Peter Jackson är duktig på att rapportera från sina inspelningar.

Här är den senaste videobloggen från studion i Wellington.

Mycket underhållande. 

6 juni och någonstans ett hopp om sommar. En bra dag att lyssna på Evert Taube. Olle Adolphson och Sven-Bertil Taube har gjort många tidlösa inspelningar. Och Cornelis Vreeswijk förstås, som återupptäckte mästerverket ”Sjuttonde balladen”.

På senare år har det kommit mycket starka Taube-tolkningar av Lasse Tennander och Per Myrberg.

Både ”Så länge hjärtat kan slå” (Tennander) och ”Sommarnatt” (Myrberg) är värda att leta upp.

Den här veckan är det Loa Falkman som tar sig an de klassiska visorna på nya cd:n ”Kom i min famn”.

Den ska jag lyssna på några gånger i dag.

Man kan med fördel också se om ”Äppelkriget”, där enbart musik av Evert Taube används. Han dyker själv upp i den vackra och rörande finalen (se ovan).

Det känns som om tradtionen med viss mat på vissa dagar blivit starkare de senaste åren.

I varje fall på lunchkrogarna som omger oss.

Det är inte bara ärtsoppa på torsdagar och fisk på onsdagar.

Fläsk på tisdagar är mycket påltlig. Fläsk med löksås eller fläsk med raggmunk. Alltid raggmunk på tisdagar.

Generösa portioner som badar i smör.

Vi stapplar tillbaka till redaktionen.

Parkteatern i Stockholm har som många andra haft problem med det envisa regnet i helgen.

Det blev ingen premiär på Fröken Fleggmans mustasch.

Men i kväll är det meningen att det ska bli av. Spelas i Vitabergsparken klockan 19, och håller på i 80 minuter.

Den begåvade farsen av Hasse Alfredson och Tage Danielsson spelas nu av Tomas Bolme, Jessica Heribertsson, Ralph Carlsson och Jörgen Thorsson.

En folkfest som är gratis.

Jag håller tummarna för solsken.

Sverrir Gudnason och Helena af Sandeberg i Mörkt vatten. Foto: SF

Måndagens morgonprognos: Uppklarnande.

 I dag två filmvisningar. ”Chernobyl diaries” som ska vara skräckinjagande och ”Mörkt vatten”, en thriller i regi av Rafael Edholm.

En spännande start på sommaren.

Familjen går och ser ”Prometheus” på bio.

En lyckad upplevelse.

De ser den i 3D. På vip-läktaren på Rigoletto. Där ingår dricka och popcorn i biljettpriset. Där finns en bar så i teorin kan man köpa sig ett glas vin före filmen, fast det är det ingen som gör på söndagseftermiddagen.

Lyxiga stolar. Bra bild och ljud.

Det kan vara framtidens biograf. Men biljettpriset?

255 kronor för att se en film.

Kanske inte den självklara vägen att gå för att öka biobesöken i Sverige.

En hundägare drar sin motvillige jycke genom regnet.

Syrenerna vajar vemodigt i vinden.

Bob Dylan sjunger ”The love that faded” från The lost notebook of Hank Williams.

Hon fick årets Karamelodiktstipendium.

Det är hon värd.

Povel Ramel skule fyllt 90 nu. Priset har funnits i 30 år. De här har fått det tidigare:

1983 – Totte Wallin, 1984 – Björn Skifs, 1985 – Anne-Lie Rydé, 1986 – Mikael Ramel, 1987 – Claes Eriksson, 1988 – Ain Busk Singers, 1989 – Robert Broberg, 1990 – Ulla Skoog, 1991 – Magnus Uggla, 1992 – Tomas von Brömssen, 1993 – Marie Bergman, 1994 – Killinggänget, 1995 – Peter Dalle, 1996 – Louise Hoffsten, 1997 – Wille Crafoord, 1998 – Måns Herngren & Hannes Holm, 1999 – Viba Femba, 2000 – Robyn Carlsson, 2001 – Fredrik Lindström, 2002 – The Real Group, 2003 – Peter Carlsson, 2004 – Lena Philipsson, 2005 – Sissela Kyle, 2006 – Kalle Moraeus, 2007 – Henrik Dorsin, 2008 – Babben Larsson, 2009 – Johan Ulveson, 2010 – Maria Lundqvist, 2011 – Johan Glans.

Gick till min kompis Stefan på Pet Sounds och köpte en bunt skivor.

En väldigt matig Paul McCartney-box kring hans 70-talsplatta Ram. Några samlingar, lite nytt och lite gammalt och lite nygammalt.

Isande regn och vind utanför fönstret.

Det blir en dag med musik.

Vi pratar Prometheus i nya FILM. Och vilka regissörer vi gillar och mycket mer.

Ett långt avsnitt.

Kan man se här.