Meryl Streep hyllas på årets filmfestival i Berlin.

Hon får en heders-Guldbjörn och många av hennes filmer visas. Streep har blivit Oscarnominerad 16 gånger och lär bli det i år igen. Hon är fantastisk som Margaret Thatcher i ”Järnladyn”, som får svensk premiär 3 februari.

Filmen som helhet skapar kluvna känslor. Det är begripligt att den retar både de som ogillar Thatcher, som tycker att filmen framställer henne sympatiskt, och de som beundrar henne, som tycker filmen skildrar en senil åldring som förvirrat minns tillbaka.

En märklig historisk person. Och det är fascinerande att se Meryl Streep förvandlas till den brittiska grönsakshandlarens dotter som leder nationen i krig.

I Berlin visas även ”Kramer mot Kramer”, ”Sophies val”, ”Mitt Afrika”, ”Bridges of Madison county” och ”A prairie home companion”.

Hamnade framför tv:n i afton och fastnade i ett samtal om teater och skådespeleri.

Från 1972.

SVT hade samlat Gösta Ekman, Lena Nyman, Thommy Berggren, Hasse Alfredson, Lars Forsell och Yngve Gamlin i en studio och lät dem prata fritt. Utan programledare.

Intressant tidsbild, men också fortfarande tänkvärda tankar kring skådespel.

Hoppas den går att hitta på SVT Play. ”Det handlar om teater” visas annars även 5 och 8 januari. Värd att leta upp.

På SVT Play kan man i varje fall se det trevliga programmet om Tio i topp. Hjärtevärmande nostalgi som framkallade många minnen från 1960-talets lördagseftermiddagar och skoldanser till tidens hits.

Om jag lovade saker på nyår skulle jag lova att blogga flitigare.

Vi får väl se.

I dag finns mycket att läsa i Aftonbladet. Jag har jobbat med en handfull frågor som artister och filmare som varit aktuella under året svarat på.

Saker de lyssnat på,. läst och tagit intryck av.

Intressant läsning på fyra sidor.

Själv blev jag nyfiken på Ray LaMontagne som Björn Skifs tipsar om. Nu har jag köpt och lyssnat på ett par av LaMontagnes plattor.

Mycket bra. 

En fin start på 2012.

I tidningen kan man läsa vad Per Gessle, Eva Dahlgren, Björn Ulvaeus, Tomas Ledin, Malena Ernman, Marie Fredriksson, Tomas Alfredson, Helna Bergström, Henrik Dorsin, Sofia Helin, Mikael Wiehe och andra reagerat på.

I kväll visar TV 4 Peter Jöbacks lilla franska film som han gjorde till sitt fraqnska album i höstas.

”Sången om mitt franska liv” är en sevärd skröna, en sorts fejkad dokumentär där Peter Jöback har en uppväxt och karriär som stjärna i Frankrike.

Med olika musikaliska smakprov.

Stjärnor som Melinda Kinnaman, Izabella Scorucpo och Emma Sjöberg är också med.

Du har väl tittat på trailern för filmen som kommer om ett år?

Ser mycket lovande ut.

Ser fram emot en ny platta med Paul McCartney.

Han tolkar evergreens på Kisses on the bottom. FInns ute 6 februari. Han spelar inga instrument själv, utan kompas av Diana Kralls band.

Han har skrivit två nya sånger också.

Här kan man lyssna på My Valentine.

Vackert vemod.

Affischer för Sherlock Holmes. Och julgran.

Det görs reklam för decembers heta filmer i USA och man ser svenskar överallt.

Noomi Rapace är på affischer för nya Sherlock Holmes, sida vid sida med Robert Downey jr och Jude Law.

Tomas Alfredson är intervjuad i Los Angeles Times för Tinker, tailor, soldier, spy, och hans film börjar dyka upp på årsbästalistor och  Oscar-spekulationer.

Svenska bilder fyller trailers för The Girl with the dragon tattoo, som syns på gigantiska posters överallt.

Här peppas också för nya Mission: Impossible med Michael Nyqvist och The Darkest hour med Joel Kinnaman i en av rollerna.

Har det någonsin surrats så mycket kring filmer med svenskanknytning i Hollywood?

En del åker till Las Vegas för att spela.

En del åker till Las Vegas för att synda.

En del åker till Las Vegas för att se trollkarlar eller en show med någon gammal goding.

En del åker till Las Vegas för att bli gifta av någon som inte ser ut som Elvis.

Jag åkte till Las Vegas, visade det sig, för att klä ut mig till tomte och delta i ett lopp med flest tomtar i världen. Det kom vi i varje fall fram tills med våra vänner.

Jag hoppas vi slog rekordet.

Vi var i varje fall väldigt många tusen tomtar som ställde upp i Las Vegas Great Santa run.

Det var kallt som vid Nordpolen. Palmerna skakade i den oväntade decemberkylan här uppe i öknen. Snön glittrade på bergen bakom The Strip.

Jag hör julmusik i varenda affär. Jullåtar på varenda restaurang. Jingle bell rock och White christmas  i bilradion.

När vi vandrar på Santa Monica beach hörs julmusik.

På gatan i högsommarvärmen står folk med insamlingsgrytor till kompet av julens toner. Gatumusikanterna spelar julsånger.

Jag gillar julsånger, åtminstone en del och åtminstone som uppladdning under advent. Men den här massiva anstormningen kan få även en entusiast att leta efter nödutgången.

Och då är det ändå fortfarande november här i Kalifornien när jag skriver detta.

På Santa Monica place har de en traditionell jättegran med Tomtens släde och stora paket och på tredje våningen har Tomten jour några timmar varje dag.

Vid ett konstcentrum har de byggt en julgran av shoppingvagnar. Väl genomförd idé.

Det är bara att gilla läget.

Jag går in i en affär och köper Carole Kings nya julalbum.

I dalen där våra vänner bor spelades filmen Sideways in.

När jag såg den första gången höll jag på att självantända av upphetsning och var på väg att bryta den heliga regeln om att inte prata på biografer under filmerna.

Allt var filmat i bekanta trakter. Buellton där huvudpersonerna bodde på motell. Vingårdarna. Restaurangen där de åt första kvällen var The Hitching post, våra kompisars stamställe. Där hade vi ätiti 15 gånger. Jag kunde menyn utantill.

Den märkliga/pittoreska/knäppa staden Solvang som byggdes av danskar 1911 som ett mini-Danmark med korsvirskeshus och danska namn. Fast i Kalifornien, med ett landskap som ser ut som Toscana.

Trakten blev ett populärt turistmål efter Sideways. Det ordnades rundresor i filmens spår. Vingårdarna fick gott om provsmakare. The Hitching post blev alltid fullbokad.

Vi var där i går och åt. De har ungefär samma mat (grillat kött) och samma aptitretare (räkcocktail eller kronärtskocka) men många fler gäster som inte bor i trakten.

Trevligt. Men kanske inte värt en omväg.

Santa Ynez Valleys andra kändismål var Michael Jacksons ranch Neverland. Den ligger en 20 minuter in i vildmarken och folk kommer fortfarande dit även om egendomen såldes för länge sedan. 

När vi åkte den lilla vägen förbi för att vandra i bergen i närheten stod bilar vid Neverlands grind och någon hade lagt blommor på marken.

Det finns gott om spännande viltliv och vilda växter i trakten. Man ska akta sig för poison oak och skyltar varnar för bergslejon och björnar.

Men den här dagen syntes bara bedövande vacker natur och solen lyser som om det var högsommar.

Vi ser inga bergslejon, men lite spillning från coyote.