Hej hå hej hå, vi nu på skridskor gå.

Det finns dagar som kallas mellandagar och det finns dagar när det inte verkar hända något och sådana här veckor när en massa människor inte verkar arbeta.

Men i den nöjesvärld där jag jobabr är det full fart även när det kallas mellandagar.

I tisdags var det premiär på Disney on ice, i går var det Guldbaggenomineringar och i dag är det en massa revyer som har premiär runt landet. Fler än man hinner med.

Galenskaparna/After Shave kommer till Stockholm med sin sevärda föreställning Hagmans konditori som har premiär i dag på Intiman.

Och filmer… ja de har premiär hela tiden och tar aldrig slut. Härligt är det.

När jag recenserade Disneys nya isshow i tisdags hade jag sällskap av Nathalie som snart fyller 4 år. Hon tyckte showen var bra, åtminstone början och slutet. Under mittpartiet sov hon. Även under pausen, när ungefär 4 873 personer gick förbi oss i trappan där jag satt och höll en sovande liten flicka i famnen. Klockan var fyra på eftermiddagen.

Jag tolkar det inte som att hon var uttråkad utan mer behövde en stödvila efter en intensiv dag.

Vi var överens om att draken i Törnrosa var häftigast.

De fem svenska filmer som lockade flest biobesökare fick – noll nomineringar.

Att Apflickorna och Play skulle få flera nomineringar till Guldbaggen var ingen överraskning.

Att Simon och ekarna skulle slå rekord med 13 nomineringar är kanske mer oväntat, men i år finns sju nya kategorier och där har filmen lyckats bra. Simon och ekarna är den sortens påkostad storfilm som är sällsynt i Sverige.

Simon och ekarna har setts av drygt 100 000 svenskar. Play av ca 10 000 och Apflickorna av 30 000 på bio.

De stora publikframgångarna förra året fick inga nomineringar alls. Jägarna 2 blev helt utan. Hur många lingon finns det i världen blev helt utan. Åsa-Nisse – wällkom to Knohult fick inte heller några. Samma sak med Hotell Gyllene Knorren och Svensson, Svensson – i nöd och lust.

Tillägg: The Stig-Helmer story hann på en vecka få hela 200 000 besökare, moch den fick en nominering. För bästa scenografi.

Jag tycker det är kul att Stockholm Östra uppmärksammas. Ett kärleksdrama med Mikael Persbrandt och Iben Hjejle, som är starkt men lockade få biobesökare.

Även Björn Runges Happy end är en gripande film som fick tre skådespelarnomineringar.

Ska vi tro att Jägarna 2 får Biopublikens pris vid galan den 23 januari? Nej.

För Filminstitutet har tagit bort den guldbaggen.

Det blir inte de som köper biobiljetter som dominerar Guldbaggen.

Meryl Streep hyllas på årets filmfestival i Berlin.

Hon får en heders-Guldbjörn och många av hennes filmer visas. Streep har blivit Oscarnominerad 16 gånger och lär bli det i år igen. Hon är fantastisk som Margaret Thatcher i ”Järnladyn”, som får svensk premiär 3 februari.

Filmen som helhet skapar kluvna känslor. Det är begripligt att den retar både de som ogillar Thatcher, som tycker att filmen framställer henne sympatiskt, och de som beundrar henne, som tycker filmen skildrar en senil åldring som förvirrat minns tillbaka.

En märklig historisk person. Och det är fascinerande att se Meryl Streep förvandlas till den brittiska grönsakshandlarens dotter som leder nationen i krig.

I Berlin visas även ”Kramer mot Kramer”, ”Sophies val”, ”Mitt Afrika”, ”Bridges of Madison county” och ”A prairie home companion”.

Hamnade framför tv:n i afton och fastnade i ett samtal om teater och skådespeleri.

Från 1972.

SVT hade samlat Gösta Ekman, Lena Nyman, Thommy Berggren, Hasse Alfredson, Lars Forsell och Yngve Gamlin i en studio och lät dem prata fritt. Utan programledare.

Intressant tidsbild, men också fortfarande tänkvärda tankar kring skådespel.

Hoppas den går att hitta på SVT Play. ”Det handlar om teater” visas annars även 5 och 8 januari. Värd att leta upp.

På SVT Play kan man i varje fall se det trevliga programmet om Tio i topp. Hjärtevärmande nostalgi som framkallade många minnen från 1960-talets lördagseftermiddagar och skoldanser till tidens hits.

Om jag lovade saker på nyår skulle jag lova att blogga flitigare.

Vi får väl se.

I dag finns mycket att läsa i Aftonbladet. Jag har jobbat med en handfull frågor som artister och filmare som varit aktuella under året svarat på.

Saker de lyssnat på,. läst och tagit intryck av.

Intressant läsning på fyra sidor.

Själv blev jag nyfiken på Ray LaMontagne som Björn Skifs tipsar om. Nu har jag köpt och lyssnat på ett par av LaMontagnes plattor.

Mycket bra. 

En fin start på 2012.

I tidningen kan man läsa vad Per Gessle, Eva Dahlgren, Björn Ulvaeus, Tomas Ledin, Malena Ernman, Marie Fredriksson, Tomas Alfredson, Helna Bergström, Henrik Dorsin, Sofia Helin, Mikael Wiehe och andra reagerat på.

I kväll visar TV 4 Peter Jöbacks lilla franska film som han gjorde till sitt fraqnska album i höstas.

”Sången om mitt franska liv” är en sevärd skröna, en sorts fejkad dokumentär där Peter Jöback har en uppväxt och karriär som stjärna i Frankrike.

Med olika musikaliska smakprov.

Stjärnor som Melinda Kinnaman, Izabella Scorucpo och Emma Sjöberg är också med.

Du har väl tittat på trailern för filmen som kommer om ett år?

Ser mycket lovande ut.

Ser fram emot en ny platta med Paul McCartney.

Han tolkar evergreens på Kisses on the bottom. FInns ute 6 februari. Han spelar inga instrument själv, utan kompas av Diana Kralls band.

Han har skrivit två nya sånger också.

Här kan man lyssna på My Valentine.

Vackert vemod.

Affischer för Sherlock Holmes. Och julgran.

Det görs reklam för decembers heta filmer i USA och man ser svenskar överallt.

Noomi Rapace är på affischer för nya Sherlock Holmes, sida vid sida med Robert Downey jr och Jude Law.

Tomas Alfredson är intervjuad i Los Angeles Times för Tinker, tailor, soldier, spy, och hans film börjar dyka upp på årsbästalistor och  Oscar-spekulationer.

Svenska bilder fyller trailers för The Girl with the dragon tattoo, som syns på gigantiska posters överallt.

Här peppas också för nya Mission: Impossible med Michael Nyqvist och The Darkest hour med Joel Kinnaman i en av rollerna.

Har det någonsin surrats så mycket kring filmer med svenskanknytning i Hollywood?

En del åker till Las Vegas för att spela.

En del åker till Las Vegas för att synda.

En del åker till Las Vegas för att se trollkarlar eller en show med någon gammal goding.

En del åker till Las Vegas för att bli gifta av någon som inte ser ut som Elvis.

Jag åkte till Las Vegas, visade det sig, för att klä ut mig till tomte och delta i ett lopp med flest tomtar i världen. Det kom vi i varje fall fram tills med våra vänner.

Jag hoppas vi slog rekordet.

Vi var i varje fall väldigt många tusen tomtar som ställde upp i Las Vegas Great Santa run.

Det var kallt som vid Nordpolen. Palmerna skakade i den oväntade decemberkylan här uppe i öknen. Snön glittrade på bergen bakom The Strip.