Jag var i Pais för en vecka sedan för att prata Tintin med Steven Speilberg.

Dit kom journalister från andra länder, andra världsdelar.

Italienska journalister, i synnerhet de som jobbar för tv, gillar att sticka ut. Italien verkar ha många tv-journalister som jobbar efter Gert Fylkings gamla metod.

Den här kom klädd och sminkad som kapten Haddock när han gjorde sina intervjuer. Inklusive whiskyflaska och pipa.

Tack vare Tinker, tailor, soldier spy har franska klassiska schlagern La Mer fått nytt liv. 

Den används elegant mot slutet i Tomas Alfredsons film.

I Julio Iglesisas käcka konsertversion.

Svensk premiär 25 december. Sedan börjar vi alla nynna på La Mer.

– Slemmigt men mättande, säger Nathalie som fyller fyra år i januari.

Jag har lagat mat och hon och lillebror Oscar äter massvis.

Slemmigt? Hmmm.

Men så känner jag igen orden

Som i Lejonkungen?

– Ja, säger Nathalie. Slemmigt men mättande.

Som Simba säger när han får lära sig äta skalbaggar och andra färgglada kryp av sina nya vänner Timon och Pumbaa.

Slemmigt men mättande. OK, det är väl en sorts positiv krogrecension av farfars matlagning.

Kanske ska sikta på ”kittlar dödsskönt i kistan” till nästa måltid.

Jag tycker mycket om Sanna Martins nya album ”Min vår av världen”, där hon sjunger bio sånger av Peter LeMarc. LeMarcs texter låter ofta väldigt personliga, men Sanna Martin får dem att låta som om de kommer rakt ur hennes eget hjärta.

Hon har en bra röst. Arrangemangen är fina.

Här utanför i parken faller de gula löven. En man leker med sin hund och på kanalen krusar sig vattnet lätt när en and simmar uttråkad och tittar på joggarna.

 Ett vackert vemod. ”Min vrå av världen” är ett umärkt soundtrack en sådan här dag i oktober.

Ser  nu att skivan släppts först den 26 oktober. Men låtarna ”Vrå av världen” och ”Ett troget hjärta” finns ute nu. Jag fortsätter lyssna.

Det nya avsnittet av vårt Filmprogram finns ute nu.

Vi pratar om veckans premiär En dag, men också massvis med andra romantiska filmer.

Vilka är våra favoriter?

Kolla här. 

Varje dag lär man sig nya saker.

Inte minst av att se filmer.

I dag har jag sett Hysteria, en brittisk romantisk komedi om läkaren som uppfann vibratorn på 1880-talet.

Kvinnor behandlades under flera århundraden med massage i underlivet, det vill säga läkaren onanerade åt dem. Det var viktorianernas behandling mot vad de kallade hysteri. Vilket kunde vara vilken sorts obehag som helst.

1880 gick välbeställda kvinnor till läkaren och fick orgasm. Det var den som var kuren.

Viktorianerna tyckte inte detta hade något med sex att göra.

Problemet för läkaren i filmen, och detta bygger också på verkligheten, var att han fick kramp i handleden av denna enformiga praktik.

Motsvarigheten till tennisarmbåge eller musarm.

Han fick helt enkelt mushand.

Det var denna smärta som var en utlösande faktor till uppfinningen av vibratorn.

Först fick kvinnorna gå till läkaren för att få denna behandling, men snart uppfanns en mindre vibrator med liten motor som man kunde använda hemma.

I den här ordningen uppfanns elektriskt drivna hjälpmedel för hemmet läser jag på Wikipedia:

Symaskin

Fläkt

Tekokare

Brödrost

Vibrator.

Flera årtionden innan världen fick elektriska dammsugare och strykjärn.

Filmen Hysteria får svensk premiär 25 november.

Saker jag gör när jag inte bloggar:

Tittar på filmer som får premiär direkt på dvd.

Skriver en massa texter till Aftonbladet.

Tittar på filmer som jag missade när de gick på bio.

Tittar på gamla filmer för att göra val till våra filmprogram på webben.

Umgås med barnbarnen. Tar bilder på barnbarnen.

Lyssnar på nya skivor. Hann äntligen till Pet Sounds i fredags.

Läser Ulf Lundells nya roman som jag förhoppningsvis hinner bli klar med i veckan. En tjock bok är det.

Går igenom bilder på barnbarnen och sorterar fram de finaste.

Tänker att jag ska gå igenom alla andra bilder jag tagit de senaste månaderna.

Tänker att jag borde twittra mer.

Tänker att jag borde blogga mer.

Sätter på en ny dvd.