Vi är många som gillar Solsidan.

Rekordpublik i söndags, vilket har framkallat diverse tolkningar. Flera av dem märkliga.

Fredrik Virtanen påstår i måndagens Aftonbladet att vi alla blivit moderater för att vi roas av Solsidan. Han är förbryllad av att tittarna känner igen sig eftersom figurerna i Solsidan är så osympatiska.

Men igenkänning är ju inte alls samma sak som identifikation. Vi kan känna igen mycket i Solsidan – i andra människor. Många ser nog drag av Ove i folk de träffat, och tycker det är fascinerande. Utan att tycka att de är Ove.

Och så vidare.

Dessutom är det naturligtvis så att man kan känna igen mänskliga drag och beteenden utan att miljön eller utanpåverket är exakt likadant. Hur människor beter sig i grupper kan vara precis likadant, oavsett var dessa grupper bor eller vilka kläder de har på sig.

Man behöver inte vilja bo på Solsidan, eller bo på ett liknande ställe, för att skratta åt scenerna eller lida med figurerna.

En annan sak jag inte begriper är de som beskriver figurerna i tv-serien som överklass. Några av dem är förvisso besatta av status och tror att man kan köpa sig till lycka, men de är typiska medelklasssvenskar av olika sort.

Att låtsas att man har det lite bättre än vad som är ant  – det är återigen något som många kan känna igen. Utan att bära samma kläder som Fredrik eller Alex i serien. 

Några av figurerna tror att de är lite fiiiina, men det ökar ju snarare komiken.

Igenkänning är en del av framgången för Solsidan. Men framför allt har den kul repliker och underhållande pinsamma scener.

Man riskerar inte att bli moderat av att skratta åt den.