 29 januari.

Men vilket århundrade är det?

Tv-programmen klockan 20, det som brukar kallas bästa sändningstid:

SVT 1: Stjärnorna på slottet. Jan Malmsjö leder minnesprogram om andra program där Börje Ahlstedt och Peter Harrysson bråkade med varandra.

SVT 2: Sanna kvinnor. En pjäs från 1883 i en inspelning från 1974.

TV 3: Askungen

TV 4: Fångarna på fortet.

Jag är för ung för det där. Tror jag går på konsert istället.

Genialiska hand i hand. FOTO: Mats Bäcker

Förra veckan såg jag David Batras kul show på Rival. Denna veckan har det varit Guldbagge-gala och en fyndig uppsättning av Riktiga män med Tommy Körberg, Johan Ulvesson, Johan Rheborg och Erik Johansson.

Men bäst i veckan var Ljust och fräscht.

Fredrik Lindström och Henrik Schyffert levde upp till alla förväntningar.

Det måste finnas förväntningar. Alla 40 föreställningarna är så gott som slutsålda.

Även jag hoppades nog att det skulle vara bra. Ljust och fräscht lyckades göra det man hoppas och lite till.

Lindström och Schyffert är faktiskt ännu bättre tillsammans. De pratar i mun på varandra i en verbal pingpong där deras olika roller matchar varandra perfekt.

Tål jämförelser med Hasse och Tage i samspelet.

Och den intelligenta briljansen.

Sitter en vardag efter jobbet med Nathalie, 3 år.

Hon säger: Farfar – ska vi bygga med Lego?

Javisst.

Vi bygger med Lego en stund och flyttar omkring de små figurerna.

Nathalie: Ska jag rida på farfars rygg och gömma oss för farmor?

Javisst. 

Vi springer in i sovrummet och gömmer oss bakom dörren. Det tar en tillfredsställande lång tid innan farmor hittar oss.

Hon får en ny idé på sånt man kan göra en kall januarivardag.

Nathalie: Vi kanske ska dela ut lite julklappar?

Stark lista nominerade inför årets Oscar.

Har skrivit om det här. 

Har skrivit i Aftonbladet inför kvällens filmgala.

Här är lite mer som jag skrev när nomineringarna avslöjades den 4 januari:

Bra nomineringar till Guldbaggen.
Men för få.
När vi har starka filmår borde det finnas fem nomineringar i varje klass.

Det har funnits svenska filmår när det har varit svårt att få ihop tre kandidater till bästa film.
Inte 2010.
Då hade jag lätt kunnat fylla på i alla kategorier.
Juryns val är i stort sett bra. Men ett sådant här filmår skulle fem nominerade ge uppmärksamhet åt fler sevärdheter.
Någonstans borde det finnas pris för de animerade mästerverken ”Vem?” samt ”Fröken Märkvärdig och karriären”. Specialbaggar kanske?
Här är några som också kunde fått vara med:
• Snabba cash som bl a bästa film.
• Himlen är oskyldigt blå som manus och film. Och fler biroller.
• Kvinnliga birollerna i Cornelis
• Dramat ”För kärleken” som försvann i sommaren
• Manus och skådespelare i kvicka ”Fyra år till”
• Kristian Petris hypnotiska ”Ond tro”
• Stefan Jarls dokumentär Underkastelsen

Klick! ser fantastisk ut i Apples läsplatta.

Många smarta funktioner, lättåtkomliga och den är mycket användarvänlig.

Läckert gränssnitt.

Jo, jag vet att jag är part i målet. Men jag ser verkligen fram emot fler Aftonbladet-delar i det här formatet. Film och musik passar väldigt bra i det här läs-fönstret.

Clint Eastwood fyller 81 år i maj.

I februari kan vi se hans senaste film, ”Hereafter” med Matt Damon. 

Sedan börjar han regissera ”J Edgar”, filmen som är en biografi över FBI-chefen J Edgar Hoover. När veteranen Eastwood har gjort färdigt den filmen ska han påbörja en ny ”En stjärna föds” med Beyonce i den kvinnliga huvudrollen.

Clint Eastwood pensionerar sig uppenbarligen inte.