Filmpriserna står som spön i backen.

Nyss kom nomineringarna till brittiska Bafta. Svenska ”Män som hatar kvinnor” fick tre nomineringar. Den är en av tre icke-engelskspråkiga, men även manus och Noomi Rapace har chansen att få pris.

Bafta gillar ungefär samma filmer som vi andra.

Min favorit från förra året, The Kings speech, leder ligan med 14 nomineringar. Social network, Black swan, Inception och True grit är de andra kandidaterna till bästa film och många andra priser.

Empire har lagt hela listan här.

Skrev en bit tidigare i dag här.

Att se alla nominerade sitta tillsammans vid matbord framför scen gör att Golden globe verkar mer avslappnat än Oscar.

Där sitter Michael Douglas och ser glad ut bredvid Catherine Zeta-Jones. Vid ett annat bord skrattar Robert De Niro åt Ricky Gervais skämt om Hugh Hefner. Angelina Jolie hjälper Brad Pitt med flugan till hans smoking. Och Warren Beatt ler sött när Annette Bening tacktalar och påminner om att han fick Golden globe 1962 som mest lovande ung skådespelare.

Ricky Gervais var åter värd för Golden Globe-galan.

Man hoppades att Ricky Gervais skulle vara rolig. Man hoppades att Ricky Gervais skulle vara oförskämd.

Man hoppades rätt.

I sitt första inlägg lyckades han både förolämpa de nominerade stjärnorna Johnny Depp och Angelina Jolie och värdarna för galan.

Hollywood foreign press association, som röstar fram Golden globe, har anklagats att ta mutor. Av en PR-agent som tidigare arbetat för HFPA och nu stämt organisationen.

Ricky Gervais berättade om mutorna, men sa att det inte kunde betraktas som muta att få gå på en konsert med Cher. Eftersom det inte är 1975.

Och när Gervais skulle introducera Bruce Willis som presentatör räknade han upp några av Willis sämsta och mest okända filmer, samt kallade honom för Ashon Kutchers pappa.

När  ordföranden i HFPA sedan talade verkade han absolut inte road av Gervais. Han lär inte bli bjuden som gala-ledare nästa gång.

I går trodde jag söndagen skulle bli en dag för skidåkning.

Det blev det inte.

Tja, man kanske kunde åkt vattenskidar i plaskdammarna på Fleminggatan, men det mycket omysiga isregnet passade bättre för en dag i soffan.

Och det finns mycket dvd att ta igen. Eftersom jag mest ser långfilmer är jag dålig på tv-.serier. Massvis att titta i fatt.

Nu är vi igång med danska Livvakterna, och det är underbart att ha två säsonger att konsumera i den takt man vill. Livvakterna är lika bra som alla sagt.

Let it rain.

När mobilens batteri är på väg att lägga av kan det räcka med några minuters laddning för att den ska piggna till och få kraft för resten av dygnet.

Samma sak med små barn.

De kan verka på väg att somna. De kan kämpa mot gäspningarna, klippa med ögonen och stoppa fingrar i munnen. Uppenbarligen på väg in i några timmars välbehövlig vila mitt på eftermiddagen.

Men just när man tror att de ska slappna av rycker de till igen. Och är klarvakna. Superpigga.

Som om en liten sladd någonstans gick in i ett litet urtag någon annanstans och fyllde på med energi. Det där som såg ut att bli sömn räckte för att ladda om batterierna. Bara några minuters avslappning som kan lura en farfar att det är på väg att bli sömn och vila.

Mer behövs inte. Sedan är det full fart igen.

Åtminstone på de små barnen.

Torsdag var jag på musikalen Leva livet med karaoke-versioner av kända svenska pophits.

Fredag var jag på fars med Thomas Petersson i Göteborg.

Lördag går jag på födelsedagskalas för 3-åring.

Musikalen ”Leva livet”  är inte så lyckad.

Det är en dansk historia om ett popband som var på väg att bli stora för 16 år sedan. Men då försvann sångerskan med en melodi, skrev en engelsk text och blev internationell stjärna.

Nu möts hela bandet igen. Tre killar, tre tjejer, alla drygt 30 och med olika vardag. Sångerskan, den stora stjärnan, har med sin 16-åriga dotter.

I Stockholm spelas den med svenska hits från 1970-, 1980-, 1990-talen. Bandets egna låtar verkar vara Gyllene Tiders. De som plockat låtar verkar ha tänkt att sångerna var just hits.

Men låtar som blir framgångsrika är av olika slag. I musikalen finns lättsamheter som ”Ooa hela natten” bredvid Peps proggklassiker ”Hög standard” från 1975. Allt blandas hejsan svejsan som om det var party eller after beach. Tänkt för en publik som ska klappa takten åt vad som helst.

Men popsånger kan betyda mer än så.

Även om en del låtar framförs i allvarliga ögonblick i musikalen är det som om sångerna inte tas på allvar. En del av dem blir nästan som skämtbitar.

Och det är ju inte sångernas fel att de klämts in obarmhärtigt i den tunna intrigen. Vid ett tillfälle visar en av huvudpersonerna upp en check han fått för sin kompis. En check på 500 000 kronor. Då säger kamraten: Jag vet vad du ska göra. Köpa vingar för pengarna.

Och så sjungs Mikael Rickfors hitlåt.

Krystat så man ryser.

Ett annat problem är att sånginsatserna är väldigt ojämna och ibland är det falskt så det gör ont.

I bästa fall kan ”Leva livet” visa publiken hur välgjorda originallåtarna är. Och hur svårt det är att sjunga bra pop och rock.

Jag skrev i tidningen om Ulf Malmros kommande film, Bröderna Hårdrock, som börjar spelas in 30 maj.

Om två män i 35-årsåldern som uppmuntras i sin passion av sin mamma, en präst. 

En inspirationskälla för Malmros var dokumentären om kanadensiska Anvil.

En annan den här dokumentären om svenska Iron Maiden-fans i trakterna av Trollhättan.

Ett minnesvärt inslag i SVT.

I vårt hushålle är brittiska Masterchef ett favoritprogram.

I synnerhet när de skriker med upphetsad stämma: ”Cooking doesnt get any tougher than this!!!”

Det var med viss nervositet vi satte oss framför Sveriges mästerkock i tv 4. Lite mer Idol-känsla och lite krystad inramning när finalisterna sållades fram i Göteborg och Helsingborg. Men ändå sevärt.

Och Leif Mannerström kommer att bli ännu mer älskad och respekterad efter den här serien.

Men det blir hetare när tävlingsmomenten kommer in och matlagningen hetsigare.

Cooking… doesnt get any tougher than this!