I går var det intervjuer för Jesper Ganslandts film ”Blondie” med Marie Göranzon, Helena af Sandeberg, Carolina Gylling och Alexandra Dahlström.
Här är några rörliga bilder från det och deras förberedelser inför vandringen på röda mattan.

Dagens första film är Terrence Malicks nya, ”To the wonder”.
Bäst att vara där minst en halvtimme i förväg. Förmodligen lika lång kö som på lördagsmorgonen till ”The Master”.
Den börjar 9.
Går från den till visningen av Susanne Biers ”Den skallige frisören”.
Efter det har jag 8 minuter på mig att gå till dagens första intervju.
Sedan ska jag träffa svenskarna som är här för Blondie.
Och från det vidare till ännu en filmstjärna.
Sedan hoppas jag kunna skriva några artiklar och äta lite.
22.00 visas danska filmen ”Kapningen”.
Ser ut att bli en fin dag.

Filmfestivalen äger rum på Lido.
Det är en 11 kilometer lång ö som är en del av Venedig. Men det är inte själva Venedig, det man brukar se med enbart kanaler och gondoler och broar över troubled waters.
Många som besöker festivalen bor dock inne i själva Venedig, det med Markusplatsen och Rialto-bron. Då måste de åka båt för att se filmerna och göra intervjuerna.
Man måste åka båt för att göra det mesta här.
Från flygplatsen går det flygbåtar. En del tar taxibåtar överallt.
Varje morgon börjar dagens första visningar klockan 9. När båten från Markusplatsen kommer in till bryggan på Lido 08.35 väller det ut journalister och andra med ackrediteringar.
Här ovan är några rörliga bilder från båtlivet på festivalen.

Längsta köerna hittills inför visningen av The Master i morse.
Alla hade höga hopp inför Paul Thomas Andersons nya. Joaquin Phoenix spelar en nervig marinsoldat som driver runt efter andra världskriget och 1950 hamnar hos en sorts religiös sekt. Ledd av Philip Seymour Hoffmans titelfigur.
Lena Endre skymtar på avstånd i början och är sedan med i en lång och viktig scen mot Joaquin Phoenix.Hon är bra i en stark sekvens.
Skådespelarna är rakt igenom mycket bra. Vid sidan av de två stora rollerna finns Amy Adams som fanatisk hustru till Hoffman.
Filmen delade pressen. Jag sitter här och skriver med en dansk, en engelsman och två norrmän och alla har olika uppfattning. Engelsmannen tycker den är fantastisk, de andra att den var tråkig. Jag tycker filmen har några stora stunder och en del fantastiska bilder, men intensiteten från inledningen mattas av. Inte lika stark som Magnolia eller There will be blood.
Men en mångbottnad och märklig berättelse från av de konstant intressanta regissörerna.

Dags att lära sig: Maika Monroe.
Hon är bra som Zac Efrons flickvän i Venedigfilmen ”At any price”. Den har gett henne en roll i Sofia Coppolas ”The bling ring” och Jason Reitmans ”Labor day” där hon spelar mot Kate Winslet och Josh Brolin.
Hon säger att hon inte kan tro det är sant.
Regissören Ramin Bahrani säger att hon är den nya Meryl Streep.
Han säger också att Zac Efron är den nye Paul Newman.
Jag säger ingenting, varken för eller emot än så länge. Vi får se.
Maika Monrie är 18 år och från Santa Barbara. Hon är också duktig i sporten kiteboard.

