Regnet det bara öser ner.

Isande blött och elaka vindar. Glamouren blåser fort bort när sommarsolen och värmen försvinner, Stackars de som ska gå finklädda på röda mattan i det här vädret för stövlar och täckjackor.

När jag vandrar hem från filmvisningen i den blöta natten står paraplyförsäljarna på rad.

Jag inser det listiga i att sälja paraply till folk som saknar och som behöver skydd. Men jag har paraply.

Det är uppfällt. Jag går under det. Varför ska jag köpa ett till?

Det är svårt att gå med ett paraply i varje hand.

Varför tjata på mig och alla andra som redan bär ett?

Märkligaste affärsidén sedan jag såg folk försöka sälja öronproppar utanför en konsert med Norah Jones.