Det verkar vara många som passar på att åka till Berlin under föräldraledigheten och jag får rätt ofta mail med frågor om hur det är att vara här med en liten bebis. Om det anses okej att amma ute på stan, om det finns skötbord, hissar etc.

Överlag är Berlin en helt fantastisk bebisstad. Eller kanske snarare: Småbarnsföräldrastad. Det finns massor av lekkaféer, med allt från klätterställningar för de större barnen till kryphörnor för spädisarna, där föräldrarna kan dricka sitt kaffe i lugn och ro medan barnen roar sig. Skötbord finns på väldigt många ställen, och gör det inte det brukar det alltid gå att lösa ändå utan att personalen rynkar på näsan.

Att ta med sig barnvagnar in på kaféer och restauranger är nästan aldrig något problem, om det inte helt uppenbart är alldeles för trångt i lokalen. Nu har jag aldrig levt småbarnsliv i Sverige, men jag tycker nog ändå att det känns som att barnen är med på ett annat sätt här än i Stockholm, där vi brukar vara när vi hälsar på familj och vänner. Även helt vanliga ställen, som alltså inte kallar sig familjevänliga eller så, har ofta en lekhörna eller några kritor och ritpapper som de slänger fram medan maten lagas. Barn syns överallt i det offentliga rummet här. Eller ja, kanske inte på rökiga barer och så, men ni fattar vad jag menar.

Och så har vi det här med amning. Ut med tuttarna bara, säger jag. Jag har nu ammat två barn i den här staden och aldrig någonsin känt mig uttittad eller ifrågasatt. Många jag känner bryr sig inte ens om att skyla sig särskilt mycket när de ammar. Berlin är helt enkelt en amningsvänlig stad där varken bröstvårtor eller nakenhet i övrigt är någon big deal (här är det vanligast att män och kvinnor badar bastu tillsammans på bastuställen till exempel, och jag har flera gånger varit med om att folk badar spritt språngande i sjöarna, även när främlingar är med. Förmodligen en gammal kvarleva från DDR-tiden och nudistkulturen som var stark här då).

Hissar då? Nja. De finns vid många tunnelbane- och S-banestationer, men inte riktigt vid alla. Och förbered er på en hel del väntande, ofta måste man ta flera hissar för att komma till gatunivå. Värst är Alexanderplatz, där är det nästan bättre att kånka upp vagnen än att vänta. Men, en fin sak är att om det inte finns någon hiss så finns det nästan alltid en människa som erbjuder sig att hjälpa till att bära. En enda gång under fyra år med småbarn i den här staden har jag varit tvungen släpa upp vagnen för trapporna själv –  och då berodde det på att det bara var jag i trappuppgången…

Så, alltså. Berlin. En helt grym stad att vara småbarnsförälder i. Bara att boka resan!