Spike Lee har gjort en mycket bra dokumentär om Michael Jackson.
”Bad 25” handlar mest om albumet som kom 1987, men tar även upp sådant som hände före och efter. Michael Jackson ville överträffa den fantastiska framgången med Thriller.
Filmen består av gamla klipp och nya intervjuer med människor som arbetade med honom. Spike Lee har fått tillgång till massvis av personligt material, och musiker, tekniker, koreografer, låtskrivare och andra berättar om tillkomsten av sånger och sound.
Det är en närbild av studioarbete som man sällan får tillgång till.
Martin Scorsese gjorde första videon, ”Bad”, till albumet, fast Michael Jackson själv ville kalla dem kortfilmer. Det är en mycket intressant titt på den inspelningen, med många bakom kameran-scener.
Andra artister berättar om hur de påverkats av Michael Jackson. Justin Bieber visar hur hans video till ”My girl” härmade Michael Jacksons ”The way you make me feel”. Mariah Carey är med mycket. Sheryl Crow, som var körsångerska på stora Bad-turnén 1987 – 1989.
En mycket sevärd film, underhållande och gripande. Hoppas den når svenska biografer.

Det är möjligt att få en gnutta sympati om man klagar på myggen här i Venedig.
Men här är topplistan av repliker som absolut ingen på redaktionen i Stockholm vill höra mig säga.

TOPP 5
5. Det kan bli lite rörigt att se tre-fyra filmer om dagen.
4. Vi får bara 20 minuter med Pierce Brosnan.
3. Det är tjatigt att solen skiner hela tiden.
2. Man blir rätt trött på italiensk mat efter ett tag.
1. Det är jobbigt att det är så varmt i Venedig.

VENEDIG. Winona Ryder blev rädd på riktigt när hon spelade in ”The Iceman”. Som hustru till maffiamördaren Michael Shannon.
– Det är första gången jag inte gjort research för en roll, säger Winona Ryder, 41.
”The Iceman” bygger på den verkliga historien om Richard Kuklinski, som under ca 20 år med start 1964 mördade över 100 personer. Många som yrkesmördare åt maffian i New Jersey.
När han greps hävdade hans hustru att hon inget vetat. Hon trodde maken tjänat alla pengar på lagligt vis.
– Eftersom min rollfigur påstod att hon inget visste kunde inte jag heller känna till det, säger Winona Ryder. Jag förträngde vad filmen handlade om och rev bort de sidor i manus där jag inte var med.
I filmen har de två döttrar och lever vad hon tror är ett fridfullt familjeliv. Hon lockades av att spela mot Michael Shannon, som är en av de mest intressanta skådespelare som kommit fram de senaste åren. Men när hans rollfigur blir arg under ett gräl de har i filmen var han så trovärdig och överraskade henne att hon blev rädd på riktigt.Och grät efteråt.
Winona Ryder säger att hon bara gör filmen som hon tror blir fantastiskt bra. Det är inte viktigt för henne att jobba hela tiden.
– Jag har ett annat liv också, säger Winona Ryder. Det viktigaste är att vara glad och tillfreds.
”The iceman” har fått svensk distribution av Noble entertainment.

Peter Gabriel har skrivit en ny sång till filmen ”The Reluctant fundamentalist”.
Den heter ”Bol” och är inspirerad av en dikt av Faiz Ahmed Faiz.
Passande att mannen som spridit mycket välrdsmusik ger melodi åt en film om samtal mellan öst och väst.

”The reluctant fundamentalist” heter filmen med Kate Hudson i en av huvudrollerna.
Den är gjord av Mira Nair, som glatt världen emd bland annat ”Salaam Bombay” och ”Monsoon weeding”. Hon har en bakgrund i Indien och Pakistan, men har bott större delen av sitt liv i New York som filmare.
För huvudpersonen handlar det om den krocken mellan olika kultur och bakgrund. En ung man från Pakistan utbildar sig i USA och blir framgångsrik finansman i New York. Han är hänsynslös analytiker som gör succé genom att effektivisera företag och avskeda folk.
Men efter 11 september 2001 ändras amerikanernas inställning till muslimer med mörka drag, och när han drabbats av det för många gånger flyttar han tillbaka till Pakistan.
Halva filmen utspelas i nutid och skildrar en intervju/samtal mellan honom och Liev Schreiber, journalist i Pakistan som försöker hjälpa CIA lösa en kidnappning.
En välgjord film, men väldigt förutsägbar in i minsta detalj.