Fick till sist tag i biljetter till Djungelboken på Stockholms stadsteater. Såg den i går med vad som verkade vara många skolklasser i publiken.

Uppsättningen är en av de tidiga uppsättningarna av norska geniet Alexander Mørk-Eidem som också gett oss fantastiska ”Tre musketörerna”, ”En midsommarnattsdröm”, ”Tre systrar”, ”Hedda Gabler” och ”Paraplyerna i Cherbourg”.

”Djungelboken” korsar också en klassisk berättelse med massa moderna populärkulturella referenser.

Jag ser hälsningar till filmscener ur ”Pansarkryssaren Potemkin”, ”Rocky”, ”Kill Bill”, ”Karate kid” och möjligtvis ”Skjut på pianisten!”. 

Och några rader från Veronica Maggios ”Jag kommer” och sommarens uppmaning ”vill du ligga med mig då?”.

Omtumlande och häftigt. Värt en lång omväg.

Nästa Mørk-Eidem blir Platonov som får premiär 6 januari. Jag kommer att köpa biljetter.

Jag ser inte ofta på tv eftersom det är så många dvd som ska tittas på.

Men i går bokade jag in en tv-kväll. Jag vill vara allmänbildad. Vill se vad Maestro och Breaking news är.

Omvända världen.

I Maestro ska normalt känslolösa Claes Elfsberg lära sig dirigera musik och blir nervös dokusåpadeltagare.

I Breaking news ska sprattelgubbarna Filip och Fredrik ta upp dagens nyhetshändelser.

Nyhetsankaret leker. Piff och Puff läser nyheterna.

Jo, de verkar ha tagit sin berättarteknik från Disneys animerade ekorrar. Man känner sig som en Musse Pigg som vill be de upphetsade Filip och Fredrik att lugna ner sig lite och prata en i taget.

Breaking news har dock en nerv och intensitet. Maestro är mest obegripligt. Uppenbarligen skulle symfonikerna kunna spela helt rätt utan dirigent, och måste alltså göra allt sämre för underhållningens skull.

Vilket inte är så värst underhållande.

Prognos: Maestro blir ingen tittarsuccé. Tunge och rolige veteranen Jan Eliasson lär återkomma i Breaking news.

Och jag går tillbaka till min hög med filmer som får dvd-premiär.

Årets skolupprop för höstens svenska filmer hölls på förmiddagen.

Mycket som ser lovande ut.

Som man blir nyfiken på.

Fler skulle nog våga sig på en svensk film på bio om de såg de här presentationerna. 

En del verkar bra på ett roligt vis. En del verkar bra på ett obehagligt vis.

En del ansikten är välbekanta, andra okända.

Två som jag definitivt ska se som inte är traditionella långfilmer:

”Så jävla metal”, en dokumentär som skildrar den svenska hårdrockens historia och har intervjuer med massvis av intressanta musiker.

Och ”Vem är var?”. Åtta nya animerade kortfilmer efter Stina Wirséns underbara böcker för de mindre.

Den första buketten finns nu på dvd. Suverän.

Lena Philipsson var fantastisk på att gissa lagkamraternas charader i ”Gäster med gester”. Lördagens snackis i svenska soffor.

Jag tror det blir en fin höst för Lena Ph.

Tv-succé där och i ”Så mycket bättre” och dessutom en ny krogshow.

Höstens drottning.

Och en kung i nöjes-Sverige blir Niklas Strömstedt som förstås var väldigt bra som intervjuare och medspelare i Tack för musiken. Ser mycket fram emot de kommande programmen.

Hade förstås varit roligt om han pratat med Ola Salo om dennes musikalkarriär i Malmö (Kristina från Duevmåla och jesus Christ superstar), men det kanske klipptes bort.

Strömstedt gör också en dubbel i höst med tv-framgång och krogshow.

Lena Philipsson och Niklas Strömstedt.

Två värdiga veteraner.

Jag har arbetat nästan hela sommaren, minus en veckas vandring  Skottland. Men det har ändå blivit dåligt med bloggande.

Mycket annat att skriva. Jag har rest runt och rapporterat, men min blogg tog semester.

Men nu är det skolstart och nystart och runt hörnet finns filmfestivalen i Venedig.

Jag har väckt bloggen från sommardvalan. Den ser lite yrvaken ut. Rufsigt hår, flagnad hud efter för mycket sol.

Nu får den ta på sig något trevligt och komma ut i världen igen.

Jag tyckte om Russell Crowes förra album, My hand, my heart.

I dag har han släppt en ny platta på iTunes, tillsammans med sin kompis Alan Doyle. Som är kanadensisk folkrockare och även spelade Crowes kompis i filmen Robin Hood.

Har lyssnat två gånger på hela albumet nu på morgonen.

”The Crowe/Doyle songbook vol. 3” låter lovande.

Inledande Too far gone verkar bäst.

Man får både mer producerade versioner och demo för 99 kronor.

Prisvärt.