Stark lista nominerade inför årets Oscar.

Har skrivit om det här. 

Har skrivit i Aftonbladet inför kvällens filmgala.

Här är lite mer som jag skrev när nomineringarna avslöjades den 4 januari:

Bra nomineringar till Guldbaggen.
Men för få.
När vi har starka filmår borde det finnas fem nomineringar i varje klass.

Det har funnits svenska filmår när det har varit svårt att få ihop tre kandidater till bästa film.
Inte 2010.
Då hade jag lätt kunnat fylla på i alla kategorier.
Juryns val är i stort sett bra. Men ett sådant här filmår skulle fem nominerade ge uppmärksamhet åt fler sevärdheter.
Någonstans borde det finnas pris för de animerade mästerverken ”Vem?” samt ”Fröken Märkvärdig och karriären”. Specialbaggar kanske?
Här är några som också kunde fått vara med:
• Snabba cash som bl a bästa film.
• Himlen är oskyldigt blå som manus och film. Och fler biroller.
• Kvinnliga birollerna i Cornelis
• Dramat ”För kärleken” som försvann i sommaren
• Manus och skådespelare i kvicka ”Fyra år till”
• Kristian Petris hypnotiska ”Ond tro”
• Stefan Jarls dokumentär Underkastelsen

Klick! ser fantastisk ut i Apples läsplatta.

Många smarta funktioner, lättåtkomliga och den är mycket användarvänlig.

Läckert gränssnitt.

Jo, jag vet att jag är part i målet. Men jag ser verkligen fram emot fler Aftonbladet-delar i det här formatet. Film och musik passar väldigt bra i det här läs-fönstret.

Clint Eastwood fyller 81 år i maj.

I februari kan vi se hans senaste film, ”Hereafter” med Matt Damon. 

Sedan börjar han regissera ”J Edgar”, filmen som är en biografi över FBI-chefen J Edgar Hoover. När veteranen Eastwood har gjort färdigt den filmen ska han påbörja en ny ”En stjärna föds” med Beyonce i den kvinnliga huvudrollen.

Clint Eastwood pensionerar sig uppenbarligen inte.

Nu har jag sett The fighter.

Nu förstår jag varför Christian Bale fick Golden Globe för bästa biroll.

Precis den sortens skådespelaruppvisning som Oscar-röstarna brukar älska. Skulle bli mycket förvånad om han inte blir nominerad där också.

Kan man få Whiskas på take-away? (Ur Love and other drugs)

Anne Hathaway ska spela Catwoman i nästa Batman.

Låter bra.

Hon följer i tassarna på Eartha Kitt, som gjorde rollen i tv-serien 1967, och Michelle Pfeiffer som spelade rollen mot Michael Keaton 1992.

Och även Halle Berry har tagit på sig mycket trånga kläder för att se ut som ett rovdjur i den dessvärre värdelösa Catwoman 2004.

Jag tror mer på Hathaway som Selina Kyle, som Catwoman heter när hon inte är maskerad med spetsiga öron.

Sommaren 2012 får vi se hur det går.

På fredag kan vi se mycket av Anne Hathaway i kärleksfilmen ”Love and other drugs”.

Vi är många som gillar Solsidan.

Rekordpublik i söndags, vilket har framkallat diverse tolkningar. Flera av dem märkliga.

Fredrik Virtanen påstår i måndagens Aftonbladet att vi alla blivit moderater för att vi roas av Solsidan. Han är förbryllad av att tittarna känner igen sig eftersom figurerna i Solsidan är så osympatiska.

Men igenkänning är ju inte alls samma sak som identifikation. Vi kan känna igen mycket i Solsidan – i andra människor. Många ser nog drag av Ove i folk de träffat, och tycker det är fascinerande. Utan att tycka att de är Ove.

Och så vidare.

Dessutom är det naturligtvis så att man kan känna igen mänskliga drag och beteenden utan att miljön eller utanpåverket är exakt likadant. Hur människor beter sig i grupper kan vara precis likadant, oavsett var dessa grupper bor eller vilka kläder de har på sig.

Man behöver inte vilja bo på Solsidan, eller bo på ett liknande ställe, för att skratta åt scenerna eller lida med figurerna.

En annan sak jag inte begriper är de som beskriver figurerna i tv-serien som överklass. Några av dem är förvisso besatta av status och tror att man kan köpa sig till lycka, men de är typiska medelklasssvenskar av olika sort.

Att låtsas att man har det lite bättre än vad som är ant  – det är återigen något som många kan känna igen. Utan att bära samma kläder som Fredrik eller Alex i serien. 

Några av figurerna tror att de är lite fiiiina, men det ökar ju snarare komiken.

Igenkänning är en del av framgången för Solsidan. Men framför allt har den kul repliker och underhållande pinsamma scener.

Man riskerar inte att bli moderat av att skratta åt den.

Filmpriserna står som spön i backen.

Nyss kom nomineringarna till brittiska Bafta. Svenska ”Män som hatar kvinnor” fick tre nomineringar. Den är en av tre icke-engelskspråkiga, men även manus och Noomi Rapace har chansen att få pris.

Bafta gillar ungefär samma filmer som vi andra.

Min favorit från förra året, The Kings speech, leder ligan med 14 nomineringar. Social network, Black swan, Inception och True grit är de andra kandidaterna till bästa film och många andra priser.

Empire har lagt hela listan här.

Skrev en bit tidigare i dag här.

Att se alla nominerade sitta tillsammans vid matbord framför scen gör att Golden globe verkar mer avslappnat än Oscar.

Där sitter Michael Douglas och ser glad ut bredvid Catherine Zeta-Jones. Vid ett annat bord skrattar Robert De Niro åt Ricky Gervais skämt om Hugh Hefner. Angelina Jolie hjälper Brad Pitt med flugan till hans smoking. Och Warren Beatt ler sött när Annette Bening tacktalar och påminner om att han fick Golden globe 1962 som mest lovande ung skådespelare.