Nu har jag sett The fighter.

Nu förstår jag varför Christian Bale fick Golden Globe för bästa biroll.

Precis den sortens skådespelaruppvisning som Oscar-röstarna brukar älska. Skulle bli mycket förvånad om han inte blir nominerad där också.

Kan man få Whiskas på take-away? (Ur Love and other drugs)

Anne Hathaway ska spela Catwoman i nästa Batman.

Låter bra.

Hon följer i tassarna på Eartha Kitt, som gjorde rollen i tv-serien 1967, och Michelle Pfeiffer som spelade rollen mot Michael Keaton 1992.

Och även Halle Berry har tagit på sig mycket trånga kläder för att se ut som ett rovdjur i den dessvärre värdelösa Catwoman 2004.

Jag tror mer på Hathaway som Selina Kyle, som Catwoman heter när hon inte är maskerad med spetsiga öron.

Sommaren 2012 får vi se hur det går.

På fredag kan vi se mycket av Anne Hathaway i kärleksfilmen ”Love and other drugs”.

Vi är många som gillar Solsidan.

Rekordpublik i söndags, vilket har framkallat diverse tolkningar. Flera av dem märkliga.

Fredrik Virtanen påstår i måndagens Aftonbladet att vi alla blivit moderater för att vi roas av Solsidan. Han är förbryllad av att tittarna känner igen sig eftersom figurerna i Solsidan är så osympatiska.

Men igenkänning är ju inte alls samma sak som identifikation. Vi kan känna igen mycket i Solsidan – i andra människor. Många ser nog drag av Ove i folk de träffat, och tycker det är fascinerande. Utan att tycka att de är Ove.

Och så vidare.

Dessutom är det naturligtvis så att man kan känna igen mänskliga drag och beteenden utan att miljön eller utanpåverket är exakt likadant. Hur människor beter sig i grupper kan vara precis likadant, oavsett var dessa grupper bor eller vilka kläder de har på sig.

Man behöver inte vilja bo på Solsidan, eller bo på ett liknande ställe, för att skratta åt scenerna eller lida med figurerna.

En annan sak jag inte begriper är de som beskriver figurerna i tv-serien som överklass. Några av dem är förvisso besatta av status och tror att man kan köpa sig till lycka, men de är typiska medelklasssvenskar av olika sort.

Att låtsas att man har det lite bättre än vad som är ant  – det är återigen något som många kan känna igen. Utan att bära samma kläder som Fredrik eller Alex i serien. 

Några av figurerna tror att de är lite fiiiina, men det ökar ju snarare komiken.

Igenkänning är en del av framgången för Solsidan. Men framför allt har den kul repliker och underhållande pinsamma scener.

Man riskerar inte att bli moderat av att skratta åt den.

Filmpriserna står som spön i backen.

Nyss kom nomineringarna till brittiska Bafta. Svenska ”Män som hatar kvinnor” fick tre nomineringar. Den är en av tre icke-engelskspråkiga, men även manus och Noomi Rapace har chansen att få pris.

Bafta gillar ungefär samma filmer som vi andra.

Min favorit från förra året, The Kings speech, leder ligan med 14 nomineringar. Social network, Black swan, Inception och True grit är de andra kandidaterna till bästa film och många andra priser.

Empire har lagt hela listan här.

Skrev en bit tidigare i dag här.

Att se alla nominerade sitta tillsammans vid matbord framför scen gör att Golden globe verkar mer avslappnat än Oscar.

Där sitter Michael Douglas och ser glad ut bredvid Catherine Zeta-Jones. Vid ett annat bord skrattar Robert De Niro åt Ricky Gervais skämt om Hugh Hefner. Angelina Jolie hjälper Brad Pitt med flugan till hans smoking. Och Warren Beatt ler sött när Annette Bening tacktalar och påminner om att han fick Golden globe 1962 som mest lovande ung skådespelare.

Ricky Gervais var åter värd för Golden Globe-galan.

Man hoppades att Ricky Gervais skulle vara rolig. Man hoppades att Ricky Gervais skulle vara oförskämd.

Man hoppades rätt.

I sitt första inlägg lyckades han både förolämpa de nominerade stjärnorna Johnny Depp och Angelina Jolie och värdarna för galan.

Hollywood foreign press association, som röstar fram Golden globe, har anklagats att ta mutor. Av en PR-agent som tidigare arbetat för HFPA och nu stämt organisationen.

Ricky Gervais berättade om mutorna, men sa att det inte kunde betraktas som muta att få gå på en konsert med Cher. Eftersom det inte är 1975.

Och när Gervais skulle introducera Bruce Willis som presentatör räknade han upp några av Willis sämsta och mest okända filmer, samt kallade honom för Ashon Kutchers pappa.

När  ordföranden i HFPA sedan talade verkade han absolut inte road av Gervais. Han lär inte bli bjuden som gala-ledare nästa gång.

I går trodde jag söndagen skulle bli en dag för skidåkning.

Det blev det inte.

Tja, man kanske kunde åkt vattenskidar i plaskdammarna på Fleminggatan, men det mycket omysiga isregnet passade bättre för en dag i soffan.

Och det finns mycket dvd att ta igen. Eftersom jag mest ser långfilmer är jag dålig på tv-.serier. Massvis att titta i fatt.

Nu är vi igång med danska Livvakterna, och det är underbart att ha två säsonger att konsumera i den takt man vill. Livvakterna är lika bra som alla sagt.

Let it rain.

När mobilens batteri är på väg att lägga av kan det räcka med några minuters laddning för att den ska piggna till och få kraft för resten av dygnet.

Samma sak med små barn.

De kan verka på väg att somna. De kan kämpa mot gäspningarna, klippa med ögonen och stoppa fingrar i munnen. Uppenbarligen på väg in i några timmars välbehövlig vila mitt på eftermiddagen.

Men just när man tror att de ska slappna av rycker de till igen. Och är klarvakna. Superpigga.

Som om en liten sladd någonstans gick in i ett litet urtag någon annanstans och fyllde på med energi. Det där som såg ut att bli sömn räckte för att ladda om batterierna. Bara några minuters avslappning som kan lura en farfar att det är på väg att bli sömn och vila.

Mer behövs inte. Sedan är det full fart igen.

Åtminstone på de små barnen.

Torsdag var jag på musikalen Leva livet med karaoke-versioner av kända svenska pophits.

Fredag var jag på fars med Thomas Petersson i Göteborg.

Lördag går jag på födelsedagskalas för 3-åring.