I Kalifornien har de flera hamburgerkedjor som är bättre än de där namnen som finns spridda över hela världen. Carls Junior är trevlig, men min favorit är In-N-out som funnits sedan 1948. De håller sig till klassikerna och har bara tre sorter att välja. Hamburgare, chesseburgare och double-double, som har dubbel biff och dubbel ost. Man beställer tillbehören, lök, tomater, sallad, och varje burgare görs speciellt åt kunden. Så man får vänta några minuter när man betalt. 

De är värda att vänta på.

Det är märkligt hur barn kan ärva röster.

Harper Simon har en pappa som heter Paul.

Nu har Harper Simon som är 37 år gjort sitt första album. Han sjunger mycket, mycket likt sin far.

De har också skrivit några sånger tillsammans, och på en har de till och med samarbetat med Carrie Fisher, Paul Simons ex-fru. Pappa spelar också gitarr på några låtar.

Paul Simon sjöng om sin son redan i ”St Judys comet” 1972, en vaggsång om att lägga sitt barn. Harper dyker också upp i texten till ”Graceland”, även om det tydligen inte är sant att far och son besökte Elvis hem tillsammans.

Flera fina låtar på Harper Simons album, som känns kortare än vad det behövde vara. Jag vill höra mer.

Värt att leta upp.

Det finns mycket att säga om amerikaner.

Nu tror jag inte att alla människor i ett land är likadana och det är förrädiskt att försöka göra klippdockor av olika nationaliteter.

Men det finns saker som säger en del om vilken sorts samhälle folk lever i.

En mycket sympatisk sak med USA är en sorts ärlighet och tillit. Den syns i öppenheten när folk pratar med varandra. Utan baktankar eller dolda syften.

Jag gillar deras apparater som säljer tidningar. Man stoppar in mynt och kan sedan öppna locket och ta sin tidning.

Tidningarna ligger i en bunt. Den som öppnar locket kan ta hur många som helst. Men det gör folk inte. Systemet bygger på förtroende och ärlighet. Utgångspunkten är att folk betalar och gör rätt för sig.

Det finns flera sådana trevliga tecken i det amerikanska sättet att leva. Tillit.

Tidningsmaskinerna fungerar uppenbarligen, för så där har man kunnat köpa tidningar i många många år.

Jag är inte säker på att det skulle gå lika bra i alla länder.

Amerikanska hotell har något de kallar för Continental frukost.

Det består av socker med en antydan av bärsmak, socker med vetemjöl, socker med te, och socker med choklad och honung och smör.

Socker.

Jo, man vaknar kvickt.

in  Southern California säger den fina sången.

Och tillägger, ”but it pours, man, it pours”.

För egentligen handlar texten om att soliga drömmar är svåra att infria.

I dag regnar det dock verkligen i Los Angeles. Under natten svepte ösregnet in och nu plaskar det om Sunset Boulevard här utanför fönstret. Och jag som bloggade om den ständigt skinande solen.

Det går knappt att se Beverly Hills genom molnen och diset ner mot havet.

På tv-nyheterna är de mycket upphetsade över detta dramatiska väder. Regn. Tänka sig.

I morgon sägs solen återvända.

När man lyssnat på för många rocklåtar och sett för många filmer och fortfarande tycker det är häftigt att se palmer utmed gatan och snöklädda berg i fjärran. Då. Då känns det rätt cool att köra nedför Sunset Boulevard medan bilstereon spelar soundtracket till Mad Men.

Vad gör man då lediga dagar i Los Angeles?

Tar sig till Pinks, matstället som Bob Dylan brukar prata om.

Pinks ligger i hörnet av La Brea och Melrose avenue och det är torftigt att kalla det en korvkiosk. Pinks har funnits i 70 år och bygger rika måltider kring korvarna.

Man tar gärna chiligryta till. Och lök. Det är bett i korvportionerna på Pinks.

Den dumdristige åker dit i vita byxor.

Korv. Chili. Och guacamole.

Jag tycker om Los Angeles.

Det är populärt att prata nedlåtande om Hollywoods hemstad. För att den är så stor och svår att överblicka. För att man måste ha bil för att ta sig omkring och för att Los Angeles är ansikte åt några branscher som representerar olika sorters ytligheter.

Men det är inte stadens fel. Här finns mycket av allting.

Även trevliga och vettiga människor. 

Redan på flygplatsen doftar det USA. Något sötaktigt och något åt pizzahållet och de där starkt doftande rengöringsmedlen som alltid säger till sinnena vilket land man är ir.

Jag älskar att man vaknar upp tidigt de första morgnarna i Kalifornien när kroppsklockan går nio timmar fel. Man går ut i gryningen och det är alltid varmt som en svensk högsommardag. Det är alltid grönt.

Första gången man är i Los Angeles kör man och kör och väntar på att staden ska börja och sedan kör man och kör och väntar på att staden ska sluta. Den bara ligger där, en massa centrum hopsnörade av väldigt väldigt långa gator.

Man kan gå också. Det gäller bara att veta var man ska gå. Jag har kommit hit sedan 1979 och tycker bara bättre om stan.

Och de har många fantastiskt fina biografer. Helgedomar för filmdyrkan.

USA:s största tv-program inledde sin nionde säsong på tisdagskvällen.

Med Victoria Beckham som gästdomare.

Det var auditions för American Idol i Boston där 9 000 personer köade i regnet för att få en chans att sjunga för domarnas. Den som går vidare får sjunga i Hollywood där nästa steg i trappan mot Idol-segern spelas in.

Vägen till Hollywood låter lite tuffare än vägen till Globen.

Precis som i Sverige kommer det en del sökande med absolut ingen självkritik och en del med märkvärdiga röster. Det var bitvis hård ton och rena gräl mellan juryn och sågade tävlande, och det bleepades bort många svordomar och fuck you-gester. En lång parad av gråtande sångare som fått nej.

Victoria Beckham har ett lite lustigt uttal som gör att R låter som V. Hon kommenterade flera gånger de tävlandes kläder, men ser själv ut som en vaxdocka. Hon har gjort något med sina läppar och om hon betalt någotn för att göra det borde hon be om pengarna tilbaka. 

Det hade varit roligt att höra den myclet elake domaren Simon Cowell bedöma fru Beckhams look. Och sångröst.

Posh Spice. Nu en modeikon, enligt programmet. 

Skivaffärer försvinner.

Men är man i Los Angeles finns i varje fall Amoeba records. En alldeles underbar stor butik som säljer musik och film. De har massvis.

Även vinyl, och att gå runt där är precis så som det ska vara. En upptäcksresa med chans att möta överraskningar. Man kan tillbringa timmar där.

Man tillbringar timmar där.

De har vinyl också. Och en hemsida för den som vill handla på distans.

Även om det väl är det där shoppandet på distans som gjort att en del skivaffärer fått det svårt att gå ihop.