Fotbollslandskampen i går var fantastisk att se.
Att Tyskland ledde med 4 – 0 och att Sverige sedan den sista halvtimmen gjorde fyra mål och kvitterade blir en historia att berätta om och om igen.
Fantastiskt skildrad i dagens Aftonbladet.
Simon Banks text i dag är den bästa jag läst om bragden i Berlin.
Men mina tankar nu på morgonen går till de tittare som stängde av. De som gav upp vid 4 – 0 och tänkte att nu är det kört. Som inte vågade fortsätta titta och se förnedringen. Som skulle upp tidigt och antog att Sverige aldrig skulle kunna vända.
Vad förvånade de måste ha blivit när de fick höra hur det gick.
Och snopna och besvikna över vad de missade.
Jag är glad att jag fortsatte titta. Mot allt förnuft.