Scenen är alltid likadan.

Jag sitter i ett hotellrum och väntar.

Om en stund ska det komma en skådespelare in genom dörren och vi ska göra en intervju i 30 minuter. Jag är inte ensam. Vi brukar vara mellan fyra och tio journalister från olika länder.

Bordet är alltid runt. Intervjuerna är alltid försenade.

På bordet står några flaskor med vatten. Med och utan kolsyra. Framför varje journalist ligger en bandspelare som ska sättas på i samma ögonblick som skådespelaren eller regissören sätter sig ner.

På ett bord i ett hörn av rummet står kannor med kafe och tevatten, Coca Cola och juice och kanske någon frukt eller kakor.

Några journalister pratar. För det mesta om hur stressigt det är att hinna mellan filmvisningar och intervjuer. För det mesta om någon annan, icke närvarande, journalist som är en idiot och förstört någon tidigare intervju.

Någon går och hämtar kaffe. Någon går fram till en spegel och häller ögondroppar i ögonen. Någon har problem med sin bandspelare. Någon läser pressmaterialet.

Tiden går.

Det är Måndag hela veckan.