Sing your song heter den fantastiska dokumentären om Harry Belafonte. 

En påminnelse om hur mycket olika saker Belafonte gjort som artist. Och som politisk aktivist.

Belafonte är också med i svenska dokumentären The Black power mixtapes, byggd på unika svenska tv-intervjuer och reportage gjorda på 1960- och 1970-talen.

Förhoppningsvis kommer båda att visas i svensk tv.

I dag säger vi grattis till Harriet Andersson som fyller år på alla hjärtans dag.

Vilket känns helt rätt för en så älskad skådespelare.

Hon är här i Berlin nu för den stora Ingmar Bergman-utställningen och visningarna av 60 filmer.

Däribland Sommaren med Monika som slog stort över hela världen.

Fullbokade dagar på filmfestivalen.

Hade hoppats hinna blogga mer i dag men det är intervjuer som ska göras och filmer som ska ses och artiklar som ska skrivas.

En solig kylig dag i Berlin med massvis med lördagslediga tyskar som flanerade på gatorna.

Och så journalister som rusar runt med jagad blick och en skinksmörgås i näven.

I morgon. Lite lite lugnare.

Det tyska köket kan vara det minst vegetariska i världen.

Det verkar vara mycket gris som går åt.

Eisbein är berlinarnas älskade fläsklägg som serveras med benet kvar, en broskig knöl som kan se skrämmande stor ut.

Ett snabbt, och för stressade filmjournalister smidigt, lunchmål är att köpa den fläskbit som de så poetiskt kallar för schinkenkrustenbraten.

Men får en bit skinka som i smak och stil påminner om julskinka. Fast skivan är fem centimeter tjock och till det hör en hårt stekt svål som knaprar så tänderna smärtar.

Allt läggs i en brödskiva.

Kan ätas medan man går mellan filmvisning och intervjuer.

Gott om film i dag. Gott om intervjuer.

Lite svårt att lägga schema.

Så här får det bli:

Klockan 9 ser jag filmen Margin call med Kevin Spacey, Paul Bettany och de andra.

Jag rusar direkt från visningen till presskonferensen för den filmen. Ska starta klockan 11.

Förhoppningsvis hinner jag sedan äta något på vägen innan det är dags för nästa film klockan 13: The devils double om en irakisk mansom tvingades bli dubbelgångare till fruktad man i Bagdad 1987.

Efter det får jag nog skippa presskonferensen för den filmen eftersom jag måste göra intervjuer för en annan film. Detta krockar i sin tur med intervjuer för en tredje film, men de två intervjuhotellen ligger nära varandra så jag ska försöka hitta ett sätta att hinna emellan.

Vid 18 borde alla detta vara klart och sedan ska jag ta mig tillbaka och skriva.

Förhoppningsvis hinner jag med filmen 21.30 också.

Lär inte hinna blogga så mycket som jag planerat i dag dock.

Bröderna Coen, Josh Brolin, Hailee Steinfeld och Jeff Bridges vandrar in till fullsatt presskonferens.

Nästa vecka har True grit svensk biopremiär.

Det är en bra film. Bröderna Coen är mycket trogna romanen den bygger på.

Filmen öppnar Berlins filmfestival i kväll och i eftermiddags mötte Coens och några av skådespelarna pressen.

Jag träffade de regisserande bröderna i ett mindre sällskap några timmar tidigare. Till presskonferensen var det många som ville komma in.

Vi som varit med förr vet att man måste komma en bra stund tidigare.

Hur mycket tidigare?

Det beror på vilka stjärnor det är. När Rolling Stones var på filmfestivalen för några år sedan visste jag att det gällde att vara på presskonfernsen minst en timme i förväg.

För True Grit satsade jag på 35 minuter.

Lite för sent. Alla sittplatser var tagna, men jag kom åtminstone in. De som kom senare hade svårt med det.

Det vill säga att jag kom 35 minuter innan presskonferensen skulle börja.

Oftast är de färsenade. Idag började den 25 minuter efter utsatt tid.

Men intressant var det.

Ska skriva lite om det till morgondagens tidning.

Solen lyser och det ser ut som vår i Berlin.

I morgon börjar filmfestivalen och från hela världen kommer filmskapare och filmarbetare och skådespelare och journalister och sådana som ska sälja film och sådana som ska köpa film.

Berlinborna köar för att köpa biljetter.

Journalisterna köar för att hämta ackrediteringar och boka intervjuer.

Det ligger förväntan i luften.

Härligt.

Du kanske inte känner igen John Barrys namn.

Men du har hört hans musik.

Han är en av skaparna bakom James Bond-signaturen, möjligtvis den mest effektiva filmmusiken någonsin. Temat skrevs, enligt domstol, av Monty Norman, men John Barry arrangerade det till en klassiker. Han ansvarade för musiken på många Bond-filmer.

John Barry vann fem Oscar, och bidrog till effekten i filmer som ”Mitt Afrika”, ”Midnight cowboy”, Dansar med vargar” och ”Född fri” om lejonet Elsa.

Han skrev för tv också. Temat till ”Snobbar som jobbar” är typisk cool John Barry-musik.

Hans jazziga band hade en del läckra hits också, som ”Walk don´t run”.

På lördagen var jag i Sundsvall på premiären av Helen Sjöholms nya turné.

Den bygger mest på hennes senaste album där hon sjunger svenska versioner av Billy Joel-låtar. Bra skiva. Bra konsert.

Hon har inte valt Joels mest kända låt, ”Just the way you are”, utan plockat en del mer udda sånger.

Inget från en av hans bästa plattor, ”An innocent man”. Där gjorde Billy Joel något originellt och smart.

Det är hans hyllning till den musik han växte upp med, som doo wop och tidig 60-talspop. Många har gjort sådana skivor där de tolkat sin ungdoms favoriter, som Bowies ”Pin ups” och John Lennons ”Rock and roll”.

Billy Joel skrev istället helt nya sånger. I samma anda som de gamla bitarna.

Som den underbara doo wop-hyllingen ”The longest time”.

På samma skiva finns ess som ”Uptown girl”, ”Tell her about it” och ”Leave a tender moment alone”.

Det finns mycket att välja på om Helen Sjöholm vill göra en Billy Joel-platta till. Då kan hon gärna ta med hans hyllning till sin flygel, ”Baby grand”,. som han spelade in som duett med Ray Charles. Evigt grön melankolisk blues.

Jag skrev om Ljust och fräsch med Fredrik Lindström och Henrik Schyffert att man skrattade så att det gjorde ont.

Den sortens smärta återkommer i flera reaktioner på showen.

Det kan mycket väl bli vinterns hälsofara. Istället för oro för influensa och kräksjukor kommer vårdcentralerna at slå larm om risken med komik.

Symptom som kramp i magmusklerna och andnöd.

Kanske dags för Berns att inför varningstexter ungefär som de som står på cigarettpaketen?