Samtidigt i hörlurarna. 

Tre bra skäl att lyssna på iPhonen i tunnelbanan/bussen.

• Man hinner lyssna på en massa intressant musik/radio.,

• Man slipper höra andras trista mobiltelefonsamtal.

• Man glömmer inte sin iPhone hemma.

Bruce Springsteen, som alltid en ledstjärna i livet, förklarade vid en konsert i lördags vad alla rocksånger egentligen handlar om.

Han gör det som introduktion  av sången ”For you”. Som han tillägnar sin fru.

Kul att en filmmusikkompositör fick Polarpriset. Ennio Morricone är en av de stora, och en av de flitigaste. Han har gjort musik till över 400 filmer och tv-serier. Eller mer än 500. Uppgifterna varierar.

Hans mest kända är väl fortfarande den retfullt geniala temat till ”Den gode, den onde, den fule” och den pampiga musiken till ”The mission”. Och den ljuvligt romantiska till CInema paradiso.

Men också spännande tv-serien ”Bläckfisken”. Morricone hörs på många ställen.

Här ovan är den klassiska spagettivästernmusiken.

Den 13 maj stod det här gänget tillsammans på scen i New York och sjöng Journeys ”Don´t stop believin´”:

Lady Gaga, Bruce Springsteen, Elton John, Shirley Bassey, Sting och Deborah Harry från Blondie. 

En skakig amatörvideo från salongen. Men ändå.

Allt för regnskogen.

Det finns en scen i nya Robin Hood där Russell Crowes och Cate Blanchetts rollfigurer dansar i mörkret med en brasa i bakgrunden. Då hörs en vacker melodi som bet sig fast i minnet efteråt.

Till sist kom jag på vad jag hört den och kunde gräva fram melodins intressanta historia.

”Women of Ireland” hörs även i Barry Lyndon, redan efter ett par minuter när man första gången möter titelfiguren spelad av Ryan O´Neal. Den versionen spelas av The Chieftains.

På 1980-talet snoddes en viktig del av melodin till låten ”Words” som blev en hit med The Christians.

Den har också spelats in av Sarah Birghtman som ”So many things”. Mike Oldfield har gjort den instrumental, och andra har sjungit in den med irländska texten Mná na h-Éireann.

Jag gillar den även med Alan Stivell och Kate Bush.

Men kanske är Sinead O´Connors inspelning från 1995 allra vackrast. Finns i You Tube-version här ovan.

I dagens tidning har jag skrivit en krönika om Robert Wells och hans Rhapsody in rock.

En annan om filmskurkar.

Det är en tillfällighet att de är publicerade samma dag.

Vandrade genom sommar-Stockholm och iPhonen slumpade fram ”Seven days to rock” med Nick Lowe i hörlurarna. Fin låt han gjorde.

Perfekt för att vandra på lätta steg mot redaktionen.

Men jag blev också sugen på att höra den i Bruce Springsteens tolkning. På YouTube finns en liveversion från förra året.

Bruce Springsteen är väldigt kortklippt och Danny De Vito är väldigt kort. Ljudet är rätt gräsligt men bilderna ganska kul när de framför Glory days på en scen i New Jersey.

Kameran tar sig närmare och närmare scenen ju längre låten håller på.

Willie Nelson kan sjunga det mesta och har gjort bra album där han tolkar evigt gröna låtar. På nya ”Country music” åker han hem till rötterna med munspel och fingerplockande strängaspelare. Fötterna dansar glatt under skrivbordet medan man lyssnar.

Via Andres Lokkos twittrande hittade jag till David Hepworths blogg på Words hemsida och det här skivomslaget. Den mest bokstavliga tolkningen av en albumtitel någonsin?

Bland kommentarerna finns ytterligare några liknande ess.