Jag har läst några skribenter i veckan  som på olika vis varit upprörda kring Lego och Star Wars.

Jag har svårt att bli det. Varken över det ena eller det andra även om de är stora internationella bolag som tjänar mycket pengar.

Jag tycker Lego är kul.

I dagarna gläds Nathalie,3, och jag till exempel åt att Nalle Puh och några av hans närmaste kompisar finns som Lego-gubbar. I Duplo-serien, den som är tänkt för lite yngre fingrar.

Jag gillar A A Milnes originalböcker, men Disneyfilmen som gjordes på 60-talet är en väldigt charmig och lekfull bearbetning.

De flesta saker här i världen ser snällare ut i Lego-version. Man kan tycka att en del filmskurkar till exempel är skrämmande, men som Lego-gubbe tappar Darth Vader mycket av sin mörka kraft. 

Samma sak gäller den ryska onda typ som Cate Blanchett spelar i senaste Indiana Jones. När man ser henne som Lego-figur framkallar det mer leenden än skrämda skrik.

Det är mycket här i världen som skulle se trevligare ut som Lego. Rockstjärnor som slänger ut fjärrkontroller från hotellrum och försöker skrämma småbarn med sina tatueringar skulle göra sig bra som Lego.

Att hamna på Madame Tussauds är lite fånigt, lite Kiviks marknad. Att bli Lego-figur måste vara en roligare hedersbetygelse.

Håkan Juholt må bli vald till partiledare, men när blir han och hans mustasch något man kan flytta omkring hur som helst i sin egen lilla stad? Juholt och Harry Potter möter Snape?