Röda mattan på morgonen.

Så här ser det ut när vi kommer till största biografen Lumiere på morgnarna för att se första tävlingsfilmen för dagen.

Vi som kommer in alltså.

Jag är en i den lyckliga skara journalister som har rosa ackreditering. Och inte bara det. Jag har rosa med en gul plupp, det som fransmännen kallar pastill.

Vi är de näst finaste och viktigaste på filmvisningar och presskonferenser. Vi får gå in först. Tillsammans med de vita.

Journalister med vita ackrediteringar är något mytiskt i Cannes. Sådana som Roger Ebert från Chiacgo (han har ont i ryggen och är inte i Cannes i år), och väldigt sällsynta. De med vita ackrediteringar har någon ytterligare förmån och kan gå på aftonens galavisningar. Kanske kommer franska filmstjärnor till deras rum och ger dem frukost, men i stort är vi nästan likvärdiga när det gäller att komma in.

Rosa är dagstidningar. Nästa steg ner på stegen är blå.

Blå är magasin och tidningar med längre pressläggning. Det gäller till och med en viktig filmtidning som Empire. De har två blå presspass och kan därför inte komma in på alla visningar och nästan inga presskonferenser.

Men det finns fler steg neråt.

Efter blå kommer gröna. Det är till exempel tv-fotografer, som ibland kan komma in på några visningar.

Under dem finns de med gul ackreditering. Jag vet inte hur de klarar av att jobba här. Fotografer kan ha gul, plus speciella fotopass, men det finns också skrivande journalister som får gula kort. Nästan som en varning.

Före varje filmvisning är det alltså olika köer.

Först vita och rosa med gul plupp.

Sedan rosa.

Blå.

Gröna och gula.

Här är ingången för de som släpps in först.