”The reluctant fundamentalist” heter filmen med Kate Hudson i en av huvudrollerna.
Den är gjord av Mira Nair, som glatt världen emd bland annat ”Salaam Bombay” och ”Monsoon weeding”. Hon har en bakgrund i Indien och Pakistan, men har bott större delen av sitt liv i New York som filmare.
För huvudpersonen handlar det om den krocken mellan olika kultur och bakgrund. En ung man från Pakistan utbildar sig i USA och blir framgångsrik finansman i New York. Han är hänsynslös analytiker som gör succé genom att effektivisera företag och avskeda folk.
Men efter 11 september 2001 ändras amerikanernas inställning till muslimer med mörka drag, och när han drabbats av det för många gånger flyttar han tillbaka till Pakistan.
Halva filmen utspelas i nutid och skildrar en intervju/samtal mellan honom och Liev Schreiber, journalist i Pakistan som försöker hjälpa CIA lösa en kidnappning.
En välgjord film, men väldigt förutsägbar in i minsta detalj.

På onsdagen steg temperaturen på Lido från 29 Celsius till Hollywood-hett.
En båt lastad med skådespelare kom till Casino för att prata om öppningsfilmen.
Många italienare med olika sorters kameror kantade kajen där båten la till.
Vem är det de ropar så ivrigt på?

Nu har jag testat att filma själv i Venedig.

Lite bilder från förberedelserna. Hur de lägger ut röda mattan och bygger klart det sista.

Ett litet test för att se hur all teknik fungerar.

Jag siktar på att lägga upp bättre rörliga bilder härifrån snart.

Här i Venedig delar jag hus med några andra filmjournalister.

Det har blivit allt vanligare att vi gör så på festivaler. Det blir billigare eftersom alla hotell passar på att höja priserna när det är festival. Huset vi bor i har fem sovrum, tre toaletter och två badrum. Ett stort kök och ett vardagsrum som blir kontor.

Man kan sitta ute i trädgården också.

T ex äta frukost och blogga och lyssna på vågskvalpet från kanalen. Från köket hörs danska och norska och engelska när alla försöker beskriva vilken som är den snabbaste vägen att gå till biografen som visar dagens första film.

Snart börjar det.

I Stockholm var det höst när planet lyfte.

I Venedig är det 30 grader varmt och heltäckande sol.

Underbart att förlänga sommaren med ett par veckor. Packade väskan med alla sladdar och digitala livsmedel.

Ha hämtat ackrediteringen och schemalagt intervjuer.

Nu är jag redo för öppningsfilmen i morgon.

En kväll för packning.

I Stockholm blåste det höst i dag och var överraskande bistert i vinden, men i morgon går mitt flyg mot Venedig och där är det högsommarvamt. Sol och kring 30 grader säger senaste rapporten.

Vänner som redan är på plats efterlyser mer luftkonditionering.

Jag lägger sandalerna i en påse och något som skyddar huvudet mot den gassande solen.

Har haft lite sommarlov.

Bloggen har legat i hängmattan ett tag.

Men nu är det tillbaka-till-skolan-känsla.

När jag var i London passade jag på att se den fina James Bond-utställningen på Barbican. De firar agentens 50 år på film med en stor designutställning tillsammans med produktionsbolaget EON. Kläder och prylar och modeller och mycket annat från filmerna. En kul vandring, och stämningen höjs av alla filmsnuttar och all musik som spelas. 

De har också en bar där man kan sig en Vesper efter klockan 17. Martini på tre delar gin, en del vodka oh en del Kina Lillet enligt Bons originalrecept.

Starka saker.

Det är fascinerande att se de nya affischerna för Skyfall och Hypnotisören sitta sida vid sida.

Jag tycker nya trailern för Skyfall ser lovande ut.

Full fart på många platser. Ola Rapace spelar killen som slåss med Bond ovanpå ett tåg.

Det finns lite skillnader mellan den internationella (ovan) och den amerikanska versionen (nedan). Nyanser.

Det blir lätt stora ord i samband med Bruce Springsteens konserter.

Men helgens dubbel i Göteborg var verkligen fantastiskt bra. Det verkar som om han själv och hans medarbetare också tycker det. Klippet ovan är ”Drive all night” från fredagens konsert, som Springsteen-folket snabbt la ut på nätet. Fansen på Backstreets hävdar att lördagns spelning kan vara Springsteens bästa någonsin.

Lördagen var bäst av de två i Göteborg, men det fanns stora stunder båda kvällarna. Fredagens tropiska värme gav hela Göteborg en hemtrevlig hetta och jublande stämning.

På lördagen regnande det islket på seneftermiddagen, men på kvällen föll inte en droppe.

När Springsteen började spela ”Thunder road” gled molnen i sär och en stjärna lyste på natthimlen.

Det var en sådan kväll.