När jag lämnade Göteborg med tåget jag köpte jag tidningarna.
Det fanns tre kvällstidningar att välja mellan.
Jag köpte alla tre, Aftonbladet, Expressen och GT.
Alla tre hade olika omslag.
När jag betalade sa inte kassörskan: ”Expressen och GT är samma tidning.”
Och det är de ju inte.
Alla tre hade olika innehåll.
Jag var på invigningen av Tempo dokumentärfilmsfestival i går.
Startade med världspremiären av den mycket sevärda ”Jag är min egen Dolly Parton”. Och följdes av en 40 minuters konsert med sånger av Dolly Parton och sångerskorna som är med i filmen.
Nina Persson och Helena Josefsson gjorde fantastiska tolkningar av Jolene och The grass is blue.
Men före filmen var det tal.
Många tal. Långa tal.
Kulturminister Lena Adelsohn Liljeroth invigde. Hon pratade en massa politikerspråk och sa vänliga ord om dokumentärfilmer.
Men det mest intressanta var att hon inte verkar veta skillnaden mellan en regissör och en producent.
En gång kan man säga fel, men kulturministern envisades med att blanda ihop yrkesrollerna flera gånger. Jag förstår att många utanför filmbranschen tycker det är krångligt att förstå vem som gör vad på en film. Men om kulturministern tror att Pernilla August producerat Svinalängorna kanske hon kan få en liten kurs?
Det kan väl vara bra inför kommande filmavtal och diskussioner om svensk filmproduktion.
I många lägen i livet kan man naturligtvis ha Paul Simon som förebild.
När de isiga vindarna ligger på, som de gör nu, värmer det att vända sig till hans första solo-album efter åren med Simon & Garfunkel.
Paul Simon. Även en stil-ikon. 
som inte är värd för Oscargalan på söndag natt.
Men eftersom han är en snäll kille har han skrivit ett förslag till öppnings-skämt åt Anne Hathaway och James Franco. I samma anda som hans Golden Globe.
Ricky Gervais bloggar här.
För norrmännen är Robert Gustafsson också känd som tv-reportern Classe Ekman. En inte helt imponerande journalist.
Vår systertidning VG i Oslo har en serie inslag där han gör reportage från skid-VM.
Här spekulerar han i framgångarna för Marit Björgen, som påpassligt tog guld i går.
Jag pratade med svenske skådespelaren Filip Berg via Skype. Han har varit på Nya Zeeland i ett par månader och spelat in komedin ”Two little boys” mot Bret McKenize, känd från ”Flight of the conchords”.
De har filmat längst ned på Sydön, det vill säga den kallaste delen av Nya Zeeland. Fast nu har det varit sommarmånader.
Här finns intervjun med Filip Berg.
En av förra årets bästa skivor var Seasons of my soul med brittiska Rumer.
Tydligen släpps den först nu i Sverige, även om jag har för mig att den fanns på svenska iTunes i december.
Väl värd att leta upp.
Alla som gillade Norah Jones första lär falla för denna också.
En av de roligaste intervjuerna i Berlin var med Jessica Chastain, som spelar Ralph Fiennes hustru i Coriolanus.
Hon är med i många intressanta filmer framöver, som Tree of life med Brad Pitt och Salome med Al Pacino.
Har skrivit en krönika om henne i dagens Aftonbladet.
Fick dubbelkolla hur hennes namn stavas.
Snart kan vi det utantill.
