Jeff Bridges är fantastisk som alkoholiserad countrysångare i Crazy heart.

Nu har jag lärt mig att filmen får svensk biopremiär den 5 mars.

Avatar, Sandra Bullock, Meryl Streep, Jeff Bridges… det gick ungefär som jag gissade i gårdagens Aftonbladet.

Golden globe-galan belönade flera av de mest intressanta filmerna från det sista året.

Ricky Gervais var en underhållande programledare.

Det finns alltid filmer som saknas i prislistan. Jag blev mycket berörd av Clint Eastwoods ”Invictus”, men alla kan inte få pris. ”Up in the air” fick nöja sig med bästa manus och ”Inglourious basterds” med en biroll.

Räkna med att många av de här namnen återkommer när det är dags för Oscar-nomineringar.

19.49 Om jag var Jeff Bridges skulle jag bli väldigt rörd av en stående ovation där Robert De Niro, Martin Scorsese, Leonardo DiCaprio och Tom Hanks står en meter framför mig och applåderar.

19.43 Bästa tacktal: Robert Downey jr. Att nämna alla han inte behövde tacka. Briljant.

19.19 Mike Tyson tar emot pris för bästa komedi, Baksmällan. Någon som har problem med det? Jag kan hämta Mike.

19.06 Stående ovation för Scorsese. Och vilket fantastiskt collage av scener ur hans klassiska filmer. Nu står han på scen med De Niro och Di Caprio. Liten regissör i längd. Men storväxta filmer

16.18. Det minst viktiga här verkar vara maten. Det finns två typer av gäster som inte äter. Nominerade stjärnor som är för nervösa att äta. Folk som vill titta på nominerade stjärnor. Men jag sitter här och äter som en duktig liten svensk medan Hollywood vandrar omkring och rätt många står och stirrar. Nu gick George Lucas förbi mig. Alexander Skarsgård och hans vampyrgäng. David Duchovny och hans häftiga fru Tea. Där kommer Sophia Loren och Morgan Freeman. Harrison Ford och Calista Flockhart.

Jag äter min efterrätt som en duktig skolpojke.

14.10  En av medlemmarna i Hollywood foreign press har varit miss Universum. Margaret Gardiner från Sydafrika vann titeln 1978.

Den som sett min bildbyline kanske tror att alla filmjournalister har den sortens bakgrund. Så är det inte.

De flesta filmjournalister ser rätt ruggiga ut. Vi skulle inte ens få det där kortet i Monopol:

”Grattis! Du har vunnit andra pris i en skönhetstävling. Inkassera kronor 200.”

Men i dag är alla fina. Det är smoking som gäller för männen och kvinnorna har eleganta klänningar.

Och vem tittar på mig i den här konkurrensen?

Jag och Hollywood-legenden Magnus Sundholm.

Två tungviktare tävlar mot varandra om Golden globe vid nattens gala.

Det gäller bästa sång.

U2 med ”Winter” och Paul McCartney med ”I want to come home”. Jag gillar båda, och de är typiska för sina upphovsmän.

Så här är McCartneys låt, till filmen ”Everybodys fine” med Robert De Niro.

Det är en amerikansk version av italienska ”Stanno tutti bene” där Marcello Mastroianni reste runt och besökte sina vuxna barn.

U2 har gjort ”Winter” till filmen ”Brothers”. Som är en amerikansk version av den danska ”Bröder”, som Susanne Bier gjorde.

Här är U2:

En del är födda att spela skurkar.

Jag tänker inte på de där som ser direkt otrevliga ut. De intressanta är de där som har en sorts bra utseende, men ändå elak utstrålning.

Thomas Haden Church var den självupptagne ständigt otrogne som skulle gifta sig i ”Sideways”. Han kallas in när det behövs en obehaglig typ. Eller William Atherton som är den hemske tv-reportern i ”Die hard”-filmerna och bara verkar få jobb som svin.

William Atherton

På senare år har också Jason Bateman haft framgångar i den genren.

I ”Juno” var han den påtänkte adoptivfadern som visade sig mest ha omogna sidor. I ”Up in the air” är han en stöddig typ.

Han är bra på att vara osympatisk. Fast han egentligen ser bra ut.

Jason Bateman började som barnskådespelare i ”Lilla huset på prärien”. Nu är han gift med Amanda Anka, och har Paul Anka som svärfar.

Så kan det gå.

Jason Bateman