Snälla! Ge mig en biljett!

De står där på morgonen.

Vi vandrar genom gryningstomma gator som städas och kryssar mellan de första joggarna. Ju närmare man kommer festivalpalatset, desto fler blir de. Människorna som vill ha en biljett.

Fast här kallas de inbjudan, invitattion. Gott om folk med handtextade lappar som i princip säger ”snälla, har du en extra biljett?”. För säkerhets skulle frågar de. Flera gånger.

Vi ackrediterade har aldrig några biljetter, vi går in på våra pass, men det finns även biljetter till visningarna. Så där fortsätter det dygnet runt. Tätt med folk som står med sina lappar. På eftermiddagen  trängs de med varandra vid utgången till palatset.

En del har redan klätt upp sig. De är redo för galapremiär. 

Men de kommer inte in.

Kläderna först och biljetten sedan.