I dag lyssnar vi på Fallin & Flyin från filmen Crayz Heart. Finns på soundtracket i en version med Jeff Bridges och en där han har sällskap av Colin Farrell. 

Båda är bra.

Helgens bästa biopremiär är An education. Se den.

Jag träffade författaren Nick Hornby som skrivit manus och han berättade om skillanderna mellan böcker och film, och hur det är att bearbeta någon annans historia.

Finns i Aftonbladet i dag.

Vilken otur den där sångaren i Pain of Salvation hade.

Stort hål på byxorna.

Måste ha hänt strax innan han gick in på scen, annars hade han väl bytt? Jag har bläddrat igenom alla tidningar i dag för att läsa om detta, men ingen har uppmärksammat de trasiga jeansen.

Kanske av respekt för hans stackars nakna knä.

Till nattens Superbowl, final i amerikansk fotboll, hör en massa nya reklamfilmer. Och trailrar för kommande filmer.

Som Robin Hood med Russell Crowe.

Ser mycket lovande ut.

Max von Sydow, som också har en viktig roll i Shutter island, syns som vis man som berättar för Crowes rollfigur om hans far. Max von Sydow gör en tung comeback i år.

14 maj är det premiär på Robin Hood.

Man kan se den hos Empire. 

Nathalie och jag har varit på vår andra teaterpremiär.

Återigen på den fina Dockteatern Tittut på Söder i Stockholm.

I dag var det premiär på Den vilda bebin och mamman. En föreställning för barn mellan 2 och 6 år. Nathalie är 2, och var mogen uppgiften. Hon hade en kort stunds oro när ljusen släcktes och hon ville gå. Men sedan började föreställningen och då fångades hon av den.

Den charmiga teatern har ett mycket fint väntrum. Där bjöds det frukt och hallonsaft före premiären.

Här är min recension:

   Den vilda bebin och mamman

+++

Teater Tittut. Dockspelare Johnny Söderberg & Ingalill Ellung

DRAMA Den vilda bebin och mamman bygger på boken av Barbro Lindgren och Eva Eriksson. Öppningen är den rimmade versen och sedan möter vi den busiga pojken som bygger ett farligt högt torn av klossar. Barnpubliken skriker av skratt.

Efter en stund blir det farligare bus. Bebin gömmer sig och mamman letar.

Men snart är bebin väldigt borta och mamman gråter av oro. Är han rentav död?

– Ja, han har drunknat svarar en av ungarna i publiken.

Men det har han inte. En stunds fasa blir det dock. Och sedan kommer en varg.

Många känslor blir det.

Fina dockor, lyhört spel som suger upp reaktioner från publiken och bra stämningsskapande musik av Leif Hultquist.

Omtumlande 35 minuter för en 2-åring.

Jens Peterson

Clabbe. Domare i danstävling i Grease.

Ja, jag vet att grisigt är en dålig ordvits. Men Anders Lundin, som gjort nya svenska texten till Grease, tjatar själv på rätt mycket om gris och Grease.

Jag var på premiären i går och blev överraskad av hur dåligt det var. Recensionen finns här.

Grubblar fortfarande på hur Anders Lundin och regissören Hans Marklund tänkte.

Men det finns alltid olika uppfattningar om allting. Jag har respekt för min kollega Anders Björkman i Expressen. I dag skriver han att den här Grease har ”trevligt skriven dialog, smårolig hela tiden.”

Det har den absolut inte, tycker jag.

Men Anders är alltid en väldigt snäll och positiv kille.

Grease is the word.

I dag är det en intensiv premiärdag i Stockholm.

Grease går upp på Göta lejon i en ny version. Succén Singin in the rain är tillbaka på Oscars och har glittrande nypremiär. På Scala-teatern har Ronny Eriksson premiär för sin Rum för rasande.

Röda mattor rullas ut. Vimmelfotografer laddar sina kameror. Frisyrer fixas. Festkläder ska ta sig genom snömodden. Singin  in the snow snarare.

Så mycket att se. Så lite tid.

I går tog jag på finskorna och kostymen och halkade ner till Nalen där det var gala. Utdelning av Stora bloggpriset. Mycket fint.

Jag är van att tycka till om allt möjligt här i världen.

Så här tycker jag om galan.

Henrik Schyffert var mycket rolig, och klok, som inledare.

TV 4-esset Jenny Östergren var en väldigt bra programledare och prisutdelare som lyfte fram vinnarna.

Vinnarna var en intressant blandning. Från Farmor Gun till modebloggaren Kenza och Gunnar Skarland med bloggen Heja Abbe.

Nästan lika rörande som Svenska hjältar-galan. Det finns mycket i den stora stora bloggvärlden.

Vad ska hända här tro?

För ett par hundra år sedan jobbade jag på den rockiga tidningen Schlager. Vi hade reportage om allt möjligt och en gång skrev jag om de många klyschorna i sportens värld. Som man redan då var trött på. Till exempel ”I (fyll i valfri sport) kan allt hända”.

Som i fotboll kan allt hända.

Nej.

I fotboll springer ett 20-tal personer omkring med en boll på en rektangulär plan. Det är i stort sett vad som händer. Vill man ha andra upplevelser får man söka sig någon annanstans. Den som vill se Björn Skifs framföra ett fantastiskt shownummer eller späckhuggare jaga sälar ska inte gå på fotboll. Du hittar inte det på en ishockeymatch eller genom att kolla på tennis.

Den som går in i en biosalong kan få se allt hända. Inte den som kollar på sport. Jag älskar att se på idrott, men det är trots allt förutsägbart vad som kommer att hända i stora drag. I en del, som cricket, händer ingenting.

Trodde jag.

Men i dagens Svenska Dagbladet läser jag att ”i puckelpist kan allt hända”.

Verkligen?

Puckelpist. Allt! 

Jag är en amatör, men jag trodde det var några som åkte nedför en väldigt ojämn backe och hoppade lite då och då på vägen. Jag hade tydligen fel.

I puckelpist kan allt hända. Sannerligen.

Ska bli spännande att titta på det i OS.

I går fick Sandra Bullock en Oscarnominering för The blind side.

Nyss fick hon en nominering som sämsta skådespelerska, en Razzie, för All about Steve.

I båda fallen förståeliga nomineringar.

Skådespeleri är fascinerande. Man kan under samma år göra sitt livs bästa roll och sitt livs sämsta. Dessutom gjorde hon The proposal som fick min kollega Jan-Olov att rysa. ”Den dummaste film jag sett”.

Fast Bullocks kommentar till sin sämsta skådespelarinsats i All about Steve är kul.

”Thank God that film is finally being recognized”. Här är trailern: