Vad väntar!!???

Det regnar i Malmö. Träden ruskar på sig som för att skaka bort vattendropparna, och på andra sidan byggarbetsplatsen blinkar några lyktor förvirrat i de pastellfärgade stånden. Det kallas Malmöfestivalen.

En parad för paraplyer och ponchos.

Som tur är ska jag snart få gå in i biomörkret. Det årliga uppropet för höstens filmer hålls traditionsenligt i Malmö. 30 filmer väntar de närmaste dagarna. En del har jag sett, men det mesta är nytt och förväntningarna är som alltid höga.

Utan att döma någon annan i förväg vågar jag påstå att en av de bästa är Toy story 3, som har premiär nu på fredag.

En helg i Halland med många återseenden.

Vänskaper som föddes på 1970-talet, kamrater man arbetade med eller mötte när vi alla hade småbarn på samma dagis. Nu har de barnen fått barn och 60-årskalasen slår ut i blom vart man än vänder sig.

Det är roligt att mötas och minnas.

Ibland minns man olika saker och olika människor.

Det som är viktigt för en är bortglömt för en annan. Jag tycker jag har bra minne, men vissa namn har min hjärna tydligen sorterat in i ett  oanvänt dammigt skåp längst bort.

Ibland vet man inte om man minns händelserna eller det är fotografier man kommer ihåg. Det som fångats av kameran verkar göra större intryck.

Gårdagens kalas hade mycket bra levande festmusik, både irländska sånger att skråla med i och tidlös rock att dansa sig pinsam till. Och en oförglömlig tolkning av Mikael Wiehes ”Den jag kunde va” till födelsedagsmannen.

Trisha Yearwood har sjungit in en fin sång om hur vi glömmer bort en del händelser och människor. Men en låt på radio kan väcka alla känslorna till igen.

Hon har glömt. Men sången minns.

Här kan du lyssna på den:

Den här entusiastiskt klippta orgien i svordomar med Jakob Eklund har legat ute ett tag.

Men jag såg den först nu efter ett tips.

Underhållande liten film.

I vintras var det härlig uppståndelse runt Östersund. George Clooney filmade The American där, med rockfotografen Anton Corbijn som regissör.

Nu börjar det närma sig premiär för The American. 

Jag har sett filmen och kan avslöja att den inleds med mycket vackra svenska vinterbilder. Mycket snö och skog. Stillhet. Kyla. Det står att det ska vara Dalarna, men det är väl som när Trollhättan spelar USA i Lars von Triers filmer. Visst filmade Clooney mest i Jämtland?

Den inledande stillheten i ”The Amercian” bryts. George Clooneys rollfigur är en yrkesmördare och det handlar om att jaga och bli jagad.

I stort sett hela filmen utspelas i Italien.

Men de första fem minuterna går till Sverige. Irina Björklund och Björn Granath är med i dramatiska scener.

På en bio nära dig den 10 september.

Och nu blir det reklam.

De här dagarna kan man köpa en Lindeman-box med Aftonbladet. Den rekommenderar jag gärna. Jag har gjort urvalet av de bästa Lindemännen, och man får mycket fin läsning med boxen. Ett kort förord av Hasse Alfredson, en liten text som jag skrivit och massvis med historik, bilder och fakta kring Lindeman. 

En fin bit svensk underhållningshistoria för 69 kronor.

Sommarens bästa läsning är romanen ”One day” om en ung man och en ung kvinna som mötes på universitet i Edinburgh. Första kapitlet utspelas 15 juli 1988. Resten av boken beskriver den 15 juli varje år de kommande 20 åren.

Det händer mycket i deras liv, i förhållanden och i Storbritannien.

David Nicholls bok är redan en stor succé i England och USA.

Och den är på väg att bli film. Inspelningen har börjat.

Det verkar lovande. Lone Scherfig regisserar. Hon gjorde senast ”An education” och har bland annat gjort ”Italienska för nybörjare”.

Anne Hathaway spelar den kvinnliga huvudrollen och Jim Sturgess den manliga. Honom har man kunnat se i thrillern ”21” och Beatles-musikalen ”Across the universe”.

Fantastisk bok, bra skådespelare och regissör. Den hoppas vi på.

En klok man påpekar att jag bloggar för lite.

Det är sant.

Men ibland är det svårt att hinna när man skriver många texter på andra ställen. Och ibland tycker man att det är viktigare att leka med barnbarnen än att blogga om barnbarnen.

I helgen till exempel när vi hade fina bad.

Men nu börjar det höstas och det är en känsla av skolstart och blanka anteckningsblock och nyvässade pennor. Dags att få fart på bloggen igen.

Om det här var ett Sommar-program skulle jag kunna säga något klokt i gratulationskortsgenren om att det är först när man kryper i gräset och ser världen ur ett barns vinkel som man upptäcker de finaste smultronen. De där som växt sig stora i skydd av bladen. De som bara syns när man lägger örat mot marken.

Man kan också konstatera att en del saker tar långt tid att hitta men 0,7 sekunder att äta upp.

Högtalarsystemet i t-banan jag åker har fått solsting. När vi ruller in på St Eriksplan ropar rösten ut Tallkrogen. Och så fortsätter den hela resan. Tåget far i verkligheten söderut mot Farsta, men högtalarna (och texterna som rullar i vagnarna) är på väg åt andra hållet..

Turister tittar oroligt på stationsskyltar för att se var de är, medan högtalaren envisas med att räkna upp de södra förorterna.

Tåg söderut, högtalarna på egen resa.

Till sist möts de.

På Medborgarplatsen blir det faktiskt rätt. Slumpen gör att högtalarsystemet för en gångs skull säger rätt just där.

Vi rullar vidare och högtalaren är fel igen. En äldre dam som just stigit på tittar sig nervöst omkring när högtalaren påstår att hon är vid Slussen. Ska man tror sina ögon eller öron?

Sommar sommar sommar.