Nu har jag sett hur Avatar ser ut i 2D.

Och det funkar bra.

Det som är häftigt och märkligt med Pandoras värld är lika imponerande även utan 3D-effekterna. Och gränserna mellan spelfilm och animation lika flytande.

Läckert.

Världens ledare pratar om klimatet och om någon har den politiska viljan att genomföra förändringar. Under de senaste åren har det också kommit flera sevärda dokumentärer som skildrar livet på jorden. Nu i december släpps ”Home”, av franske fotografen Yann Arthus-bertrand, som filmat vår planet från ovan i mäktiga bilder. BBC:s Planet Earth har redan blivit en klassiker och att se den i Blu-ray är en fantastisk bildupplevelse. 

BBC har också gjort en syskonfilm som heter Life och som visas i Storbritannien nu. Hela serien har inte sänts men finns redan på dvd och Blu-ray. Jag köpte den i London och även Life har den sortens närbilder som får en att hisna. Och David Attenborough som berättare.

Julmusiken susar överallt.  Bob Dylans julskiva är fortfarande den starkaste nykomlingen, men vill man ha en mer fridfull julstämning köper mnan ”Jul på svenska”. Jojje Wadenius, Arild Andersen och Jan Lundgren gör psalmer och andra spröda melodier för säsongen i ljuvliga instrumentala versioner. Samma anda som Jan Johanssons ”jazz på svenska”.

Annars lyssnar jag helst på Diana Kralls ”Count your blessings instead of sheep”.

Vacker och klok.

Jag har alltid tyckt att James Cameron fått onödigt elak kritik för att han sa att han var King of the world när han fick Oscar för Titanic. Han citerade trots allt bara en av de mest kända scenerna ur filmen.

Men Cameron verkar onekligen ha gott självförtroende.

Så här twittrar han, apropå de fina recensionerna för Avatar:

”I’m typically a modest person, but all of these great reviews are on the mark. I made a fantastic film, and it really shows.”

Han verkar också sur över att ”Avatar” inte är med på en del viktiga årsbästalistor:

”I’m relatively certain the American Film Institute is a front organization of those conspiring against me.”

Cameron är ganska frispråkig om andras filmer. Han verkar till exempel inte särskilt förtjust i Paul Greengrass sätt att använda kameran i Bourne-filmerna:

”Now that Swirly-Whirly Camera Guy is off the Bourne movies, maybe they’ll give to a real director like Kathryn Bigelow.”

Till kolleger han inte gillar hör uppenbarligen även Sam Raimi som gjort Spider-Man och lite till.

”I plan on not supporting another Raimifilm ever again. Okay, it’s been that way since he fucked up Spider-Man; that was going to be a good film, but then he made it suck. That asshole didn’t apologize for The Gift or even For Love of the Game. What kind of cold-hearted motherfucker does not apologize for For love of the game?”

För att inte tala om vad han tycker om Terminator: Salvation:

”That @McG_ fucker still hasn’t apologized for shitting over my legacy. Not to mention that Sam Worthington deserves better.”

Om det nu verkligen är James Cameron som twittrar. Men andra trovärdiga människor länkar till hans inlägg, som Roger Ebert på Chicago Sun-Times, så jag antar att det faktiskt är han själv som är så frispråkig.

Ebert, som inte kan tala efter en canceroperation för ett par år sedan, är en mycket flitig twittrare. Och läsvärd.

Ser fram emot en härlig vecka på bio. Jag har chans att gå på nio visningar, och ska åtminstone försöka hinna med fem. Det ser ut att bli en fin biovinter.

Och Stockholm ser ut att vara pudrat med florsocker den här morgonen.

Julen är svenskarnas högsäsong på bio.
Årets premiärer börjar redan på fredag den 18 december när ”Avatar” går upp. I dagens Aftonbladet kan du läsa vad jag tycker om filmen. (Den är mycket bra).
Världspremären ägde rum i London. Varför London?
”Titanic” hade sin premiär där, och eftersom det gick bra för den filmen ville James Cameron hålla fast vid den metoden.
När jag gick in till premiärbiografen Odeon på Leicester Square var hela torget avspärrat. Det var en blå matta istället för röd. eftersom huvudpersonerna i ”Avatar” är blå.
Jag kryssade fram mellan Sigourney Weaver som skrev autografer åt fans bakom kravallstaket och James Cameron som gav intervjuer åt uppradade tv-kanaler. Musik ur filmen dånade över torget.
Innan filmen började gick Cameron och skådespelarna upp på scen. Han är uppenbarligen nöjd med sin film, och det har han skäl att vara.
På alla stolar fanns biogodis och sponsorläsk. Med tanke på hur varmt det var, och hur länge sedan det var en del i publiken hade duschat, kunde de hellre ha delat ut deoderanter.